Into the wild av Jon Krakauer
Genre: Äventyr, drama, biografi
Antal sidor: 200
Utgiven: 1996
Språk: Engelska
Christoffer McCandless växer upp i en välbärgad familj i Virginia och har en relativt normal uppväxt. Men så plötsligt en dag lämnar han sin bostad, skänker bort sina resterande 25 000 dollar och drar västerut i sin lilla bil för att leva ett friare liv närmare naturen. Han besöker många delstater och arbetar sig fram men stannar sällan längre än ett par månader på en och samma plats. Han lär känna många nya människor under sin resa men vill inte komma för nära någon.
Den sista anhalten blir Alaska, den vidsträckta och fruktansvärt kalla delstaten i norr. Han spenderar ett par månader i en minibuss där och lever i symbios med naturen innan han slutligen dör, 24 år gammal.
Detta är biografin, och McCandless har funnits i verkligheten. Allt som står i boken är alltså sant.
Mitt första möte med den här boken var när jag för ett par veckor sedan såg filmen (shame on me) och föll pladask. Det är en väldigt vacker film och handlingen tilltalade mig. Till min glädje hade min storebror boken här hemma och jag satte genast igång att läsa.
Författaren Jon Krakauer är en rutinerad bergsklättrare och journalist. 1992 skrev han en artikel om McCandless död i en tidning och blev så intresserad att han bestämde sig för att gå djupare i den unga mannens öde och skriva en bok. Jag valde att läsa den på engelska vilket gjorde att det kändes som att jag kom ännu närmare huvudpersonen. Dock är språket väldigt invecklat och jag förstod långt ifrån allt. Men jag noterade i alla fall att Jon Krakauer är en väldigt duktig författare och skriver fint. Jag föll särskilt för de snabba vändningarna i vissa stycken. Det här utdraget handlar om McCandless pappa Walt:
By 1965, however, his marriage was in trouble. He and his wife, Marcia, separated. Walt started dating a secretary at Hughes named Wilhelmina Johnson - everyone called her Billie - who was twenty-two years old and had dark, striking eyes. They fell in love and moved in together. Billie got pregnant. Very petite to begin with, in nine months she gained only eight pounds and never wore maternity clothes. On February 12, 1968, Billie gave birth to a son. He was underweight, but healthy and animated. Walt bought Billie a Gianini guitar, on which she stummed lullabies to soothe the fussy newborn. Twenty-two years later, rangers from the Natonal Park Service would find the same guitar on the backseat of a yellow Datsun abandoned near the shore of Lake Mead.
[Sida 106]
Tanken på att bara lämna allt och ge sig ut helt ensam är både skrämmande och fascinerande. Boken innehåller många utdrag ur brev och texter som McCandless skrev och det är tveklöst väldigt intressanta iaktagelser. Även om det nu inte är så att jag själv känner för att bara ge mig av så tycker jag att han är väldigt inspirerande och boken fick mig verkligen att tänka till. Allra bäst tycker jag att kapitlet vid namn Virgina Beach är. Det är alldeles i mitten av boken och handlar om hans uppväxt, vad som präglade hans framtida beslut. Det ger en djupare inblick i hans personlighet, och att få höra hans familj, särskilt hans lillayster som stod honom mycket nära, berätta om hur han var som barn och hur han sakta förändrades och drog sig undan mer och mer, var väldigt intressant. Jag både beundrar och föraktar honom, för i vissa avseenden kan man verkligen tycka att han bara var en egoistisk douchebag som var trött på livet. Samtidigt var han väldigt viljestark och hade klart för sig vad han ville uppnå i livet och vad han ville ändra på, och han genomförde det också. Det är väl det som är så inspirerande.
Boken var som sagt lite trög på sina ställen och inte direkt någon bladvändare, men fortfarande väldigt spännande. Jag rekommenderar den varmt om du gillar psykologiska, verklighetsbaserade historier. Även filmen är väldigt fin och har ett väldigt fint soundtrack av Eddie Vedder som du också borde lyssna på. Kort sagt - finner du den här berättelsen tilltalande finns det en hel del att utforska!
Den sista bilden av McCandless, togs kort innan hans död.
Betyg: 5/5
//Johanna
Kodnamn Verity av Elizabeth Wein
Genre: Förr i tiden, drama, snyftare
Antal sidor: 330
Utgiven: 2012
Förlag: Gilla Böcker (tack för recex!)
Året är 1943. En kvinnlig brittisk agent arresteras av Gestapo i det naziockuperade Frankrike. Efter veckor av tortyr går hon med på att avslöja allt, och börjar skriva sin bekännelse. Det blir berättelsen om piloten Maddie som flög henne till Frankrike, om deras vänskap och kamp för överlevnad. Berättelsen om Verity.
