Bilbo - en hobbits äventyr av J.R.R. Tokien
Titel: Bibbo - En hobbits äventyr
Författare: J.R.R Tokien
Genre: Fantasy
Antal sidor: 306
Utgiven: 1937
"I en håla under jorden bodde en hobbit."
Så börjar Tokiens berömda bok om hobbiten Bibo och alla äventyr som han får uppleva.
Bilbo är i själva verket en väldigt stillsam och ordningsam liten varelse med gott anseende. Därför blir han mycket förfärad när trollkarlen Galdalf en dag plötsligt kliver på och letar efter en tjuv till ett äventyr.
Bilbo tackar men avböjer och glömmer snabbt händelsen. Men det dröjer inte mer än en dag innan han oväntat får besök av tretton tjocka och pratglada dvärgar. De äter honom nästan ur huset och sjunger märkliga sånger om en förfärlig drake som tagit ifrån dem deras land och dödat deras folk.
Bilbo rusar runt och försöker hålla ordning och ber sällskapet akta alla gamla möbler. Han blir kallad sjåpig och feg, och det blir droppen för Bilbo. Han övervinner sin rädsla och följer med Gandalf och dvärgarna till fjärran länder för att döda den hemska draken Smaug.
Kanske borde jag tillägga att Bilbo utspelar sig strax innan Sagan om ringen-trilogin tar sin början. De hänger alltså ihop, men detta är en form av spin-off som man inte nödvändigtvis måste läsas.
Jag trodde att Sagan om ringen var alldeles för tung fantasy för mig (jag är inte så jättemycket för fantasy), men jag blev positivt överraskad och Bilbo är en ny favorit! Den är som helhet en oerhört välskriven bok där karaktärer och miljöer samspelar in i minsta detalj.
Höndelseförloppet och den unika berättarrösten är andra exempel som jag inte kan beskriva med ord. Mest imponerad är jag nog av världen som Tokien har byggt upp med trovärdiga platser och fantastiska folk och karaktärer. Beskrivningarna är så underbart roliga och vackra på samma gång, man kan verkligen se alla scener tydligt framför sig.
Jag tycker om många karaktärer i berättelsen, men en klar favorit är Gollum! Han är en till synes väldigt elak varelse som bor i en underjordisk sjö och livnär sig på att fånga fisk och en och annan vätte, men han är så ensam och missförstådd att man inte kan låta bli att tycka synd om honom. Han förekommer inte så mycket i boken, men det kapitlet där Bilbo stöter på honom är så bra med underbara monologer och gåtor.
Andra karaktärer jag gillar mycket är Biblo, trollkarlen Gandalf, dvärgarna Balin och Bombum, draken Smaug och Beorn (vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom...). Folkslagen är i allmänhet väldigt bra.
Jag älskar sångerna i boken! Först tyckte jag att de var tråkiga, men när man läser en andra gång ser man hur roliga de är.
Hela tiden tycker jag att boken är spännande, det är svårt att lägga ifrån sig den på kvällarna. Jag hade befarat att den skulle vara seg med en massa upprepande resor, men den är helt enkelt alltid underhållande.
Betyg: 5/5
//Johanna
Farlig förmåga av Jessica Spotswood
Författare: här är hennes hemsida, där hon bland annat har skrivit en hel del om sig själv.
Genre: Fantasy, kärlek
Förlag: Rabén & Sjögren, tack för recensionsexemplaret!
Antal sidor: 335
Cate och hennes systrar måste till varje pris dölja att de är häxor. Sedan deras mor dog är det Cates ansvar att beskydda systrarna och vaka över hemligheten. Men så hittar hon sin mammas dagbok, och plötsligt är hotet mot systrarna större än hon anat - från Brödrarskapet, från Systrarskapet och kanske till och med från varandra...
Det låter inte särskilt originellt, eller hur? Jag får väl börja med att säga att Farlig förmåga levde över mina förväntningar. Man tycker nästan att man har läst allt som finns att läsa på temat tonårshäxor nu, eller? Men det finns absolut plats för några till på hyllan.
