Genre: Förr i tiden, drama, snyftare

 Antal sidor: 330

 Utgiven: 2012

 Förlag: Gilla Böcker (tack för recex!)

 

 

 

---

 I berättarstil så är det här något helt nytt. Wow. I första delen skriver agenten Queenie sin berättelse i tredje person från sin bästa vän Maddies perspektiv. Ibland kommer små notiser och egna synpunkter från Queenie, vilket är underbart; det får det att kännas som att Queenie riktar sig direkt till läsaren. Tack vare detta får man en klar bild av karaktären Queenie; en modig och uppkäftig ung kvinna, som kan berätta sin historia med både sarkasm och mörk humor, trots att hon har blivit torterad i veckor och att hennes framtid inte ser annat än mörk ut. 

 

Andra delen berättas av Maddie, och här får läsaren helheten uppklarad för sig; författaren knyter samman trådar som man inte ens visste var lösa. Det var under den här delen som jag verkligen började intressera mig för boken. Innan hade jag varit smått skeptisk till sättet att berätta på, och jag tyckte inte att jag fattade någonting. 

Kort sagt: det är ingen actionspäckad bok, och den är ganska komplicerad och det kräver en del av läsaren om man ska hänga med. Men om du ger den din tid och uppmärksamhet så kommer du märka att du har svårt att slita dig fram emot slutet. 

Vill även applådera två saker till: Handlingens oväntade infall i slutet som fick mig att snyfta lite. (Det finns  inget som en gammal hederlig chockerande plot twist.)

 

Och bokens två kvinnliga huvudkaraktärer. Vi behöver fler böcker som den här, med två fullkomligt badass unga kvinnor som visar att en "stark kvinnlig karaktär" inte nödvändigtvis måste betyda en rysk spion i catsuit som kan slå ner en bunt män OCH gå i klackar OCH hacka en databas samtidigt som hon slänger ur sig sarkastiska kommentarer. Faktiskt så är det ganska ovanligt med såna personer. Vi behöver kvinnliga karaktärer som är MÄNNISKOR. Och det får vi i den här boken. Stående ovationer till Elizabeth Wein. 

 

Betyg: 5/5

 

/Mimmie