30 Days of books - day 12
Day 12 - a book you used to love but don't anymore
Jag var helt besatt av Twiligt i nåt år, men det gick över och nu tycker jag att de är sådär. Historien är ju fängslande och så, men nu har jag börjat se mer skeptiskt på böckerna, karaktärerna och framför allt könsrollerna.
Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink
Titel: Och i Wienerwald står träden kvar
Författare: Elisabeth Åsbrink
Genre: Förr i tiden, biografi
Antal sidor: 323
Utgivningsår: 2011
Förlag: Natur & Kultur - tack för recensionsexemplaret!
Otto Ullmann är tretton år när han måste skickas till Sverige. Året är 1939. Att vara jude och bo i Wien är ingen bra kombination. Föräldrarna skickara alltså bort.
I Sverige flyttar han mellan barnhem och gårdar. När han kommer till godsherre Kamrad i Småland lär han känna sonen Ingvar och de blir bästa vänner, trots att Ingvar är aktiv medlem i nazistföreingen. Otto blir en av de första anställda på IKEA.
Ottos föräldrar bestämmer sig för att skriva ett brev om dagen till honom. Den här boken bygger på de 500 brev som kom fram.
När jag precis hade beställt den här boken började jag nästan ångra mig. Jag trodde att den skulle vara väldigt svår, men lugnade mig med att en bok inte kan vinna ett pris om den är krångligt skriven (den vann Augustpriset 2011 inom kategoirn för fackböcker). Det måste finnas ett flyt. Och det gör det.
Jag är imponerad av den fina balansen mellan Otto, Ingvar Kamprad och all fakta om nazismen. Det är tre stora grenar och jag tror att det lätt skulle kunna bli för mycket elende om man bara fokuserade på nazi-Tyskland.
Även om boken på många sätt känns som skönlitteratur när man läser den så är jag medveten om att den är ett viktigt dokument. Jag lärde mig en massa av den. Därför klassas den som fackbok.
Särskilt intressant är den att läsa om Sveriges ställning i kriget. Man får ofta uppfattningen om att Sverige alltid har varit så snällt och samarbetsvilligt. Det stämmer inte. Det var väldigt få flyktingar som släpptes in i landet, och de var noga utvalda. Den delen gör boken väldigt tänkvärd.
Författaren är journalist, och de tenderar ofta att ha ett ganska enkelt och platt språk, men Elisabeth Åsbrink skriver vackert och målande. Även breven från Ottos föräldrar är fina och gripande.
Det måste vara oerhört svårt att skriva en bok som enbart är baserad på research! Tror ni inte att det lätt blir lite stelt? Inte i det här fallet. Historerna vävs samman bra och får boken att kännas levande.
Budskapet är tydligt och får mig att verkligen förså judarnas situation. Så här står det på sida 74:
Ingenting var längre som förut. Att vara jude låg plötsligt djupare än tro och självliv, än frågan om ritualerna i helgedomen. Att vara jude hade blivit en egenskap som gick i arv och kunde identifieras som gener styrda av sitt högst specifikt judiska DNA. Med en sådan syn på världen och människorna kunde religionsbyte möjligen betraktas som klädsamt, som att rätta till frisyren, en anpassning enligt rådande etikett. Men under ytan fanns juden kvar.
Längre fram i boken har Åsbrink också listat drygt 35 årtal i historen då judar inte har varit välkomna.
Vissa delar känns väldigt utmanande, t. ex. det som står om Ingvar Kamprad. Åsbrink rotade fram en massa hemliga dokument och luskat fram saker om hans förflutna. Men det är viktigt att någon vågar ifrågasätta. Så det inte upprepas.
Och i Wienerwald står träden kvar var inte så svår som jag befarande, men det var en fantasiskt läsvärd utmaning. Gillar du böcker om den här tiden så gillar du den här. Rekommenders starkt!
Betyg: 5/5
//Johanna
30 Days of books - day 11
Day 11 - a book you hated
Hata är kanske ett lite starkt ord? Det finns flera böcker som jag har gett upp med efter bara några sidor, bland annat en fotbollsbok som om jag inte minns fel hette Offside (författaren minns jag inte namnet på).
Den bok som jag har gett lägst betyg här på bloggen är Den dansande djävulen av Martin Widmark. Men jag tror inte att jag någonsin har hatat en bok...
Tvillingarna Thornthwaites testamente av Gareth P. Jones
Titel: Tvillingarna Thornthwaites testamente
Författare: Gareth. P. Jones
Genre: Mystik
Antal sidor: 335
Förlag: Bonnier Carlsen
Lorelli och Ovid är ett annorlunda tvillingpar. De ägnar större delen av sin tid åt att försöka ta livet av varandra. En dag vill Ovid ha fred, men Lorelli kräver att det i så fall ska göras ett tillägg i de döda föräldrarnas testamente - ifall ett av barnen dör innan 16 års ålder (det är vid den åldern de har rätt at lösa ut sina föräldrars förmögenhet) så ska den kvarvarande inte ärva någonting. På så sätt hoppas de kunna behandla varandra bättre (d.v.s. inte döda varandra).
