Kusligt spännande
Jag fick hem Miss Peregrines hem för besynnerliga barn förra veckan, efter att länge ha beundrat det häftiga omslaget. När jag fick den i handen upptäckte jag också att boken är full av märkliga gammaldags bilder:
Jag är väldigt svag för böcker som sticker ut och det är så häftigt när författaren exprimenterar med mer än texten och låter foton ta plats i berättelsen. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om Laura Trenter-böckerna - Dagboken, Fotoalbumet och vad de nu hette - eftersom de var skrivna på ett liknande sätt. Jag har även varit väldigt nyfiken på Cathys bok som jag dessvärre aldrig riktigt tog mig tid att läsa när jag väl hade lånat hem den.
Förutom att innehålla kusliga bilder på lustiga barn så är även berättelsen i Miss Peregrines hem för besynnerliga barn väldigt spännande och mysig. Jag kan tänka mig att den funkar bra även för lite yngre barn, men som 16-åring tyckte jag absolut inte att den var för "barnslig".
//Johanna
Uppdatering
Som ni kanske har märkt så har jag (Mimmie) varit inne i en enorm boktorka de senaste månaderna. Men nu känner jag att den kanske börjar släppa...! Jag fyllde år ganska nyligen och då fick jag som vanligt några böcker från min mormor. Dessutom har jag läst om lite böcker på internet som jag har blivit sugen på:
Eleanor & Park
Jag hörde först om den här boken på tumblr, sedan kollade jag upp den och hittade den här underbara beskrivningen:
"Two misfits.
One extraordinary love.
Eleanor... Red hair, wrong clothes. Standing behind him until he turns his head. Lying beside him until he wakes up. Making everyone else seem drabber and flatter and never good enough...Eleanor.
Park... He knows she'll love a song before he plays it for her. He laughs at her jokes before she ever gets to the punch line. There's a place on his chest, just below his throat, that makes her want to keep promises...Park.
Set over the course of one school year, this is the story of two star-crossed sixteen-year-olds—smart enough to know that first love almost never lasts, but brave and desperate enough to try."
One extraordinary love.
Eleanor... Red hair, wrong clothes. Standing behind him until he turns his head. Lying beside him until he wakes up. Making everyone else seem drabber and flatter and never good enough...Eleanor.
Park... He knows she'll love a song before he plays it for her. He laughs at her jokes before she ever gets to the punch line. There's a place on his chest, just below his throat, that makes her want to keep promises...Park.
Set over the course of one school year, this is the story of two star-crossed sixteen-year-olds—smart enough to know that first love almost never lasts, but brave and desperate enough to try."
Vilken beskrivning! Känner bara wow, jag måste läsa den här boken.
Läser just nu! Jag älskade både Looking for Alaska och The fault in our stars, so it is bound to be good!
Egalias döttrar - den här fick jag från min storebror och hans flickvän, som båda brinner för feminismen. Den skrevs på 70-talet i Norge och det speciella med den är att den utspelar sig i ett matriarkat - alltså motsatsen till ett patriarkat. Det ska bli jätteinstressant att läsa.
Böcker jag INTE vill läsa
Jag läste den första boken och tyckte att den var helt okej, jag var inte helt överväldigad men ville fortfarande ge den en chans till så jag läste även tvåan. Den var under all kritik. Jag har funderat länge på om jag ska läsa den sista boken i trilogin som utkommer ungefär nu om jag inte tar fel, men nej. Visst är det jobbigt att inte avsluta serier, men den är inte värd det.
Jag började läsa den första delen och kände nästan direkt att detta inte var min grej så jag slutade efter 200 sidor och chansen att jag ska få ett spratt och försöka en gång till är inte obefintlig, men i alla fall väldigt liten. Historian är spännande men jag orkar verkligen inte att den är så seg!
Alla pratar gott om denna men jag tycker bara inte att varulvar är intressanta, så den kommer jag nog inte försöka mig på.
Fangirl
Innerst inne fangirlar vi alla något. Just därför låter den här boken jättebra.
Cath is a Simon Snow fan.
Okay, the whole world is a Simon Snow fan . . .
But for Cath, being a fan is her life — and she’s really good at it. She and her twin sister, Wren, ensconced themselves in the Simon Snow series when they were just kids; it’s what got them through their mother leaving.