I berättarstil så är det här något helt nytt. Wow. I första delen skriver agenten Queenie sin berättelse i tredje person från sin bästa vän Maddies perspektiv. Ibland kommer små notiser och egna synpunkter från Queenie, vilket är underbart; det får det att kännas som att Queenie riktar sig direkt till läsaren. Tack vare detta får man en klar bild av karaktären Queenie; en modig och uppkäftig ung kvinna, som kan berätta sin historia med både sarkasm och mörk humor, trots att hon har blivit torterad i veckor och att hennes framtid inte ser annat än mörk ut.
Andra delen berättas av Maddie, och här får läsaren helheten uppklarad för sig; författaren knyter samman trådar som man inte ens visste var lösa. Det var under den här delen som jag verkligen började intressera mig för boken. Innan hade jag varit smått skeptisk till sättet att berätta på, och jag tyckte inte att jag fattade någonting.
Kort sagt: det är ingen actionspäckad bok, och den är ganska komplicerad och det kräver en del av läsaren om man ska hänga med. Men om du ger den din tid och uppmärksamhet så kommer du märka att du har svårt att slita dig fram emot slutet.
Vill även applådera två saker till: Handlingens oväntade infall i slutet som fick mig att snyfta lite. (Det finns inget som en gammal hederlig chockerande plot twist.)
Och bokens två kvinnliga huvudkaraktärer. Vi behöver fler böcker som den här, med två fullkomligt badass unga kvinnor som visar att en "stark kvinnlig karaktär" inte nödvändigtvis måste betyda en rysk spion i catsuit som kan slå ner en bunt män OCH gå i klackar OCH hacka en databas samtidigt som hon slänger ur sig sarkastiska kommentarer. Faktiskt så är det ganska ovanligt med såna personer. Vi behöver kvinnliga karaktärer som är MÄNNISKOR. Och det får vi i den här boken. Stående ovationer till Elizabeth Wein.
Betyg: 5/5
/Mimmie
Min systers dotter har många pappor av Christina Wahldén
Titel: Min systers dotter har många pappor
Författare: Christina Wahldén
Genre: Drama, snyftare
Antal sidor: 123
Ombeni har flytt från krigets Kongo och nu rett sig någorlunda i Sverige. Boken tar vid där den förra slutar - även hennes lillasyster har äntligen lyckats fly och har slutligen hittat till Norrland och Ombeni!
Problemet är bara att det är "fel" syster. Ombeni sliter och kämpar för att försörja Maua och hennes nyfödda baby som är ett resultat av oräkneliga våltäkter, men besvärliga Maua som har upplevt så mycket vägrar anpassa sig till kalla Sverige och bryr sig knappt om sin lilla dotter. Ombeni får bära hela bördan själv.
Som vanligt: Väldigt berörande och viktig läsning som inte lämnar någon orörd.
Spårket är precist och mycket träffande med korta och effektiva meningar. Det är väldigt svårt att analysera en så gripande bok, men språket hann jag i alla fall tänka lite på och jag gillar det. Jag är inte så säker på att det skulle vara så kul att läsa i en annan gener, men här passar det perfekt.
Jag tycker nog att det var snäppet intressantare att läsa den första boken om Ombeni, om flykten till Sverige, den berörde mig änu mer. Men det här är väldigt snabb och enkel läsning som alla klarar av, det är en bok som jag tycker att alla borde läsa.
Betyg: 4/5
//Johanna
Blind Sight av Meg Howrey
Titel: Blind Sight Författare: Meg Howrey är från början en klassiskt skolad dansös som har turnerat över hela USA. Först på senare tid har hon tagit upp skrivandet och har numera två utgivna böcker.
Genre: Drama, ungdomsbok
Det var ett tag sedan jag läste en engelsk bok, så jag tänkte att det var dags nu. Den här lade jag märke till på biblioteket på grund av dess fina omslag.
Boken handlar om 17-åriga Luke, som har bott hela livet tillsammans med sin mamma, sin mormor och sina systrar utan att känna sin pappa. Men så helt plötsligt blir han kontaktad av sin pappa som visar sig vara en välkänd Hollywood-skådis. Luke blir inbjuden till att spendera sommaren hos sin pappa i Los Angeles. Det blir en sommar full av händelser, avslöjanden och känslostormar. Men när han väl kommer hem igen, väntar en mycket större överraskning...
Som sagt valde jag den här boken nästan enbart på grund av omslaget (hehe) så jag hade inte särskilt höga förhoppningar, särskilt som författaren inte var någon "riktig" författare. Dessutom låter väl handlingen inte särskilt unik eller spännande när man läser den sådär rakt upp och ned. Men jag bestämde mig för att ge den en chans.
