Titel: Tröja nummer 10
Författare:  Hans Erik Engqvist
Genre: Sport (fotboll)
Handling: Larserik är en 16-årig grabb vars pappa dog när han var 6 år. Han bär på en stor sorg, men kan inte prata med sin mamma om det. Det bästa sättet att skjuta ifrån sig minnen är att spela fotboll, men det är inte bara därför Larserik spelar. Han går i ett toppenlag, där spelarna inte bara är riktigt duktiga, utan också schysta och humoristiska.
Bråberga IF ska få representera Sverige i Nordic Cup! Den blir en stenhård cup, och ibland handlar det om mer än fotboll, snarare på liv och död... (Oseriöst, men gillade uttrycket ^^)

Den här boken är ingen bok jag skulle valt att läsa frivilligt (vi väljer bara ut olika böcker i de genrerna vi skriver om.), men jag ångrar ändå inte att jag gjorde det. De som verkligen kan uppskatta boken, de är nog de största fotbollsgalningar, både killar och tjejer, men kanske främst killar, eftersom Larserik är kille.
Språket är jag verkligen inte imponerad av. Det är en del slang, och bara allmänt dåligt språk. Vissa meningar känns inte fulländade, och jag kommer på mig själv med att vilja rätta till dom. Ett ord jag reagerade starkt på var "ojust". Det är en annan stavning för oschyst (så stavar i alla fall jag), och det är tydligen korrekt att använda, men inte särskilt vanligt...?
Vissa personer saknar man detaljer om, medan vissa personer beskrivs alldeles för mycket, trots att de är totalt oviktiga och ointressanta.
Handlingen är inte alltför spännande hela tiden, men den flyter på i lagom tempo.

Det enda jag blev aningen imponerad av, det var hur författaren berättar om matcher. Jag har inte läst överdrivet många fotbollsböcker, men många blir lätt förutsägbara och rätt så ointressanta under just själva matcherna, men i den här berättelsen känns varje match unik och oberäknelig.

Betyg: Tröja nummer 10 får 2 av 5 :D

//Johanna