Titel: Rädda mig inte!

Författare: Tahereh Mafi är endast 25 år gammal och kommer från USA. Här är hennes hemsida.

Genre: Dystopi, kärlek, övernaturligt

Antal sidor: 398

 

Min recension på den första boken i serien kan ni läsa här

 

Förra året läste jag bok ett i serien, Rör mig inte, och för att vara ärlig var jag inte särskilt imponerad av den. Det var främst språket som jag inte gillade. Men nu när jag läste fortsättningen upptäckte jag till min förvåning att jag kom att gilla språket mer och mer. Det liknar ingenting som jag tidigare har läst. 

Men ja, first thing's first, som man säger i England. 

 

Detta är som sagt en dystopi, och handlingen är väl inte sådär jätteunik. Tjej, 17, med övernaturliga krafter i ett samhälle som har tagits över av en läskig organisation, två galet snygga killar som båda avgudar vår huvudperson, triangeldrama, känslor, och så vidare.

Ändå blir jag smått fängslad av handlingen (lyckades läsa ut denna 400-sidorsboken på två dagar). Det finns naturligtvis en del saker jag inte tycker om, men för stunden tänker jag fokusera på de saker jag faktiskt tycker om:

1. Språket - ibland så otroligt vackert så att man tappar andan! Det finns många vackra liknelser och paralleller. Ibland utesluter författaren punkter eller skriver ord på nya rader för att skapa effekt, vilket lyckas. Dock stör jag mig fortfarande på att nästan alla siffror skrivs med just siffror, som till exempel: "jag tittade ner på mina 2 händer".  Usch. Men annars, verkligen ett A+ för dessa beskrivningar, måste jag säga.
2. (Vissa av) Karaktärerna - jag är inte så imponerad av huvudpersonen, Juliette, som jag tycker är ganska mesig och påminner lite om Bella i Twilight (även fast få kvinnliga karaktärer kan nå ner till den nivån). Även Adam, drömkillen, känns ganska stereotypisk. Men jag avgudar Kenji, Juliettes optimistiska kompis. Och den tredje biten i  triangeldramat, Warner - den övernaturligt snygga och onda nittonåringen med den ännu ondare pappan. Jag älskar hur författaren har byggt upp hans karaktär - är han ond eller bara missförstådd? Ska man tycka om honom eller hata honom? 
3. Handlingen - som är mycket fartfylld och tar oväntade svängar. Den är kort sagt mycket spännande. 

Betyg: Jag skulle vilja ge den 5/5, men jag kan inte blunda för stereotyp-karaktärerna. Så det blir 4/5 och tusen guldstjärnor. Typ.

 

Har även läst att del tre kommer ut i februari 2014. Kan knappt vänta!

 

/Mimmie

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Titel: Korsad

Författare: Ally Condie

Genre: Dystopi, äventyr

Antal sidor: 365

Utgiven: Januari 2013

Förlag: Rabén & Sjögren (tack för recensionsexemplaret!)

 

Min recension av Matchad finns att läsa här.

 

 

Först och främst omslaget. GUD VAD FINT DET ÄR.
Tyvärr ska vi inte diskutera omslag nu, så låt mig istället berätta om själva boken...

 

För att vara en uppföljare tycker jag att Korsad håller måtten, antagligen eftersom jag inte riktigt kände att den förra boken slutade där den tog slut, en uppföljare var självklar för att berättelsen skulle kunna avrundas.

En skön sak med att ha läst tvåan är att jag äntligen kan sätta fingret på karaktärerna!

Huvudpersonen Cassia påminner mig väldigt mycket om Katniss i Hungerspelen (jämför dessutom Peeta med Ky och Gale med Xander...), fast... mycket sämre. Jag tycker faktiskt att de flesta karaktärer i den här boken är överlag ganska platta.

Även om handlingen inte är helt världsunik så tycker jag ändå att den är bra, den håller i alla fall. Och även om boken har en tendens att sacka lite på sina ställen så tycker jag att den är ganska spännande. Men jag måste få klaga på Samfundet, alltså regimen som härjar i Cassias och alla andras liv. Visst, de flesta dystopier är osannolika och man brer på lite extra för att skrämma upp oss med eventuella konsekvenser, men jag har definitift skådat bättre fiktiva samhällen. Samfundet kontrollerar verkligen... allt.

Språket är helt okej, ganska fint och jag gillar idéen med dikterna och att Ky lär Cassia att skriva, men dialogerna känns tyvärr väldigt stela.

 

Slutligen vill jag säga att jag inte riktigt tycker att Korsad fyller upp sina 365 sidor. Hela boken känns lite långdragen och hade nog med fördel kunnat kortas ned lite.

