Titel: Som Zlatan fast bättre

Författare: Niclas Christoffer

Genre: Sport, ätstörningar

Antal sidor: 160

Förlag: Hoi Förlag

 

Eftersom mitt sportintresse är ungerfär lika med noll händer det mycket sällan att jag läser fotbollsböcker. Men den här boken fångade mitt intresse, och det är jag glad för. Det är en ganska viktig bok som alla ungdomar borde läsa, i synnerhet de som själva tränar mycket.

 

Handlingen är ganska enkel. Huvudpersonen är en tonårskille, Simon, som har bestämt sig för att satsa på fotbollen. När han börjar på ett fotbollsgymnasium för han höra att han antagligen skulle bli en ännu bättre spelare om han bara gick ned ett par kilo. Detta leder sakta till att han börjar träna hårdare och äta mindre. Om han slarvar är han tvungen att spy upp maten. Det går så långt att han börjar väga sina spyor och gör allt för att dölja sina problem.

 

Niclas Christoffer skriver rakt på och höll mig kvar i berättelsen trots att jag egentligen tycker det är rätt tråkigt med fotboll. Träningen och ätstörningen varvas med krångliga relationer och en död mamma.

Den enda karaktären jag inte gillar är Simons pappa som känns lite väl stel.

 

Betyg: 4/5 och en rekommenderation. Boken går fort att läsa och lämnar kvar viktiga funderingar.

 

//Johanna

Titel: Inte bara tennis
Författare: Peter Barlach
Genre: Sport/drama. Med tanke på titeln får det bli sport.
Handling: En dag ringer pappa när John är hos en kompis. Rösten är hård när han ber John komma hem med en gång.
Väl hemma är det oroligt. Det är en polis på plats, och Johns pappa verkar konstig. Pappan ber honom att sätta sig ner, och beskedet är som en örfil.
Johns mamma har dött.
I en bilolycka.

I inte bara tennis får vi höra Peter Barlachs egna berättelse om en svår tid i hans liv. Det som står i boken bygger alltså på en verklig händelse.
John spelar tennis, vilket kanske inte är så överraskande. Min första tanke var "hur skriver man en bok om tennis", men som titeln berättar så handlar den inte bara om tennis. Faktiskt inte alls särskilt mycket. Det liksom bara ligger där i bakgrunden, och författaren plockar fram det lite då och då. Istället fokuserar han mycket på dramat efter mammans död.

Jag tycker att boken var rätt så bra. Språket var helt godkänt, och den är relativt lättläst. Är du snabb så kan du läsa den här på en dag.
Jag tror att jag bara har en enda synpunkt. Boken handlar ju om en sorglig och svårhanterlig situation, men jag tycker inte att den är skriven på ett särskilt sorgligt sätt. Det har säkerligen att göra med att mamman dör ganska så snabbt, så man hinner inte få en riktig relation till henne.

Betyg: Inte bara tennis får en 4:a, och så kan jag tillägga att jag inte hade särskilt höga förväntningar, men den var faktiskt bra!

//Johanna

Titel: Tröja nummer 10
Författare:  Hans Erik Engqvist
Genre: Sport (fotboll)
Handling: Larserik är en 16-årig grabb vars pappa dog när han var 6 år. Han bär på en stor sorg, men kan inte prata med sin mamma om det. Det bästa sättet att skjuta ifrån sig minnen är att spela fotboll, men det är inte bara därför Larserik spelar. Han går i ett toppenlag, där spelarna inte bara är riktigt duktiga, utan också schysta och humoristiska.
Bråberga IF ska få representera Sverige i Nordic Cup! Den blir en stenhård cup, och ibland handlar det om mer än fotboll, snarare på liv och död... (Oseriöst, men gillade uttrycket ^^)

Den här boken är ingen bok jag skulle valt att läsa frivilligt (vi väljer bara ut olika böcker i de genrerna vi skriver om.), men jag ångrar ändå inte att jag gjorde det. De som verkligen kan uppskatta boken, de är nog de största fotbollsgalningar, både killar och tjejer, men kanske främst killar, eftersom Larserik är kille.
Språket är jag verkligen inte imponerad av. Det är en del slang, och bara allmänt dåligt språk. Vissa meningar känns inte fulländade, och jag kommer på mig själv med att vilja rätta till dom. Ett ord jag reagerade starkt på var "ojust". Det är en annan stavning för oschyst (så stavar i alla fall jag), och det är tydligen korrekt att använda, men inte särskilt vanligt...?
Vissa personer saknar man detaljer om, medan vissa personer beskrivs alldeles för mycket, trots att de är totalt oviktiga och ointressanta.
Handlingen är inte alltför spännande hela tiden, men den flyter på i lagom tempo.

Det enda jag blev aningen imponerad av, det var hur författaren berättar om matcher. Jag har inte läst överdrivet många fotbollsböcker, men många blir lätt förutsägbara och rätt så ointressanta under just själva matcherna, men i den här berättelsen känns varje match unik och oberäknelig.

Betyg: Tröja nummer 10 får 2 av 5 :D

//Johanna