Jag hade trott att det skulle handla ganska mycket om Luke och hans pappa, hur de i början hade en knepig relation, till att de till slut skulle lyckas forma ett kärleksfullt far-och-son-förhållande. Jag hade helt fel. Luke och hans pappa har det visserligen lite stelt i början, men de blir ganska goda vänner ganska snabbt och i från ungefär mitten av boken är det uppenbart att de älskar varandra. Men handlingen fokuserar på andra saker, som det märkliga livet som Hollywood-skådis och Lukes små kärleksaffärer. Ett sidospår i boken är att Luke har börjat skriva på sina college-uppsatser. Varje kapitel inleds med en uppsats, vilket ger en trevlig variation i läsandet.
Kort sagt tycker jag att det här är en mycket fin bok. Utan att författaren nämner det alltför mycket med ord, så märker man hur Luke och hans pappa kommer närmare varandra och vilken fin relation de har. Både Luke och Mark (pappan) är realistiska karaktärer som man lätt sympatiserar med. Jag älskar även Lukes två systrar, som beskrivs väldigt lite men som man ändå får en mycket klar bild av. Språket är avslappnat och lätt att förstå.
Sedan var det väl det här med "cliffhangern" i slutet... det är visserligen uppiggande, det gör så att man blir lite alert på slutet av en ganska avspänd bok. Men för att vara ärlig tycker jag nästan att det hade gått bra utan. Det är en sådan fin berättelse, och jag ser ingen anledning att "förstöra" den på det sättet.
Vill du läsa en lugn, enkel men ändå underhållande bok på engelska så skulle jag lätt rekommendera den här!
Betyg: 4/5. Avdraget blir för slutet. Men jag kan ändå ge den en stark rekommendation.
/Mimmie
Millan - Sveket av Pia Hagmar
Titel: Millan - Sveket Författare: Pia Hagmar
Genre: Drama, snyftare, hästar
Antal sidor: 141
Utgiven: 2013
Förlag: Wahlströms (tack för recexet!)
Recension på bok ett i serien: Millan
Bok två tar vid alldeles där den första slutar. Millan, 13 år, lever ett tungt och ensamt liv med en alkoholiserad pappa och en deprimerad mamma. Efter att ha skämt ut sin dotter inför hennes kompisar kommer pappan hem en natt, slöddrande och ölstinkande, med en present till Millan - en alldeles egen häst. Hon borde vara överlycklig, men Zorro är bara en liten shettlandsponny och han är alldeles för liten för Millan.
När Millan får erbjudandet att byta bort Zorro mot en mycket bättre häst blir valet svårt. Ska hon svika sin dröm eller svika sin familj?
Även om man inte är så där överförtjust i hästar så tror jag att det här är en bok som många skulle uppskatta. Man får liksom läsa ur ett annat perspektiv än det man är van vid och det är omöjligt att inte bli berörd av Millans historia. Precis som i Klara-serien är det mycket som inte cirkulerar kring hästlivet. Handlingen är bra, även om det känns lite osannorlikt att hon skulle få det där erbjudandet.
Jag tror att det blir en lång och populär serie av detta inom ett par år, och jag tänker definitivt läsa uppföljarna.
Betyg: 5/5
//Johanna
Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers
Titel: Livet på en kylskåpsdörr
Författare: Alice Kuipers
Genre: Drama, snyftare
Antal sidor: 242
Utgiven: 2007
Förlag: Bokförlaget Forum
Clarie är en vanlig femtonårig flicka som har fullt upp med killar, skola och kompisar medan hennes mamma jobbar heltid som barnmorska. De är båda väldigt upptagna, så för det mesta kommunicerar de genom korta meddelanden på kylskåpsdörren.
Varje sida innehåller en lapp, ibland i form av en inköpslista eller en påminnelse om veckopengen, och ibland i form av längre tankar om livet och texter om att de älskar varandra.
Det är skrivet väldigt rätt på, och det gillar jag. Jag läste lapparna i en rasande fart, ständigt nyfiken på vad som skulle hända. Boken är lättläst men budskapet går fram utan onödiga stycken.
Det är väldigt kreativt och originellt att skriva en bok på det här sättet, och det är roligt att läsa. Förutom att det fungerar utmärkt att endast läsa karaktärernas meddelanden så är det också en väldigt fin historia som berörde mig mycket.
Ibland läser jag på rasterna mellan lektionerna i skolan, vilket med den här boken ledde till att jag knappt kunde slita mig från den på lektionen... Rekommenderar den starkt till såväl vuxna som barn.
Betyg: 5/5
//Johanna
Vad jag såg och när jag ljög av Judy Blundell
Titel: Vad jag såg och när jag ljög
Författare: Judy Blundell
Genre: Drama, kärlek
Antal sidor: 253
Utgiven: April 2013
Förlag: B.Wahlströms (tack för recensionsexemplaret!)
Evie är 15 och och lever ett till synes idylliskt liv i ett välmående Amerika. Andra världskriget har nått sitt slut och Evies styvfar, som nyligen återvänt från striderna, möter stora framgångar. Evies mamma börjar få färg på kinderna igen och en ny tid är på väg. Kort sagt - livet leker.
