Titel: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
Författare: Jonas Jonasson
Genre: Oj. Det är både förr i tiden och nutid. Och mycket humor. Det går inte att sätta någon exakt genre!
Handling: Allan Karlsson ska fylla tresiffrigt. Det kommer reportrar och kommunalråd till åldreboendet, men Allan har fått nog. Någon gång måste väl livet ta slut?! Istället för att vara med om spektaklet kliver Allan ut genom fönstret och ger sig av. Vart som helst. Allan bestämmer sig för att ta första bästa buss. En ung och synnerligen otrevlig "yngling" ber Allan att passa hans väska medan han går på toaletten. Men just då råkar Allans buss avgå. Inte för att han egentligen vet vart han ska, men han har bestämt sig för just den bussen. Och då bara blir det så att väskan råkar följa med. Vad väskan innehåller har han dock ingen aning om - men "ynglingen" vet det desto bättre.
Snart jagas Allan - av både tjuvar och poliser.

I vartannat kapitell berättas också händelser ur tidigare delar av Allans liv. På något sätt tycks Allan ha påverkat det mesta i det förra seklet. Allan är sprängexpert och efter att av misstag ha sprängt sönder sitt hus beslutar han att följa med sin kollega till Spanien och vara med i kriget som pågår. Och sedan flänger han runt över hela världen, det mesta händer av en ren slump. Han äter middag med både blivande president Truman, Mao tse Tung och självaste Stalin. Allan är mycket sympatisk och tycks ha en lugn inställning till det mesta, till och med när han sitter i häktet inför "mördar-chefen". Eller vandrar flera månader över Himalaya, för den delen.

Respons: Åh, den här boken är helt otroligt bra! Jag älskar den! Handlingen kan väl bäst beskrivas med ett ord: knasig! Det är väldigt underhållande. Det är trevligt att läsa om en positiv människa, men som ändå inte alltid lyckas fullt ut. Allan är en störtskön karaktär, och de andra är också välarbetade. Det beskrivs inte särskilt mycket om hur de ser ut på utsidan, men desto mer om vad de är för personligheter.
Alltihop är skrivet på ett smått ironiskt sätt, vilket är väldigt kul att läsa. De flesta av karaktärerna är väldigt artiga mot varandra och tilltalar hela tiden de andra med titlar och de säger aldrig "du".
Det är inte så mycket dialoger, nästan inga faktiskt. Det står mest "Allan frågade om kommissarien möjligen hade vidare åsikter om..."

Hundraåringen klassas som vuxenbok, men går utmärkt att läsa som ungdom om man har lite läsvana, för den är inte helt enkel. Det är en del svåra ord, och lite historia är också bra att kunna. Dessutom händer det rätt mycket saker som jag misstänker lätt kan bli lite förvirrande om man är för liten.
Den är tjock också, knappt 400 sidor. Inget för den klena! ;)

Slutligen har jag bara ett par ord att tillägga, och det är att jag verkligen tycker att ni borde läsa den här. Den är otroligt välskriven och kommer ge er ett gott skratt!

Betyg: Ett lätt beslut, 5/5!

//Johanna