Boken började segt och fångade inte riktigt mitt intresse. Jag tycke att både språket och handlingen var tråkig och flöt på i ett alldeles för långsamt tempo för min smak. Men när jag hade kommit en bit in - ungefär hälften - kom det nya överraskningar hela tiden och handlingen gjorde tvära kast som höll mitt intresse uppe ända till slutet.
Det jag gillar med boken är bland annat hur Cate - huvudpersonen - reagerar till de svåra val hon ställs framför. Jag kan känna igen mig i både hennes tankar kring det, och hennes beslutsångest. Allt känns väldigt trovärdigt. Sedan gillar jag även hur författaren har lyckats skapa en sådan dyster och mörk stämning med såpass lite beskrivningar om hur själva samhället fungerar. Allt är nämligen kontrollerat av Brödrarskapet, en organisation som för många år sedan mördade hundratals häxor. De styr med järnhand och kvinnor har så gott som inga rättigheter alls. De får lära sig att de till naturen är syndiga, svaga varelser utan intelligens.
På det sättet är det en mycket feministisk bok, som talar om för läsaren att detta är verklighet för många kvinnor i världen, och hur fel det faktiskt är.
Tråkigt nog finns det även en del saker jag inte gillar med boken. Som sagt är den långsam och ointressant i början. Sen tycker jag att vissa karaktärer känns lite väl påhittade och en del konversationer lite väl framkrystade. Som jag sa förut tycker jag att Cates reaktioner är bra beskrivna och trovärdiga, men ibland kan någon mening här och där kännas lite överdriven.
Boken får några extra plus för slutet, som var andlöst spännande. Och för omslaget, som är underbart.
Betyg: 3/5 och en rekommendation! Jag vill definitivt läsa fortsättningen. Den andra boken ska komma ut i juni. På engelska kommer den att heta Star Cursed.
/Mimmie
Bläckmagi av Cornelia Funke
Jag läste den här för jättelängesedan, men det har bara inte blivit av att jag har recenserat den. Jag har ingen aning om varför, men här kommer den i alla fall:
(Älskar omslaget, så otroligt fint!)
Originaltitel: Tintenblut
Författare: Cornelia Funke är 54 år och kommer ifrån Tyskland
Genre: fantasy
Antal sidor: 665
Handling:
I Bläckhjärta, den första boken, utspelar sig handlingen i vår värld. I Bläckmagi utspelar sig allt i en annan värld, Bläckvärlden. Det är ett ställe fullt med älvor, riddare och magi. Men det finns också mycket ondska och grymhet – kanske för mycket, inser Meggie när hon väl kommer dit. Och snart är inte bara hon själv, utan hennes mamma och pappa i fara – och allt är Meggies fel.
-
Bläckmagi är mycket mer åt fantasy-hållet än Bläckhjärta. Den känns även mer allvarlig och farofylld än den första. Den är också överraskande sorglig!
Jag måste erkänna att jag tycker Bläckhjärta var mer spännande och fastnade mer i den. Men Bläckmagi är fantastiskt välgjord och noggrant uppbyggd – dessutom är beskrivningarna vackra. En smula kärlek gör den inte direkt sämre! Jag tror definitivt att jag ska läsa nästa del i serien, Bläckdöd.
Betyg: 4/5
/Mimmie
Bläckhjärta av Cornelia Funke
En bok jag har velat läsa länge!
(stora plus på omslaget som jag tycker är helt underbart!)
Originaltitel: Tintenherz
Författare: Cornelia Funke är 54 år och kommer från Dorsten i Tyskland
Genre: Fantasy
Handling:
Meggie är elva år och bor tillsammans med sin pappa Mortimer (förkortat Mo) som jobbar som bokbindare. Böcker är också hans stora intresse, något Meggie har ärvt. Vad hon inte vet är att Mo har en alldeles speciell förmåga – han kan nämligen locka fram saker ur böcker endast genom sin röst. När Mo tio år tidigare läste ut två mordbrännare och en eldsprutare ur en bok försvann Meggies mamma – in i boken. Efter att det hände svor Mo på att aldrig läsa högt igen, och att Meggie aldrig skulle få veta sanningen.