 

Betyg: 2/5

 

//Johanna

 

 

Titel: Döden i dina ögon 3 - Slutet

Författare: Rachel Ward

Genre: Framtiden, äventyr, övernaturligt

Antal sidor: 254

Utgiven: 2012 (på engelska: 2011)

Förlag: Wahlströms (tack för recensionsexemplaret!)

Jag älskade den första boken. I min recension skrev jag att den var väldigt spännande och oförutsägbar. Det var visserligen ett tag sedan jag läste den, och jag har blivit bättre på att analysera böcker, men jag minns den faktiskt som väldigt spännande. Och om man fängslas av en bok måste den ju vara bra, eller hur?

Minns dock att jag störde mig lite på Jem, huvuvpersonen...

 

Den andra boken kändes som en upprepning, bara lite mer boom-krasch-pang. Jag insåg hur dåliga karaktärerna var, och tvärtemot den första så tyckte jag att den här var rätt otrovärdig.

 

Jag blir alltså mindre och mindre imponerad av böckerna i serien. Den tredje och sista hamnar nog till och med snäppet under tvåan.

Handlingen är okej, idéen är spännande. Den dystopiska miljön målas upp ganska bra, men karaktärerna känner jag för att... spola ned i toaletten eller något.

Jag hatar Mia, det lilla underbarnet som hela tiden ska vara så sööööt och liten och oskuldsfull och perfekt.

Jag hatar Sarah, mamman som inte alls är stereotyp. Hennes sätt att prata till sitt lilla underbarn ger mig rysningar.

Jag hatar Adam för att han ska vara så manlig och jobbig. Vid ett tillfälle gör han 150 armhävningar för att "lugna ned sig". Jo men tjena. Ibland får jag lust att slå till honom för att han tänker så konstigt. Identifikation med huvudperson är lika med noll.

Jag gillar inte dialogen, och jag gillar inte "skurken" som heter Saul. Jag tror aldrig att jag har stött på en så bottenlös skurk.

 

Det där suget saknas, jag får aldrig riktigt lust att fortsätta läsa boken. Även om det händer spännande saker så är det skrivet på ett ganska... segt sätt. Upplösningen är intressant, tack och lov. Har man skrivit tre böcker så får man i alla fall knyta ihop dem snyggt, och det tycker jag att Rachel Ward får till. I allmänhet är det nog väldigt svårt att skriva en dystopi, men jag tror att hon har potential.

 

Betyg: 2/5

 

//Johanna

Böcker som utspelar sig i en dyster framtid ligger väldigt rätt i tiden just nu.

Några kända dystopier:

 

Hungerspelen av Suzanne Collins

Matchad av Ally Condie

Oönskad av Gemma Malley (kanske inte jättekänd)

Divergent av Veronica Roth (planerar att läsa)

 

 

Jag var väldigt inne på sådana böcker för någon månad sedan, men jag tror att ämnet är väldigt svårt att skriva om:

 

• Samhället måste inte vara sannorlikt, men trovärdigt tycker jag att det ska vara. Även om människosynen är helt annorlunda i boken så måste vi på något sätt kunna förstå oss på det. Det är en fördel om författaren här kan begränsa sig och inte låta beskrivningarna blomma ut för mycket på alla avancerade lagar och oskrivna regler.

 

• Karaktärerna måste förstås anpassas efter levnadsvillkoren, men jag tycker att alltför många personer i böckern ligger så långt bort från vår människosyn så jag har svårt att förstå mig på dem. Då blir de platta och tråkiga.

 

• När jag provade att skriva en framtidsnovell så insåg jag hur svårt det var att få till beskrivningarna, på allting! Läsaren måste förstå samhället, men förklarar man för mycket blir det tråkigt.

 

• Att skriva en originell dystopi är nog också en utmaning. Jag tycker att många av de jag har läst flyter ihop i kanterna, de är utformade efter precis samma ramar. Gäsp.

Så många platta och misslyckade dystopier har skrivits. Vad är det då som fortfarande lockar oss att läsa den här typen av litteratur?

Kommentera gärna!

 

//Johanna

Titel: Matchad

Författare: Ally Condie

Genre: Framtiden, äventyr

Antal sidor: 350

Utgiven: 2010

Förlag: Rabén & Sjögren (tack för recensionsexemplaret!)

 

Jag har för tillfället en liten crush på dystopi-böcker. Matchad lät väldigt bra när jag hörde om den, men tyvärr var den en besvikelse.