Men inombords är Evie full av känslor och längtan efter det riktigta livet. Hon längtar efter vackra kläder, läppstift och ciggaretter - och naturligtvis Den stora Kärleken.
Längtan kulminerar när styvfadern tar med sin familj på semester till Florida och Evie möter "den filmstjärnesnygge Peter". Hon hör talas om en skolbal som ska äga rum på hotellet och smyger ned för att vara med. Eftersom ingen känner igen henne har hon ingen att dansa med - detta tar miss E naturligtvis mycket hårt. Med rinnande ögon rusar hon ut - och där står han. Och de dansar och han plockar upp hennes skor som hon mitt i frustrationen slängt i swimmingpoolen. Så romantiskt!!!!!!1
Enligt baksidan ska Evie sedan ställas inför ett mycket svårt val. Allt hon har trott på visar sig vara lögn och Evie måste förråda som familj eller mannen hon älskar! (dramatic, dramatic)
Som jag kanske antyder så tyckte jag inte att den här boken var något vidare. Det skall tilläggas att jag inte läst mer än halva, men den halvan var det sämsta jag läst på länge.
Jag hatar Peter. Det är väl meningen att man ska tycka om honom, men his entire character är en enda stor kliché! Hela historien skulle blivit så mycket bättre om Evie hade träffat en kille som inte var mer än sådärsnygg så hade hon kunnat falla för hans personlighet istället och slutat vara så pinsamt ytlig. Visserligen beskrivs Peter som charmig, rolig och trevlig, men herregud, någon svaghet måste väl människan ha?!
Faktiskt så är alla karaktärer sjukt stereotypa och väldigt förutsägbara. Där har författaren lite att jobba med.
Dessutom är dialogen stel och replikerna tråkiga.
Boken lät väldigt lovande, och se bara på omslaget! Tyvärr gjorde den mig väldigt besviken och jag är ledsen över att säga att säga att jag inte vill rekommendera inte den till någon.
Betyg: 1/5
//Johanna
I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig av Christina Wahldén
Titel: I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig
Författare: Christina Wahldén
Genre: Drama
Antal sidor: 147
Utgiven: 2010
Förlag: Rabén & Sjögren
Detta är en väldigt viktig bok som jag tror skulle förändra många Sverigedemokraters åsikter. Ja, faktiskt så tycker jag att den är så viktig att alla borde läsa den. Den är dessutom ssåpass lättläst att de flesta nog kan ta till sig den.
I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig (bara titeln gör mig berörd) består av tre delar. Vi får följa Obeni, 16 år, som smugglas till Sverige från krigets Kongo. Den första och tredje delen utspelar sig i Sverige och den mellersta skildrar Obenis tid i Kongo, som bitvis är väldigt vacker. Christina Wahldén har gjort ett utmärkt researchjobb och målar upp Afrikas fantastiska natur på ett väldigt levande sätt. Det ger också en annan bild än den vanliga man ser på nyheterna; familjerna håller ihop, barnen får gå i skolan och alla verkar må ganska bra.
Vi får läsa om de fruktansvärda morden hon tvingats bevittna, våldtäkterna, mardrömmarna, skräcken.
Egentligen så tänkte jag inte så mycket på hur boken är skriven, jag var så uppslukad av den hemska handlingen. Vem går oberörd förbi denna, liksom? Men jag uppfattade i alla fall att Christina Wahldén skriver väldigt rakt på. Ingenting utelämnas. Formuleringarna träffade precis och jag blev väldigt gripen av den här romanen, och jag fick värsta rädda världen-tankarna. Tänk vad bra om alla fick sådana tankar!
Alltså: Läs denna! Du kommer inte lämnas oberörd.
Betyg: 5/5
//Johanna
En sekund i taget av Sofia Nordin
Titel: En sekund i taget
Författare: Sofia Nordin
Genre: Drama, ungdomsbok
Antal sidor: 246
Utgiven: 2013
Förlag: Rabén & Sjögren (tack för förhandsexemplaret!)
Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig.
Så inleds denna svenska dystopi. Det är inte ofta man läser svenska dystopier, så jag nappade på den här direkt. Men för att vara petig undrar jag om den verkligen kallas dystopi?
Wikipedia säger så här:
Tja...? En dystopi förknippar jag med en överdrivet stark stat som tagit över allt. Men struntsamma.
I denna svenska dystopi har alla människor dött i en mystisk feber och Hedvig (13 år gammal om jag inte minns fel) verkar vara den enda överlevande. Hon kan välja mellan att ge upp eller överleva. Hon väljer att överleva.
