Jag läste den första boken och tyckte att den var helt okej, jag var inte helt överväldigad men ville fortfarande ge den en chans till så jag läste även tvåan. Den var under all kritik. Jag har funderat länge på om jag ska läsa den sista boken i trilogin som utkommer ungefär nu om jag inte tar fel, men nej. Visst är det jobbigt att inte avsluta serier, men den är inte värd det.

 

 

Jag började läsa den första delen och kände nästan direkt att detta inte var min grej så jag slutade efter 200 sidor och chansen att jag ska få ett spratt och försöka en gång till är inte obefintlig, men i alla fall väldigt liten. Historian är spännande men jag orkar verkligen inte att den är så seg!

 

 

Alla pratar gott om denna men jag tycker bara inte att varulvar är intressanta, så den kommer jag nog inte försöka mig på.

Innerst inne fangirlar vi alla något. Just därför låter den här boken jättebra.

 

 Cath is a Simon Snow fan.

 Okay, the whole world is a Simon Snow fan . . .

 But for Cath, being a fan is her life — and she’s really good  at  it. She and her twin sister, Wren, ensconced themselves  in  the  Simon Snow series when they were just kids; it’s  what  got  them through their mother leaving.

 Reading. Rereading. Hanging out in  Simon Snow forums,  writing Simon Snow fanfiction, dressing up like the  characters  for  every movie premiere.

 Cath’s sister has mostly grown away from fandom, but  Cath  can’t let go. She doesn’t want to.

 Now that they’re going to college, Wren has told Cath she  doesn’t want to be roommates. Cath is on her own,  completely outside of her comfort zone. She’s got a surly  roommate with a charming, always-around boyfriend, a  fiction-writing professor who thinks fanfiction is the end of  the  civilized world, a handsome classmate who only wants  to talk  about words . . . And she can’t stop worrying  about  her dad,  who’s loving and fragile and has never really been  alone.

 For Cath, the question is: Can she do this?

 Can she make it without Wren holding her hand? Is she  ready  to start living her own life? Writing her own stories?  And does  she even want to move on if it  means leaving Simon    Snow behind?

 

Jag har hört mycket gott om den boken och ser fram emot att läsa den! Om du har läst den; lämna gärna en kommentar och berätta vad du tyckte!

//Johanna

 Genre: Äventyr, drama, biografi

 Antal sidor: 200

 Utgiven: 1996

 Språk: Engelska

 

 Christoffer McCandless växer upp i en välbärgad familj i Virginia och har en  relativt normal uppväxt. Men så plötsligt en dag lämnar han sin bostad,  skänker bort sina resterande 25 000 dollar och drar västerut i sin lilla bil för  att leva ett friare liv närmare naturen. Han besöker många delstater och  arbetar sig fram men stannar sällan längre än ett par månader på en och  samma plats. Han lär känna många nya människor under sin resa men vill  inte  komma för nära någon.

 Den sista anhalten blir Alaska, den vidsträckta och fruktansvärt kalla  delstaten i norr. Han spenderar ett par månader i en minibuss där och lever i  symbios med naturen innan han slutligen dör, 24 år gammal.

 Detta är biografin, och McCandless har funnits i verkligheten. Allt som står i  boken är alltså sant.

 

 

Mitt första möte med den här boken var när jag för ett par veckor sedan såg filmen (shame on me) och föll pladask. Det är en väldigt vacker film och handlingen tilltalade mig. Till min glädje hade min storebror boken här hemma och jag satte genast igång att läsa.