Reading. Rereading. Hanging out in Simon Snow forums, writing Simon Snow fanfiction, dressing up like the characters for every movie premiere.
Cath’s sister has mostly grown away from fandom, but Cath can’t let go. She doesn’t want to.
Now that they’re going to college, Wren has told Cath she doesn’t want to be roommates. Cath is on her own, completely outside of her comfort zone. She’s got a surly roommate with a charming, always-around boyfriend, a fiction-writing professor who thinks fanfiction is the end of the civilized world, a handsome classmate who only wants to talk about words . . . And she can’t stop worrying about her dad, who’s loving and fragile and has never really been alone.
For Cath, the question is: Can she do this?
Can she make it without Wren holding her hand? Is she ready to start living her own life? Writing her own stories? And does she even want to move on if it means leaving Simon Snow behind?
Jag har hört mycket gott om den boken och ser fram emot att läsa den! Om du har läst den; lämna gärna en kommentar och berätta vad du tyckte!
//Johanna
Den där känslan när du verkligen inte kan sluta läsa...
Jag vet att jag redan har hyllat denna bok till skyarna och jag vet att ni antagligen helst vill skrika åt mig att skriva om något meningsfullt istället. Men faktum är att det i högsta grad kändes meningsfullt och rent ut av viktigt för mig att läsa om Boktjuven och återvända till Dödens mörka berättelse. Nåväl, det är i alla fall väldigt härligt att ha fått läslusten tillbaka.
Du befinner dig högst sannolikt på den här bloggen just nu för att du, precis som jag, inte kan få nog av den där eurofin man känner när det är fysiskt omöjligt att lägga ifrån sin en bok.
Bra böcker finns det gott om, men det är inte varje vecka man stöter på någon man så fullkomligt klickar med som de där pärlorna. Extra roligt är det när man kommer tillbaka till en bok man läste för ett par år sedan och upptäcker att man, äldre och klokare, fortfarande tycker om den precis lika mycket.
Det är sådant som driver oss bokslukare till att ibland bara lägga upp fötterna på soffbordet och sträckläsa en tegelsten på en eller två dagar, för visst håller du med om det?
Markus Zusak har verkligen en unik berättarteknik och jag slutar aldrig fascineras av hur han ständigt utmanar sig själv med nya perspektiv och får till dem så fantastiskt bra. Och att kunna skriva en bok som om vartannat får dig att både skratta, gråta, vilja kasta boken i väggen och sova med den under kudden, det är jag väldigt imponerad av. Markus kommer för alltid att vara en av mina favoritförfattare och Boktjuven är en historia jag sent ska glömma.
//Johanna
Ny tävling på gång!
Japp, som rubriken säger... jag tänker inte avslöja för mycket, men här har ni en liten ledtråd:
Vi är med i boktjuven-trailern!
Du har väl knappast missat att boktjuven har kommit ut på bio? Wahlströms i samarbete med Books Extra har gjort ett videomontage av olika bokbloggare som pratar om vad boktjuven betyder för dem - som jag och Johanna fick äran att vara med i!
Vi kan även avslöja att vi kommer lotta ut ett sprillans nytt exemplar av boken, med det nya filmomslaget! Håll er uppdaterade!
Back to Narnia!
Gem som bokmärke
Har aldrig tänkt på detta, men självklart går det utmärkt att använda gem som bokmärke. Man kan böja till det till ett jättesött hjärta. Jag testade detta och la även på lite rött nagellack:
//Johanna
The fault in our stars - trailern!
Om höga förväntningar
Det är säkert två år sedan min vän närmast bönföll mig om att läsa Divergent, en väldigt populär dystopi som har jämförts med Hungerspelen, och jag har lovat många gånger att jag ska ta tag i det. Och ändå har jag låtit två år passera. Nu har jag äntligen fått den i julklapp och har hunnit läsa drygt 100 sidor.
Det är blandat det där med att läsa bestsellers. Jag är alltid lite nervös när jag som sista ungefär sista person
öppnar en kritikerrosad bok. Värst är det om man efteråt tyckter att den var inom ramarna för vad som är bra, men har svårt att se varför den är så älskad. Man vill ju så gärna vara med och dela all kärlek kring boken.Ibland vänder jag på steken, och istället för att försköna börjar jag läsa med ett ytterst kritiskt öga. Jag antar att även det hänger ihop med att man är så rädd för att inte tycka om boken. Man vill inte bli besviken.
