Hundraåringen som klev ut genom fonstret och försvann går upp på biograferna 25 december i år, regisserad av Felix Herngren (som skriver, regisserar och spelar i Solsidan) och med Robert Gustafsson i huvudrollen som den nyss 100 år fyllda Allan.

Eftersom jag älskade boken har jag väldigt höga förväntningar på filmen och ser verkligen fram till julpremiären!

 

//Johanna

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titel: Korsad

Författare: Ally Condie

Genre: Dystopi, äventyr

Antal sidor: 365

Utgiven: Januari 2013

Förlag: Rabén & Sjögren (tack för recensionsexemplaret!)

 

Min recension av Matchad finns att läsa här.

 

 

Först och främst omslaget. GUD VAD FINT DET ÄR.
Tyvärr ska vi inte diskutera omslag nu, så låt mig istället berätta om själva boken...

 

För att vara en uppföljare tycker jag att Korsad håller måtten, antagligen eftersom jag inte riktigt kände att den förra boken slutade där den tog slut, en uppföljare var självklar för att berättelsen skulle kunna avrundas.

En skön sak med att ha läst tvåan är att jag äntligen kan sätta fingret på karaktärerna!

Huvudpersonen Cassia påminner mig väldigt mycket om Katniss i Hungerspelen (jämför dessutom Peeta med Ky och Gale med Xander...), fast... mycket sämre. Jag tycker faktiskt att de flesta karaktärer i den här boken är överlag ganska platta.

Även om handlingen inte är helt världsunik så tycker jag ändå att den är bra, den håller i alla fall. Och även om boken har en tendens att sacka lite på sina ställen så tycker jag att den är ganska spännande. Men jag måste få klaga på Samfundet, alltså regimen som härjar i Cassias och alla andras liv. Visst, de flesta dystopier är osannolika och man brer på lite extra för att skrämma upp oss med eventuella konsekvenser, men jag har definitift skådat bättre fiktiva samhällen. Samfundet kontrollerar verkligen... allt.

Språket är helt okej, ganska fint och jag gillar idéen med dikterna och att Ky lär Cassia att skriva, men dialogerna känns tyvärr väldigt stela.

 

Slutligen vill jag säga att jag inte riktigt tycker att Korsad fyller upp sina 365 sidor. Hela boken känns lite långdragen och hade nog med fördel kunnat kortas ned lite.

 

Betyg: 2/5

 

//Johanna

I ordning efter prioritering...

Farlig förmåga av Jessica Spotswood. Johanna fick den som recex, men hon har för nuvarande en del att läsa så jag tar mig an den! :)

 

Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg. Vi har kärlekstema i svenskan just nu, och bibliotikarien har gett klassen några böcker att läsa. Personligen tycker jag inte att det låter som att den handlar så mycket om kärlek, men å andra sidan har jag inte läst så långt än. Jag har kommit några sidor, och än så länge verkar den riktigt kuslig.

 

Det hemliga hissschaktet av Lemony Snicket. Jag har läst nästan alla de 13 böckerna om syskonen Baudelaire, och jag älskar dem. Särskilt de sista. Såvitt jag minns har jag skrivit recensioner på den första och den sista. 

 

En ö i havet-böckerna av Annika Thor. Detta är min vid-sidan-om-läsning. Men som ni säkert vet älskar både jag och Johanna dessa böcker och läser om dem titt som tätt.

 

 

Alla ni som läst, gillat och älskat Cirkeln och Eld får verkligen inte missa det nya seriealbumet om Engelsfors som släpptes förra veckan. Både jag och Mimmie har bokstavligen kastat oss över det, och har sedan låta det gå runt i klassen, det går ju så fort att läsa, och seriealbumet var minst sagt populärt. Folk har streckläst, raster som lektioner. Till och med vissa som inte läst Cirkeln-böckerna har varit intresserade.

 

Planen är att jag och Mimmie ska skriva ett par rader var om den nya boken och publicera som en gemensam recension. Förhoppnigsvis sker detta under veckan.

 

Kram på er!

Johanna

Idag kom min mamma hem med två pockets som hon hade köpt helt spontant på rea:

 

 

 

Jag har plockat fem böcker på måfå ur min bokhylla och tänker jämföra deras allra första meningar.

 

 

Börjar allmängiltigt med en liten knorr på slutet som gör en nyfiken på vad Fredriks problem är.

 

 

Lite för mystiskt för mig. Man undrar ju vad i helvete en Skugga är? Gillar dock den allra första meningen, den är vacker! Naturen och den okända varelsen får en att förstå att det är fantasy det handlar om.

 

Himlen börjar här av Jandy Nelson:

 

En av mina favoriter. Underbart sarkastisk och visar precis vad det är för typ av bok. Öppnar effektivt dörrarna till handlingen med ett par likgiltia men humoristiska meningar.

 

 

Hm... Inga världsrevolutionerande ord, men de staplade raderna skapar ett allvar och ger mig en bild av vad det är för typ av bok.

 

Hunden vi ska satsa på liknar en råtta.