Författaren Jon Krakauer är en rutinerad bergsklättrare och journalist. 1992 skrev han en artikel om McCandless död i en tidning och blev så intresserad att han bestämde sig för att gå djupare i den unga mannens öde och skriva en bok. Jag valde att läsa den på engelska vilket gjorde att det kändes som att jag kom ännu närmare huvudpersonen. Dock är språket väldigt invecklat och jag förstod långt ifrån allt. Men jag noterade i alla fall att Jon Krakauer är en väldigt duktig författare och skriver fint. Jag föll särskilt för de snabba vändningarna i vissa stycken. Det här utdraget handlar om McCandless pappa Walt:

 

[Sida 106]

 

Tanken på att bara lämna allt och ge sig ut helt ensam är både skrämmande och fascinerande. Boken innehåller många utdrag ur brev och texter som McCandless skrev och det är tveklöst väldigt intressanta iaktagelser. Även om det nu inte är så att jag själv känner för att bara ge mig av så tycker jag att han är väldigt inspirerande och boken fick mig verkligen att tänka till. Allra bäst tycker jag att kapitlet vid namn Virgina Beach är. Det är alldeles i mitten av boken och handlar om hans uppväxt, vad som präglade hans framtida beslut. Det ger en djupare inblick i hans personlighet, och att få höra hans familj, särskilt hans lillayster som stod honom mycket nära, berätta om hur han var som barn och hur han sakta förändrades och drog sig undan mer och mer, var väldigt intressant. Jag både beundrar och föraktar honom, för i vissa avseenden kan man verkligen tycka att han bara var en egoistisk douchebag som var trött på livet. Samtidigt var han väldigt viljestark och hade klart för sig vad han ville uppnå i livet och vad han ville ändra på, och han genomförde det också. Det är väl det som är så inspirerande.

 

Boken var som sagt lite trög på sina ställen och inte direkt någon bladvändare, men fortfarande väldigt spännande. Jag rekommenderar den varmt om du gillar psykologiska, verklighetsbaserade historier. Även filmen är väldigt fin och har ett väldigt fint soundtrack av Eddie Vedder som du också borde lyssna på. Kort sagt - finner du den här berättelsen tilltalande finns det en hel del att utforska!

 

Betyg: 5/5

 

//Johanna

Jag vet att jag redan har hyllat denna bok till skyarna och jag vet att ni antagligen helst vill skrika åt mig att skriva om något meningsfullt istället. Men faktum är att det i högsta grad kändes meningsfullt och rent ut av viktigt för mig att läsa om Boktjuven och återvända till Dödens mörka berättelse. Nåväl, det är i alla fall väldigt härligt att ha fått läslusten tillbaka.

 

 

Du befinner dig högst sannolikt på den här bloggen just nu för att du, precis som jag, inte kan få nog av den där eurofin man känner när det är fysiskt omöjligt att lägga ifrån sin en bok.

 

Bra böcker finns det gott om, men det är inte varje vecka man stöter på någon man så fullkomligt klickar med som de där pärlorna. Extra roligt är det när man kommer tillbaka till en bok man läste för ett par år sedan och upptäcker att man, äldre och klokare, fortfarande tycker om den precis lika mycket.

Det är sådant som driver oss bokslukare till att ibland bara lägga upp fötterna på soffbordet och sträckläsa en tegelsten på en eller två dagar, för visst håller du med om det?

 

Markus Zusak har verkligen en unik berättarteknik och jag slutar aldrig fascineras av hur han ständigt utmanar sig själv med nya perspektiv och får till dem så fantastiskt bra. Och att kunna skriva en bok som om vartannat får dig att både skratta, gråta, vilja kasta boken i väggen och sova med den under kudden, det är jag väldigt imponerad av. Markus kommer för alltid att vara en av mina favoritförfattare och Boktjuven är en historia jag sent ska glömma.

 

//Johanna

Hej på er! Nu var det ett tag sedan vi skrev något här, men det lovar jag att försöka ändra på!

Medan ni väntar på vår tröga uppdatering vill jag ge er ett litet tips:

 

Våra kära vänner Matilda och Josefin, som förut bloggade på Everybookisspecial, har nu skapat en ny blogg och tagit nya tag!

Jag rekommenderar er att besöka deras nya blogg BOKKRAM och läsa lite för jag gillar den starkt!