Jag tycker att Divergent börjar på ett väldigt skönt sätt - en tydlig presentation av ett inte alltför invecklat framtida samhälle. Minimalt med krångel och onödiga frågetecken. Det värsta jag vet när författare ska leka mystiska i början av boken och vägrar avsöja någonting.
De första 50 sidorna kretsar kring ett stort val som huvudpersonen Beatrice/Tris ska göra. Tyvärr råkar författaren avslöja alltihop i en bisats, det är i alla fall inte så svårt att räkna ut vilken samhällsgrupp Tris kommer välja att tillhöra. Därför blir det inte så spännande i början vilket inte genererar en svag inledning. Jag tror dessutom jag har en aning om vem Tris kommer bli kär i och vem som är olyckligt kär i henne, men det är som sagt bara spekulationer...
Boken verkar dock lovande, språket är medryckande och när man väl har kommit in lite i boken är den svår att släppa. Jag återkommer när jag har läst mer.
//Johanna
Cirkeln-omslag
Som ni alla säkert vet så har Cirkeln gjort succé internationellt. Jag tänkte visa några av de internationella omslagen till böckerna:
Det här tror jag är det turkiska omslaget. (lite kul att cirkeln på turkiska tydligen betyder "halka"...). Det är lite inspirerat av det svenska originalet, med boken i mitten och den gråtonade bakgrunden. Men ornamenten runt boken är annorlunda och jag tycker det är jättesnyggt, särskilt "bloddropparna".
De här underbara omslagen är från Storbrittanien. Wow... älskar dem. Men de små slagorden känns väl på gränsen till... jag vet inte. Stereotypiska och opassande? "Let the witch hunt begin"...sant, i och för sig, men jag tycker det sätter en stämpel på boken som inte alls hör till.
Min absoluta favorit kommer från Tyskland. Så. Himla. Cool. Jag önskar att de svenska omslagen såg ut så här.
Vad tycker ni? Skriv i kommentarer!
/Mimmie
Katarina von Bredow får Astrid Lindgren-priset!
Alla känner väl till Katarina von Bredow. Alla har väl läst någon av hennes kärleksromaner och upplevt hur hon beskriver starka känslor så att man nästan känner dem själv; personligen tycker jag att hon förtjänar typ vartenda barnbokspris i världen.
Så här lyder motiveringen;
”Katarina von Bredow har ända sedan debuten 1991 skrivit för barn och unga så att det känns. Med psykologisk träffsäkerhet skildrar hon brytningstillstånd och mänskliga dilemman. Med absolut gehör för sina karaktärer skriver hon om omöjlig kärlek, utanförskap, lojaliteter som prövas och identiteter som formas.”
Ett stort grattis till vår kärleksromansdrottning!
/Mimmie
Nobelpriset
Jag är inte den första som (några veckor efteråt dessutom) skriver om årets nobelpris i litteratur.
Jag inbillar mig ofta att nobelpriset är vuxenläsning som jag inte skulle förstå mig på, men sedan det tillkännagavs att Alice Munro erhåller årets pris för sina novellsamlingar har jag tänkt om lite. Jag läste nämligen ett litet smakprov i en tidning, och jag gillade verkligen vad jag såg! Tyvärr minns jag inte vilken novell den var, men språket var så otroligt fint; lågmält och betraktande, det stora skildras i det lilla.
Jag är som sagt mycket nyfiken på hennes noveller och tänker inte googla fram så mycket mer fakta förrän jag själv kan tala om vad jag tycker.
//Johanna
Catching Fire - sammanfattning
Igår var jag och Johanna med några kompisar och såg Catching Fire - del två i Hungerspelsserien som ni alla känner till. Jag tänkte skriva ner lite tankar och åsikter - kommer naturligtvis inte spoila några stora saker, men det är väl alltid bäst att varna.
[SPOILER ALERT]
Okej. Till att börja med älskade jag hur de hade lagt upp allt för att skapa stämning - allt från musiken, kläderna, ljussättningen, scenografin och skådespeleriet gav den perfekta obehagliga känslan som man får av Panem - styret och distriktena. Känslan av en riktigt läskig diktatur.