Det får hon inte heller, inte förrän en främling dyker upp hemma hos henne och Mo – en främling som kallar sig Sotfinger, har en mård med horn i sin ryggsäck och sprutar eld bättre en någon annan. Han berättar allt för Meggie – och snart är både hon och Mo inblandade i äventyr som skulle passat bättre i en saga.
---
Jag har tänkt läsa Bläckhjärta länge, men det har aldrig riktigt blivit av. Men under sommaren har man ju mer tid, och jag gick och lånade den på biblioteket.
Jag tycker verkligen att Bläckhjärta är värd att läsa. Handlingen är unik och verkar noggrant planerad, varje karaktär har sin plats och verkar genomtänkt. Den känns verklighetstrogen, mer verklighetstrogen än någon annan fantasy jag någonsin läst. Det har författaren verkligen lyckats med! De små illustrationerna, gjorda av författaren, är också uppskattade!
Dock skulle jag rekommendera boken till tjejer och killar kanske lite yngre än mig. Annars hittar jag inget att klaga på; Bläckhjärta är att rekommendera!
Betyg: 4/5
//Mimmie
Hans majestäts drake av Naomi Novik
Författare: Naomi Novik
Genre: fantasy
Hans majestäts drake är den första delen i en trilogi.
Handling:
Detta handlar om den brittiske kaptenen Will Laurence som hittar (eller snarare stjäl) ett drakägg från ett franskt skepp som han och hans mannar har besegrat. Det kläcks ganska hastigt och ut kommer den förvånadsväckande intelligenta draken Temaraire. Laurence blir hans flygare; det är inte hans eget val, utan det var Temaraire som valde honom.
Han måste lämna flottan för att resa till en flygbas där han och Temaraire ska utbildas till att försvara England tillsammans med resten av drakkåren. Den franska sidan har också en drakkår som är större än den brittiska.
Och detta ger naturligtvis en helt ny synvinkel i Napoleonkriget...
Jag gillar den här boken, för den har en ovanlig blandning av europeisk krigshistoria och drakfantasy. Jag tycker att det är ganska fascinerande med idén om ett flygvapen bestående av drakar under Napoleonkriget. Detta i sig är också väldigt bra beskrivet; som om det vore en självklarhet med drakar i försvaret.
Boken började väldigt bra, men tyvärr blev den ganska tråkig framåt mitten, för att sedan bli mer spännande på slutet. Det krävs en hel del koncentration att läsa den; artonhundratalsmänniskornas konversationer har väldigt långa ord och formella fraser, för att inte tala om svårigheten att komma till saken!
Annars tycker jag överlag att det är en spännande och fin fantasyberättelse. Inget för nybörjaren, dock.
Betyg: En stark trea av fem möjliga.
Fotnot: Storfilm på gång! Sagan om ringen-regissören, Peter Jackson, har köpt filmrättigheterna till Naomi Noviks tre böcker!
Ondvinter av Anders Björkelid
Titel: Ondvinter - första boken i serien Berättelsen om blodet.
Författare: Anders Björkelid
Genre: Fantasy, skräck.
Antal sidor: 282
Handling: Sunia och Wulf har ett slags märkligt band mellan sig. De är tvillingar, och de behöver inte prata för att förstå hur den andra menar, de känner det. Inte som tankeläsning, mer som ett mystiskt band.
Deras far, som helt enkelt kallas Far, eller Atta av folket nere i byn, får en dag ett besök. Far är mycket hemlighetsfull, och när han flera dagar senare åtevänder hem från en jakt mår han inte bra. Ett vitt sträck löper över hans hals, det liknar märken från en snara.
Med hjälp av sin fars sista ord, bud från en vätte och tre föremål i ett lackskrin försöker Sunia och Wulf pussla ihop ledtrådarna. Ondvintern är på väg, en evig köld som hotar att tränga in i människorna. I skogarna lurar galgmän - känslolösa fd. soldater vid det forna imperiet. De är ute efter far, han ska straffas för det han har gjort.
Respons: Ondvinter börjar bra, men det är först från mitten och fram (särskilt i slutet!) som den blir så där kan-inte-lägg-ifrån-mig-den! Det händer hela tiden något spännande, man behöver inte sitta och vänta.