Enkelt beskrivet är det vad den handlar om. Ganska simpelt, men det måste vara väldigt svårt att skriva! Själv skulle jag aldrig våga mig in i arbetet att få Hedvigs känslor att verka trovärdiga, men jag tycker att Sofia Nordin lyckas bra med det, något jag känner igen från hennes tidigare bok Det händer nu. Jag kan bara tala för mig själv, men jag kan indentifiera mig mycket med Hedvigs tankar och känslor och jag gillar hur hon utvecklas som karaktär.
Stämningen är bra rätt igenom, scenerna är beskrivna med perfekta ord.
Om jag ska klaga på något är det kanske slutet. Jag ska inte spoila, men jag tycker det var för öppet. Det kändes lite som om det skulle komma en uppföljare, men det är inte planerat vad jag har hört. Boken knyts inte samman ordentligt, vilket stör mig.
Språket är lite för tungt. Det gör inte boken till en klockren blandvändare, jämför till exempel med Katarina von Bredow. Det är inte så att orden är för svåra för att boken ska klassas som ungdomsbok, men jag finner inte riktigt det där perfekta flytet.
Betyg: 4/5
//Johanna
Förr eller senare exploderar jag av John Green
Originaltitel: The fault in our stars
Författare: John Green är 35 år och bor i Indiana, USA (för övrigt är han en väldigt rolig människa - här är han youtube-kanal)
Genre: snyftare, drama
Antal sidor: ca 310
Jag satt i flera minuter och försökte komma på hur jag skulle börja min recension. Jag har aldrig förut läst någonting av John Green och hade inte alltför stora förväntningar när jag laddade ner PDF-filen från Bonnier Carlsen. Åh gud, jag vet inte ens vad jag ska skriva. Okej. Kort sagt är det här en hjärtskärande vacker berättelse om två cancersjuka tonåringar som träffas och blir kära.
Hazel Grace Lancester är 16 år, smart och sarkastisk. Hon har cancer i lungorna, vilket gör att hon måste gå runt med gastuber som hjälper henne att andas. Hon har en enda älsklingsbok, Ett storslaget lidande av Peter Van Houten, och kallar skämtsamt författaren sin ända vän, bortsett från sina föräldrar.
Augustus ”Gus” Waters är en intelligent, ursnygg 17-åring med ett protesben som alltid förlorar TV-spel för att han försöker rädda alla.
De träffas på ett stödgrupps-möte för unga cancersjuka. Augustus flirtar oavbrutet och bjuder hem Hazel till sitt hus, där de byter noveller – Gus får läsa Ett storslaget lidande medan Hazel läser hans favoritbok. De utvecklar en relation och vad som följer är en fullständig explosion av kärlek.
Gud, jag vet inte vad jag ska säga! Det här är nog den vackraste kärlekshistorien jag någonsin läst. Båda huvudkaraktärerna är så perfekta, för varandra och i sig själva. Särskilt Augustus är fantastisk, hela hans karaktär är perfekt, men inte på något onaturligt sätt. Man kan inte annat än älska honom.
John Green lyckas verkligen med allt i handlingen; de vassa karaktärerna i kombination med de väl utformade konversationerna glänser ännu mer med hjälp av Greens både humoristiska, sarkastiska och vackra språk. Han tar upp de Stora Frågorna utan att det på något sätt känns fånigt. Det känns så äkta, så tonårsäkta, att jag blir helt överväldigad. Det här låter dumt, men alla måste läsa den här boken. Det spelar ingen roll om du är kille, tjej eller hen, fjorton, nitton eller 43, du måste läsa den. Själv måste jag läsa om den på originalspråk.
Ja, kort sagt – en av de bästa böcker jag någonsin läst. Jag älskade den. Läs den.
Betyg: 5/5
/Mimmie
Rivaler av Anna Godbersen
Författare: Anna Godbersen är 32 år och kommer från Kalifornien, USA.
Genre: drama, chic-lit
Antal sidor: 424
Handling:
New York är skakat och skälver av rykten efter den vackra Elizabeth Hollands tragiska död. Blickarna vänds oundvikligen mot dem som stod henne nära: Diana, hennes lillasyster, Henry Schoonmaker, hennes sörjande fästman och Penelope Hayes, hennes lömska och förföriska väninna. Nu när Elizabeth är borta vill Penelope inget hellre än att ta över Elizabeths plats och ärva Henry. Dessutom upptäcker Lina Broud – Elizabeths gamla kammarjungfru – en ny inkomstkälla: skvaller!
Åh, den var spännande! Precis som den första boken Deluxe är Rivaler helt omöjlig att slita sig ifrån och som jag sa i den recensionen: de rika beskrivningarna flödar och man kan verkligen se prakten och överdådet framför sig! Jag tycker att det är bra att Anna Godbersen släpper in lite nya karaktärer i denna uppföljare som lätt skulle kunnat bli lite tråkig om allt fortsatte i samma mönster. Jag tycker att det händer mer saker i Rivaler och hade nog i allmänhet roligare när jag läste denna än när jag läste Deluxe.