Om jag sedan ska prata om själva arenan - wow! Så himla snyggt gjord. Taket - alltså wow. Hela scenografin på arenan är perfekt.
Skådespeleriet är över förväntan, faktiskt. (Förlåt om jag låter helt fördomsfull nu men,) Sådana här "Amerikanska produktioner" brukar inte alltid ha världens bästa skådespelare, men hen som jobbar med castingen till den här serien förtjänar verkligen en medalj. Jennifer Lawrence är fantastisk och strålande i allt hon gör - jag kan inte riktigt hitta ord för att beskriva hur mycket jag beundrar henne - och Josh Hutcherson gör ett fantastiskt jobb som Peeta. Tillsammans är de oslagbara. Elizabeth Banks är också väldigt, väldigt bra när hon visar Effie Trinkets enorma karaktärsutveckling från film ett till film två. Jag blev även positivt överraskad av både Finnick och Johanna.
Jag är inte lika imponerad av Liam Hemsworth i rollen som Gale, men å andra sidan har jag aldrig varit ett stort fan av Gale
Kostymerna. Vad kan man säga? Jag är så himla, himla glad att de här filmerna har fått en ordentlig budget så att de kan satsa ordentligt på kläderna och göra dem precis så överdrivna och underbara som de är i böckerna.
Sist men inte minst är jag glad för att filmen följer boken nästan till punkt och pricka. Det gör mig så glad. Det är så sällan bra böcker får de filmer som de förtjänar. Jag och Johanna älskade den, och vi rekommenderar den till alla!
/Mimmir
Extremt ha-begär...
De tre böckerna ovan är väldigt hypade i bokbloggarvärlden, även om jag kanske är en eftersläntrare som nosar på dem först nu.
Rubinröd låter som en lagom spännande och mysig bok som för tankarna lite till Molly Moon. Tidsresor verkar vara ett centralt fenomen, och huvudpersonen Gwen befinner sig plötsligt en dag i det viktorianska London i slutet av 1800-talet. En trilogi dessutom, jag tror att den avslutande delen just har kommit ut.
Min kompis läste Delirium och älskade den, och eftersom jag gillar att dömma ut dystopier så ska jag absolut ge den en chans. Den handlar om ett framtida samhälle där kärlek är förbjuden, det betraktas som en smärtsam sjukdom. Huvudpersonen Lena är fast besluten om att regeringen har rätt, men så plötsligt blir hon kär och hennes syn på saker och ting förändras. Också en trilogi.
Jellicoe Road har iprincip blivit hyllad till skyarna och verkar också vara en sådan där mysig bok. Handlar om en föräldralös tjej som bor på en internatskola och får ledtrådar till berättelsen om sitt förflutna.
Har du läst någon av ovanstående böcker, och vad tyckte du? Berätta gärna i en kommentar!
//Johanna
En liten uppdatering
Jag erkänner att vi har varit väldigt dåliga på att blogga ordentligt de senaste veckorna. Nian är ganska stressig, det kan jag försäkra er om...
Jag gnatar på med Analfabeten som kunde räkna. Jag vet inte hur länge jag har hållit på med den. Den är inte dålig, men jag är i en lässvacka just nu och känner helst för att skriva på min egna novell.
Näst på tur är i alla fall en till Harry Potter-bok, för suget efter Hogwarts har inte avtagit. Åh, jag vill bara försvinna in i Harrys värld för ett tag och inte komma ut på ett par månader förrän det är sommar.
Så fort Mimmie är klar tänker jag greppa Nyckeln och läsa den illa kvickt för jag har väntat i över ett år och kan inte vänta ännu längre. Och någonstans mitt i allt ska jag hinna med ett par recensionsexemplar, Sagan om ringen, den sista Narnia-boken (för den har legat där på tok för länge), och så har jag två recensioner att hämta ut på biblioteket. Jag upprepar:
//Johanna
Catching fire
Nyckeln
Imorgon släpps Nyckeln!!!
Jag och Mimmie väntar spänt på ett recensionsexemplar och meddelar våra åsikter så fort vi kan!
//Johanna
Cirkeln: Fan art-utställning!
På Cirkelns officiella facebooksida lades det idag ut ett foto på en fan art-utställning (antagligen på förlaget?) inför releasefesten för Nyckeln. Och min fan art är upphängd, längst nere i det högra hörnet! :D
//Johanna