 

Huvudpersonen heter Cassia och är 17 år. Hon lever i ett samhälle någonstans i världen, någon gång i framtiden. Året är oklart. Samhället styrs av en slags regim som heter "Samfundet". De styr allt. De bestämmer vad du ska äta, vad du ska jobba med, när du ska dö. Och de bestämmer vem du ska älska.

Som titeln säger så matchas man ihop med en människa av motsatt kön som ens personuppgifterna stämmer överens med. Detta för att man ska bli så "lycklig" som möjligt.

Det speciella med Cassia är att hon matchas med sin bästa vän Xander. Allt ser ut att bli perfekt, tills hon lär känna den mystiske Ky och faller handlös för hans förbjudna dikter. Kort sagt: hon blir kär i någon hon inte får bli kär i. Tillsammans bryter de mot alla regler som kan brytas, och Cassia börjar tvivla på Samfundet.

 

Jag tycker inte att Matchad är så välskriven... Jag får en känsla av att ämnet är för svårt för författaren, hon kan inte riktigt hantera och välja vilka problemen som passar in, och vilka man borde strunta i. När man beskriver påhittade samhällen ska man akta sig för onödiga detaljer, det blir bara svårt för läsaren att sätta sig in i.

Vissa saker beskriver hon alltför mycket, och dessutom på ett fult sätt. Tex. så försöker hon "väva in" beskrivningar i dialoger, vilket bara blir fånigt. Om du pratar om något alldagligt med din mamma så försöker du inte samtidigt beskriva för henne hur samhället ser ut, för det vet hon redan.

Och ibland utelämnas viktiga saker. Jag förstod tex. aldrig riktigt vad ett lufttåg var.

MEN, även om språket ibland känns klumpigt och oerfaret, så är boken ganska vackert skriven.

 

Karaktärerna ger inte sken om att vara så genomarbetade. De är ganska perfekta allihopa. Snygga, accepterande, modiga... Särskilt Cassias föräldrar. Usch, vad jobbiga de är!

 

Men, jag ska inte såga allt. Handlingen är trots allt väldigt spännande, och även om boken var rätt händelselös i början så artar den sig mot slutet. Dessutom var texten luftig, jag läste den för övrigt mellantjocka boken väldigt snabbt.

 

 

Betyg: 2/5

 

//Johanna

Titel: Rör mig inte!
Författare: Tahareh Mafi
Genre: Övernaturligt, äventyr, framtid... lite sånt.
Antal sidor: 294
Handling:
Sjuttonåriga Juliette har en speciell talang. Det är nämligen så att hon kan döda folk med sin blotta beröring. På grund av detta har hon aldrig blivit älskad av någon, inte ens av sina egna föräldrar. De lämnade bort henne, och till sist hamnade hon på en sorts anstalt för våldsamma ungdomar. Där lever hon helt isolerat, får mat en gång om dagen och träffar aldrig någon.
En dag kommer det in en kille i hennes egen ålder i hennes cell. Han heter Adam och påstår att han ha blivit inlåst tillsammans med henne. Efter många sidor av smått meningslösa samtal mellan Juliette och Adam (som förresten är gudomligt snygg) kommer det in soldater i cellen och släpar bort henne. Juliette blir presenterad för Warner, en kille i hennes egen ålder som verkar galen av makt och ondska. Han tar med henne, och hon presenteras för en värld hon inte har träffat på flera år. (Här krävs en liten förklaring. Det är nämligen så att hela världen har tagits över av någon organisation. Warner är den till synes känslolösa och skoningslösa ledaren för organisationen.)
Juliette har lärt sig att hata sig själv för sin "talang". Men snart inser hon att den kan vara nödvändig, ja, den kanske till och med kan användas som ett vapen...

-

Den här boken är väldigt spännande, och oupphörligt fartfylld. Man kastas in i handlingen redan vid första meningen, och sedan går allt i ett rasande tempo ända fram till slutet.
Författaren har skrivit skickligt i singularis (alltså jag-form) och det känns verkligen som om man upplever allt genom huvudpersonens tankar. Detta kanske är lite för överdrivet ibland - som när författaren skriver meningar flera gånger om, till exempel:
"Adam siktar på mig med en pistol.
Adam siktar på mig med en pistol.
Adam siktar på mig med en pistol."

Desstom blir jag ganska irriterad på att författaren skriver alla nummer i siffror - till exempel:
"5 hela minuter under rykande hett vatten, 2 lavendeldoftande tvålar, 1 flaska shampo".
Trots detta sträckläste jag boken, och när jag var klar kom jag fram till att den var spännande, fartfylld och svår att slita sig från, men ingen favorit.