Ett par synpunkter har jag dock: precis som i förra boken så kan det kännas överdrivet med beskrivningarna ibland. Till exempel varje gång Penelope kommer in i hennes rum kastas läsaren in i en detaljerad beskrivning av hennes klänning – vilket kan vara kul ibland, men inte hela tiden. Jag tycker också att vissa av kärlekshistorierna är lite klyschiga och tillgjorda. Annars var den klockren och slutet var chockerande!
Betyg: 4/5
/Mimmie
Deluxe av Anna Godbersen
Originaltitel: The Luxe
Författare: Anna Godbersen är 32 år och kommer från Kalifornien, USA.
Genre: chic-lit, drama.
Antal sidor: 427
Förlag: Wahlströms
Handling:
Året är 1899 och hela Manhattan skvallrar om det allra senaste: den unga, vackra Elizabeth Holland ska gifta sig med den stiliga ynglingen Henry Schoonmaker. Men så händer det ofattbara: Elizabeth drunknar i Hudson-floden. I flera dagar söker man efter hennes kropp men utan resultat. Hennes begravning äger rum samma dag som bröllopet skulle ha gjort. Hela New York sörjer den unga flickan, men ingen anar att det fanns flera som gärna skulle sett Elizabeth död.
Det här är en ganska klassisk chic-lit! Jag måste erkänna att jag tycker väldigt mycket om den. Inte bara för att 1800-talets överklass, klänningar och fisförnäma konversationer både roar och fascinerar mig; också för att den är otroligt spännande och bra skriven. De rika beskrivningarna fullkomligt flödar, och man kan verkligen se prakten och överdådet framför sig. Ibland kan det dock kännas lite för mycket med alla beskrivningar (man måste inte beskriva varenda klänning i hela rummet). Alla karaktärer, deras relationer och intrigerna känns väl planerade och uttänkta. Jag tycker särskilt mycket om Diana, Elizabeths lillasyster.
Det enda jag kanske skulle vilja ha mer av ibland är ett högre tempo och mindre detaljer. Annars är den helt fantastisk! Jag tänker defentivit läsa fortsättningen.
Betyg: 4/5
/Mimmie
Du och jag och vi av Pia Hagmar
Titel: Du och jag och vi
Författare: Pia Hagmar
Genre: Hästar, drama ("vuxenbok")
Antal sidor: 341
Utgiven: 2012
Förlag: Wahlströms (tack för recensionsexemplaret!)
Först och främst: Omslaget. Wooow! Se på det, det är så otroligt fint!
Jag tror att många har väntat på en hästbok för vuxna, och här är den.
En av Pia Hagmars starkaste sida är karaktärerna. I Du och jag och vi cirkulerar handlingen gring fyra kvinnor i 30-årsåldern. Fyra så otroligt olika människor. Och trots att de lite representerar varsin sorts människa, så är de väldigt trovärdiga.
De har bara en gemensam nämnare: de älskar att rida och har sina hästar i samma stall.
Annika är den som äger stallet. Hon är vresig och tycker sig alltid ha rätt i allting. Hon kedjeröker och klär sig som en tonåring.
Lisbeth har begått ett stort misstag och har därför blivit lämnad av sin man. Hon är nu singel och så ensam att hon inte vet vad hon ska ta sig till. Även Lisbeth är lite stöddig, och någonstans känns hon nästan fisförnäm i sina egoistiska funderingar.
Linn är en riktig mespropp. Hon har ingenting att säga till om, varken på jobbet, hemma eller i stallet. Hon sliter för att få allt att fungera och finner bara tröst hos sin häst.
Ellen är tjejen som lever i lyxvilla med sin perfekta make. De lever ett liv som på ytan ser ut att vara precis som det "ska". Men Ellen har en stor hemlighet. När hennes liv plötsligt sätts på spel måste huvudpersonerna tillsammans samarbeta, något som blir klurigare än de hade trott.
Jag skulle vilja kalla den här boken för "mysbok" (inte baaara p.g.a. omslaget...). Språket flyter lätt över karaktärernas bekymmer och gör boken till en riktig streckläsare.
Pia Hagmar skriver så fångande, och jag är glad över att hon äntligen har skrivit en vuxenbok så att fler får uppleva hennes fantastiska böcker. I den här kan jag känna igen mycket från hennes barn/ungdomsböcker. Egentligen vill jag inte påstå att den här är "mognare" eller något i den stilen, för jag tycker att hennes andra böcker är minst lika seriösa. Det här skulle mycket väl kunna vara en ungdomsbok, allting handlar ju bara om hur man berättar historien.
Språket, handlingen, karaktärerna, (omslaget) - allting sitter.
Betyg: 5/5
//Johanna
Millan av Pia Hagmar
Titel: Millan
Författare: Pia Hagmar, som bla. skrivit Dalslandsdeckarna, Klara-serien och Flisan-serien.