Släktens advokat, mr Farthing, anlitas för att ändra testamentet. Det behövs mycket tid, han är tvungen att bo på herrgården i en månad. Med sig har han sin sov Adam. Konstiga saker händer. Adam tycks förföljas av dödsfällor, och den här gången verkar det inte som att det är Lorelli eller Ovids fel. De försöker ta reda på mer om sina föräldrars förflutna. Det sägs att den ena föräldern mördade den andra - men man vet inte vem.
Det här var en ganska lättläst men spännande bok. Handlingen är rolig och det verkar till en början värdigt absurt att tvllingarna försöker döda varandra, men snart får man veta anledningen.
Karaktärerna är bra och det finns ett flyt i boken som gör den till en mysig sträckläsare.
Betyg: 4/5
//Johanna
Bläckhjärta av Cornelia Funke
En bok jag har velat läsa länge!
(stora plus på omslaget som jag tycker är helt underbart!)
Originaltitel: Tintenherz
Författare: Cornelia Funke är 54 år och kommer från Dorsten i Tyskland
Genre: Fantasy
Handling:
Meggie är elva år och bor tillsammans med sin pappa Mortimer (förkortat Mo) som jobbar som bokbindare. Böcker är också hans stora intresse, något Meggie har ärvt. Vad hon inte vet är att Mo har en alldeles speciell förmåga – han kan nämligen locka fram saker ur böcker endast genom sin röst. När Mo tio år tidigare läste ut två mordbrännare och en eldsprutare ur en bok försvann Meggies mamma – in i boken. Efter att det hände svor Mo på att aldrig läsa högt igen, och att Meggie aldrig skulle få veta sanningen.
Det får hon inte heller, inte förrän en främling dyker upp hemma hos henne och Mo – en främling som kallar sig Sotfinger, har en mård med horn i sin ryggsäck och sprutar eld bättre en någon annan. Han berättar allt för Meggie – och snart är både hon och Mo inblandade i äventyr som skulle passat bättre i en saga.
---
Jag har tänkt läsa Bläckhjärta länge, men det har aldrig riktigt blivit av. Men under sommaren har man ju mer tid, och jag gick och lånade den på biblioteket.
Jag tycker verkligen att Bläckhjärta är värd att läsa. Handlingen är unik och verkar noggrant planerad, varje karaktär har sin plats och verkar genomtänkt. Den känns verklighetstrogen, mer verklighetstrogen än någon annan fantasy jag någonsin läst. Det har författaren verkligen lyckats med! De små illustrationerna, gjorda av författaren, är också uppskattade!
Dock skulle jag rekommendera boken till tjejer och killar kanske lite yngre än mig. Annars hittar jag inget att klaga på; Bläckhjärta är att rekommendera!
Betyg: 4/5
//Mimmie
Tillbaka!
Härlig bild, va?
Hej, förresten! Nu är det Johanna bakom tangentbordet. Jag ville bara skriva att från och med idag är vi tillbaka från sommaruppehållet. Det kommer fortfarande vara jag och Mimmie som bloggar så ofta vi kan. Ni kommer möjligen stöta på några små förändringar, men jag tror att det mesta borde vara sig likt.
Jag har tittat efter i min skrivdagbok och jag har hunnit läsa 13 böcker under sommarlovet. Jag är nöjd! Jag tänker alltid att jag ska läsa så himla mycket, men man har ju en massa annat att göra! Därför känns 13 böcker perfekt - jag har inte övergivit läsningen men samtidigt hunnit med allt annat som här sommaren till.
Den största läsupplevelsen var onekligen den augustbelönade Och i Wienerwald står träden kvar. Jag berättar mer om den i recensionen som snart dyker upp!
Jag kommer börja lägga upp de recensionerna från och med imorgon och ibland uppdatera med nyheter och annat bokrelaterat.
//Johanna
VILL HA VILL HA VILL HA
En underbar tidning du bara inte kan vara utan
Min svensklärare tipsade mig om tidningen Skriva som jag nu i sommar äntligen har köpt ett nummer av. Den är väldigt inspirerande!
Just nu har de också ett jättebra sommarerbjudande: de säljer ut gamla nummer lite billigare än innan (49 kronor) och dessutom fraktfritt!
Skriva är ett måste för den som drömmer om att ge ut en bok, eller bara vill ha lite underhållande läsning.
//Johanna
Borde vara superglad, men...
Den underbara boken Himlen börjar här ska filmatiseras. Jippie, tänker man. Det verkar dock som att Selena Gomez (se bild nedan) ska spela huvudrollen Lennie. Alltså, man ska inte har fördomar, jag har inte ens sett mycket av henne i filmväg, men hon har ju lite Disney-stämpel på sig. Min erfarenhet av Disney-stjärnor är att de lätt spelar över. Och visst ser inte Lennie ut sådär? :(
Det har inte varit någon uppdatering alls hittills, men jag har det gött. Läser inte jättemycket, men en del. Jag tror att vi sätter igång med bloggen igen någon gång runt skolstarten. Precis som förra året har jag en massa recensioner redo.
Ha det bäst!
//Johanna