"Men han är snabb som ett jehu", säger Rube. Han är ett enda stort leende i flanell och oknutna skor. Han spottar och ler. En trevlig kille egentligen, min bror. Ruben Wolfe.

 

Beskrivningen av Rube är bra, och smeknamnet förstärker bilden av karaktären.

 

 

Visst gör inledningen mycket!

Johanna

 När man tillbringar tid tillsammans med en annan människa ger man dem lite av sitt liv och får lite av deras liv i utbyte.

Citatet kommer mycket riktigt från Matchad av Ally Condie.

 

//Johanna

 

Händerna upp alla som skriver under på att Katarina von Bredows böcker handlar om omöjlig kärlek. Detta är väldigt omöjlig kärlek.

Det var baksidan som fångade mig, tyckte mest att den lät komisk. Vill minnas att det stod någonting i stil med "Får man bli kär i sin storebror? Om han är världens snyggaste kille, då?".

 

För att fatta mig kort så kan jag säga att till skillad från karaktärerna i Katarina von Bredows andra böcker så kunde jag inte riktigt identifiera mig den här huvudpersonen... hehe. Men hon känslorna beskrivs väldigt bra! Jag kan... förstå Amanda, tror jag.

Boken har ett par år på nacken, men den funkar fortfarande bra. Karaktärerna känns äkta och agerar trovärdigt. Språket är både fint och effektivt enkelt.

Katarina von Bredow funkar alltid, enligt mig.

 

Betyg: 4/5

 

//Johanna

Är hemskt dålig på att uppdatera med vad som händer just nu, men här kommer en liten rapport.

 

I förra inlägget skrev jag om A scandal in Bohemia och A case of identity. Sedan senast har jag läst The Red-Headed League, The Boscombe Valley Mystery, The Five Orange Pips, The Man with the Twisted Lip och The Blue Carbuncle.

Jag skriver om mina favoriter:

Den mycket rödhåriga mannen Mr Jabez Wilson besöker Baker Street med den mest besynnerliga historia: i tidningen hade annonserats om en plats i en sorts klubb, "den rödhåriga ligan", som var ledig. Man behövde vara där några timmar om dagen och tjänade en stor summa pengar i timmen. Det enda som krävdes för att uppfylla platsen var att man var rödhårig!

Mr Wilson hade det inte så bra med pengar och sökte platsen - och fick den omedelbart. Han blev tilldelad sina arbetsuppgifter, som rätt och slätt var att sitta vid ett skrivbord och kopiera Nationalencyklopedin. Men en dag kom han till sitt arbete för att upptäcka att klubben helt plötsligt hade lagts ner, och att det inte fanns ett spår av de som hade anlitat honom. Mr Wilson vänder sig till Sherlock Holmes, och han tar med glädje på sig fallet. Som vi alla vet är han ju en man som älskar mysterierna som är de mest absurda och otroliga.

-

Åh! Wow, jag älskade den här. Bara titeln får mig att fnissa. Upplösningen är så simpel och samtidigt konstig att man blir helt mållös. 

Sherlock Holmes och Doctor Watson åker norrut för att titta närmare på ett mord. Den misstänkte är ingen mindre än offrets egen son. Alla bevis är kristallklara och pekar på att det var han som gjorde det, men själv nekar han. Även Holmes ser något mystiskt i det hela och hävdar att allt är för uppenbart för att vara sant.

-

Det speciella med Sherlock Holmes-berättelserna är att man fortsätter inte att läsa för att få reda på vem som är mördaren - för det avslöjar detektiven nästan direkt. Det man vill veta är hur i hela friden han kom fram till det. Det här är ett typiskt sådant fall och det är så fantastiskt, jag vet inte, det är som att när man får det förklarat för sig så är allt kristallklart, men innan förstod man ingenting. 

 

 

Kommer i maj!

 

//Johanna

Jag läste den här för jättelängesedan, men det har bara inte blivit av att jag har recenserat den. Jag har ingen aning om varför, men här kommer den i alla fall:

(Älskar omslaget, så otroligt fint!)

Originaltitel: Tintenblut

Författare: Cornelia Funke är 54 år och kommer ifrån Tyskland

Genre: fantasy

Antal sidor: 665

I Bläckhjärta, den första boken, utspelar sig handlingen i vår värld. I Bläckmagi utspelar sig allt i en annan värld, Bläckvärlden. Det är ett ställe fullt med älvor, riddare och magi. Men det finns också mycket ondska och grymhet – kanske för mycket, inser Meggie när hon väl kommer dit. Och snart är inte bara hon själv, utan hennes mamma och pappa i fara – och allt är Meggies fel.

-

Bläckmagi är mycket mer åt fantasy-hållet än Bläckhjärta. Den känns även mer allvarlig och farofylld än den första. Den är också överraskande sorglig!

Jag måste erkänna att jag tycker Bläckhjärta var mer spännande och fastnade mer i den. Men Bläckmagi är fantastiskt välgjord och noggrant uppbyggd – dessutom är beskrivningarna vackra. En smula kärlek gör den inte direkt sämre! Jag tror definitivt att jag ska läsa nästa del i serien, Bläckdöd.

Betyg: 4/5

 

/Mimmie