-

Betyg: en stark trea av fem möjliga.

/Mimmie

Titel: Molly Moon, Micky Minus och tankemaskinen
Författare: Georgia Byng
Genre: Det är väldigt blandat men den utspelar sig mest i framtiden, så det blir framtiden.
Handling:
(OBS! Innan ni läser denna recensionen, läs först Johannas recension av den första Molly Moon-boken, så att ni får ett intryck av handlingen i helhet.)
Det här är alltså den fjärde boken om Molly Moon och hennes övernaturliga krafter. Nu kan Molly inte längre bara hypnotisera, utan också stanna tiden och resa i tiden med hjälp av sina kristaller hon har runt halsen.
Molly bor med sina nyupptäckta föräldrar, Lucy Logan och Primo Cell, sin bästa vän Rocky, sin mops Petula plus några andra nyupptäckta vänner. De har det bra och Molly är lycklig. Hennes föräldrar vill att hon ska åka tillbaka i tiden och lite reda på Mollys försvunna tvillingbror, och efter många om och men gör hon det.
Det blir en krånglig resa, och tillslut hamnar Molly femhundra år framåt i tiden. Där förstår hon att situationen är värre än hon hade väntat sig.
Ska hon kunna använda sin nya talang, att läsa tankar, till att överlista den onda prinsessan Fang och hennes planer på att ta över världen?

Precis som med resten av böckerna i serien är den här boken charmerande, väl genomtänkt och skriven, ibland sorglig och ibland rolig. Framtiden känns verklighetstrogen (det är till exempel roligt när Micky kommer till nutid och säger "Coolt! Bilarna ser ut precis som i historieböckerna!").
Jag gillar att Petula, Mollys mops, har en mer framträdande roll i den här boken jämfört med de andra.
Historien är ganska komplicerad, och det märks att författaren verkligen har tänkt. Det blir dock aldrig jobbigt att läsa, för allt beskrivs på ett tydligt sätt.
Jag är verkligen helt såld på de här böckerna - att de är lättlästa utan att kännas barnsliga, att historien är så uttänkt, att Molly får nya talanger i varje bok, att de är roliga och ibland väldigt spännande.
Betyg: Jag tror att det är ganska uppenbart. En solklar femma!

/Mimmie

Titel: Oönskad
Författare: Gemma Malley
Genre: Framtidsdrama
Handling: Året är 2140 och forskare har uppfunnit en medicin som ger en evigt liv. Alla tycker att det är stålande, och tar regelbundna doser.
Men om man lever för evigt kan man inte lämna över alla globala problem till kommande generationen. Energin blir ransonerad, och man får ett visst antal energikuponger.
Ett av de största problemet blir befolkningen som ständigt ökar.
Först får man bara skaffa ett barn.
Sedan inget alls.
Men naturligvis finns det vissa som bryter mot lagen och skaffar barn ändå. Dessa barnen kallas Oönskade.
Anna är ett sådant barn. Hon är snart 15 år och lever på en anstalt för Oönskade. Där fostras de hårt till att bli slavar. De måste göra sitt yttersta för att betala tillbaka sin skuld till Moder Jord, för den synd deras föräldrar har begått.
En Oönskad kan aldrig bli riktigt fri, men man kan blir en Värdefull tillgång. Då blir man hushållerska i en familj, och man får ett eget rum, och nästan fullständig frihet. Men man kan aldrig betala av tillräckligt av sin skuld.
Anna har bestämt sig för att bli en Värdefull tillgång. Hon sliter hårt och lyder alla regler.
En dag kommer det en ny pojke, Peter, till anstalten. Han påstår att han har träffat hennes föräldrar, och att hon har ett efternamn; Covey. Men det kan inte vara rimligt. Hennes föräldrar bröt mot den strängaste lagen, och Oönskade har inte efternamn.
Peter säger att han är här för att befria henne. Han vill att hon följer med honom. Han vill att de ska rymma.

Oönskad  en nog en av de bästa böcker jag har läst! Handlingen är riktigt bra, och även om det inte alltid känns som om det skulle kunna utspela sig i verkligheten så blir man övertygad av författaren.
Jag går till och med på en av Annas tankar; att hon faktiskt har det ganska bra på den där anstalten.
Den är alltid spännande, och inga delar känns onödiga eller överflödiga. Ibland blir den lite läskig. Man lever sig in i den väldigt bra, och när den är slut vill man bara läsa den en gång till!

Alla som gillar drama borde läsa den här, både killar och tjejer!

Betyg: Oönskad får en klar 5:a av 5 möjliga! :D

//Johanna