Genre: Snyftare, drama, hästar
Antal sidor: 125
Utgiven: 2012
Förlag: Wahlströms (tack för recensionsexemplaret!)
Millan är 13 år och drömmer om en alldeles egen häst. Varje dag är hon i stallet och mockar, ryktar och släpper ut hästarna, Har hon tur kanske hon kan få skritta av någon av dem efter ett ridpass, och någon gång ibland få en ridlektion.
Hemma har Millan det svårt. Hennes mamma bara gråter och orkar ingenting, och hennes pappa dricker öl dagarna i ända. Millan tvingas ta hand om sin älskade lillebror alldeles själv. Hon gör allt för honom. Men det är viktigt att dölja familjens situation, Millan vill inte prata med vare sig den vädjande skolkuratorn eller bästisen Angelica som alltid undrar varför hon inte får följa med Millan hem.
Hästarna är ljuspunkten i Millans liv. Hon sliter hårt i stallet, biter ihop, får inte klaga. Allt för att lära sig så mycket som möjligt. En dag ska hon bli bäst och hon ska ta hand om missförstådda hästar som ingen bryr sig om.
Men än så länge måste hon vänta.
Den här boken grep verkligen tag i mig! Jag har alltid älskat böckerna i Pia Hagmars Klara-serie, och den här kan definitivt möta sig med dem.
Jag har själv ett hästintresse, så jag har inget emot att läsa om hästar, men även om du vanligtvis inte gillar sådana böcker så tycker jag ändå att du ska ge den här en chans. Den innehåller så mycket mer!
Väldigt fint skriven är den, sorglig, men det finns ändå hopp. Det måste en ungdomsbok ha. Allt är inte svart hela tiden, även om det för stunden kan verka så.
Jag vet inte riktigt vilken ålder boken riktar sig till, kanske främst 9-12 år, men jag är 14 och jag älskade den.
Den kändes också lagom lång. Visst, jag sträckläste den imorse, för den är ju bara 125 sidor, men det känns som en perfekt berättelse att ta sig igenom under en morgon.
Millan gjorde starka intryck på mig, jag kan inte sluta tänka på hennes historia.
Så fort bok två kommer ut ska jag skynda mig och läsa den. Jag längtar!
Betyg: 5/5
//Johanna
Mirakel av Renate Nedregård
Titel: Mirakel
Författare: Renate Nedregård
Genre: Ungdomsbok, drama
Antal sidor: 189
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla Böcker (tack för recensionsexemplaret!)
Varning för snabbläsning! Mirakel är en riktig bladvändare som jag snabbt tog mig igenom på två kvällar. Det finns ett skönt flyt som jag gillar, det tycker jag att en riktigt bra bok bör ha.
Boken handlar om hur det är att gå från att vara ingenting till megakändis. Vi har väl alla sätt något avsnitt av Idol'. I det här fallet handlar det om en 17-årig tjej i Norge vid namn Rakel som kommer med i just Idol, och sedan utvecklas till "superstar". Det som är ganska tänkvärt är att hon aldrig tackade jag till det. Hon blev s.k. "headhuntad" - någon gav Idol ett tips om henne. Hon går förstås vidare i programmet och får hela tiden höra hur fantastisk hon är, något som bygger upp ett stort ego. Genom hela boken får vi höra henne mala på om att det faktiskt är hon som är stjärnan ikväll, hon som är talangen, och bla, bla, bla. Som jag kanske antyder blir det något tröttsamt, men man inser att det handlar om en stor osäkerhet och en stor fråga - vem är jag?
Författaren har lyckats med Rakel som karaktär, tycker jag. Renate Nedregård beskriver väldigt bra hur vår huvudperson behandlar sin inre konflikt. Tyvärr tycker jag inte att de andra karaktärerna är fullt lika lyckade, de känns platta, som om de inte riktigt ges utrymme. Till exempel så tycker jag att Rakels f.d körledare Johannes beskrivs väldigt kortfattad, även om han har en rätt betydelsefull roll. Jag hinner inte riktigt uppfatta vad han är för en. Boken kanske skulle varit 100 sidor längre?
Handlingen är väldigt intressant. Det slår mig att boken är djupare än jag trodde. Den handlar inte om hur det är att vara känd - det handlar om vägen dit och hur man som 17-åring ska behandla alla nya känslor.
Man vet redan från början att Rakel kommer slå igenom världen över. Vissa kapitel är "nutid" och utspelar sig när hon är känd, i resten av kapitlen får vi följa hennes resa - från det trygga livet hemma i Bergen, till Idol, till London och världen. På vägen möter vi alltså inte så mycket ytliga problem, mest de inre, vilket är det intressanta.
Ja, det här var en ganska bra bok.
Betyg: 4/5
//Johanna
VILL HA VILL HA VILL HA
Himlen börjar här av Jandy Nelson
Genre: Drama, snyftare, ungdomsbok
Antal sidor: 265
Originaltitel: The Sky is Everywhere
Utgivningsår: 2010
Förlag: Gilla böcker (tack för recensionsexemplaret!)
De senaste timmarna har jag ägnat åt att läsa ut den här fantastiska boken. I brist på bättre ord kan jag bara säga att jag älskar den. Den har allt, liksom. Handlingen, språket, karaktärerna, humorn, det sorgliga...
Vad handlar den om då? Livet, skulle jag svara. Hur man hanterar situationer då man tror att man håller på att slitas sönder som en trasdocka. Om jag istället ska berätta lite om handlingen så handlar det om en 17-årig tjej vid namn Lennon (kallas Lennie). I efterhand, när hon tittar tillbaka på sitt gamla liv, jämför hon sig själv med en liten följeponny som jämt går i sin storasyster Bailey's fotspår - en tillvarao hon trivs väldigt bra med. Systrarna älskar varandra över allt annat, men när Bailey en dag dör tvingas Lennie att leva sitt liv på egen hand. Vi får följa henne vid många vardagliga tillfällen som plötsligt blir jättesvåra. Lennie blir en vilsen själ, och plötsligt står kärleken utanför och knackar på dörren. Lennie är förtvivlad, och utan att hon vet hur det gick till börjar hon hångla med sin döda systers pojkvän - mer förbjudet kan det väl inte bli? Och samtidigt finns den skitsnygga Joe Fontaine där, han som har börjat hänga hemma hos henne varje morgon. Hur gick det till?
I bakgrunden finns ett brinnande musikintresse, vilket jag tycker är ett väldigt bra sidospår. Det lättar upp, så att man inte bara faller ner i den glädjelösa världen. Lennie spelar klarinett, men hennes intresse avtar lite när det känns som att hon har förlorat allt. Joe är en musikalisk naturbegåvning och vill att de ska spela tillsammans, men Lennie vägrar. I alla fall till en början.
Jag nämnde att jag gillar karaktärerna. Lennies bor hos sin mormor eftersom mamman är försvunnen sedan 16 år tillbaka. Det är också något som ligger och gnager i utkanten av boken, var är mamma? Men mormorn är underbar och otroligt stark (i alla fall psykiskt sett). Hon har förlorat både sin dotter och ett barnbarn.
I huset bor också Big, en halvt galen, gräsrökande morbror.
En annan viktig karaktär är Toby, Bailey's pojkvän.
Det är väldigt intressant att läsa om vad som händer med alla dessa sörjande människor som alla försöker behandla sorgen på olika sätt.
Utspridda över hela boken finns mycket bra dikter som Lennie skriver och gömmer på olika ställen. Jag måste citera en särskild bra som dök upp efter bara ett par sidor:
"På morgonen den dag Bailey dog
stoppade hon fingret i mitt öra
och väckte mig.
Jag hatade när hon gjorde så.
Sen började hon prova tröjor, frågade:
Vilken tycker du bäst om, den gröna eller den blå?
Den blå.
Du tittade inte ens, Lennie.
Okej, den gröna. Jag bryr mig faktiskt inte om vilken du tar.
Sen vände jag på mig och somnade om.
Jag förstod senare
att hon hade tagit den blå
och det där var de sista ord jag någonsin sa till henne."
Otroligt bra, eller hur!? Jag tycker det är väldigt smakfullt att replikerna inte är markerade med vem som säger vad, för det fattar man ändå.
Slutligen vill jag bara be alla som vill ha en fantastisk läsupplevelse om att gräva ner sig med den här boken, det har jag gjort, och den är underbar!
Betyg: Behöver jag ens skriva det? 5/5.
Är det någon mer än jag som önskat att den här boken kunde filmatiseras?
//Johanna
En vän som heter Mia av Peter Pohl
Titel: En vän som heter Mia
Författare: Peter Pohl
Genre: Drama
Antal sidor: 90
Handling: Lina är 11 år och har en mamma som är alkoholberoende. Varje dag måste Lina hämta lillebror Ola på dagiset. Det är lite trixigt, men med hjälp av en massa lögner får hon det ändå att funka.
Lina har en vän som heter Mia. De är verkligen bästa kompisar, fast de har aldrig träffats utanför skolan. Hur skulle det gå till? Lina får inte ta hem kompisar, då skulle folk förstå.
Det här är en ganska allvarlig bok med ett laddat tema. Man får veta att det i varje klass brukar finnas omkring 5 barn som har en alkoholisberoende förälder. Man får en stark inblick i de barnens vardag.
Även om boken var väldigt kort så kan den nog inte klassas som överdrivet lättläst, även om det inte är den mest avancerade bok jag läst...
En vän som heter Mia var en riktig upplevelse, den rekommenderas till alla som vill ha något kort och träffsäkert.
Betyg: 5/5
//Johanna