Genren är oerhört svår att beskriva tycker jag. Den drar nog mest mot fantasy, men det är kanske inte lika klassisk fantasy som exempelvis Sagan om ringen. Det är inte så mycket trolldom med, men visst händer det en del övernaturliga saker. Annars lutar den lite mot skräck. Temat är ju vinter, ute är det mörkt och väldigt, väldigt kallt, även inuti karaktärerna. Och så den lilla lutningen mot övernaturligt, det gör den också lite småläskig. Skräckblandad fantasy är nog det rätta uttrycket!
Längst fram och längst bak finns kartor, men de verkar inte vara så viktiga (annars placerar man väl inte en karta längst bak?!). Jag tittade i alla fall nästan inte alls på dem.
Felet med klassisk fantasy (enligt mig) är att det ofta blir långtråkigt att läsa alla detaljerade beskrivningar, här var det alldeles lagom. Tillräckligt för att man ska kunna se personerna och platserna framför sig, men inte överflödigt.
Stort plus för det snygga omslaget, det beskriver verkligen boken!
Jag vet inte hur många böcker som ingår i serien, men andra boken heter Eldbärare och tredje boken Förbundsbryterskan. De ska jag absolut läsa någon gång!
Betyg: 5/5!
//Johanna
Värt att nämna är att boken till en början är skriven i ett gemensamt perspektiv för Sunia och Wulf, tex. "Sunia sa 'Hej', och Wulf sa 'Angenämt' och vi båda nickade åt främlingen. (Påhittat exempel) Sedan byter det så att allting är bara i Sunias perspektiv.
Gästrecension!
Underfors
Maria Turtschaninoff
Utgiven på Söderströms 2010
Alva bor i Helsingfors. Hon har egentligen inte några kompisar. Det behöver hon inte. Alla andra är ändå så barnsliga. Istället ägnar hon dagarna åt att komma ihåg allt hon ser. Hon har ett perfekt minne. Det enda som bekymrar henne är att hon inte kommer ihåg någonting från när hon var yngre. Enda fram till fyra års ålder har hon inga minnen alls. Tills det att hon börjar få mystiska meddelanden…
Joel bor också i Helsingfors och sysslar med parkour. Han har varit hemligt kär i Alva i flera år. Joel ser på när Alva förs iväg av en läderklädd man och följer modigt efter. Kunskaperna i parkour kommer väl till hands när han ömsom smyger, ömsom rusar efter Alva och mannen längs Kronohagens smågator.
Både Alva och Joel hamnar i Underfors, staden under Helsingfors, staden dit alla finska skogsväsen emigrerat efter industrialiseringen av Finland. Staden har sett sina bästa dagar och den före detta monarkin har rasat samman. Skatten som Alva ombedes ta fram visar sig vara något helt annat än tänkt. Mitt i allt är Alva och Joel inne i ett äventyr de aldrig kunnat drömma om. Tillsammans måste de resa Finland runt för att rädda sig själva och staden.
Underfors är en typisk fantasybok, men ändå med moderna inslag. Den utspelar sig helt och hållet i Svenskfinland och bygger på historier om lokala finska troll och skogsväsen. Boken är uppbyggd i två delar, nedanom och ovanom. Dessa delar är i sin tur uppdelade i kapitel, vartannat kapitel med fokus på Alva och vartannat med fokus på Joel. Boken är skriven med många detaljer, ibland till och med för mycket, man tappar lätt bort sig bland dem.
Boken känns väldigt typisk även om jag inte läst så många liknande böcker. Den slutar helt som förväntat och man kan i vissa skeden förutspå vad som ska hända. Boken var ändå läsvärd, till och med bra och jag rekommenderar den verkligen. Till näst ska jag ut till Kronohagen och gå på samma ställen som de gick i boken. Undrar om man verkligen kan komma till Underfors?
Tack till Ellen, åk 6
Eragon
Titel: Eragon (första boken)
Författare: Christopher Paolini
Genre: Fantasy
Ja. Jag började läsa Eragon i somras, hade hört mycket om den och b.l.a. min kusin sa att den var helt fantastisk. Har läst den lite till och från tills jag faktiskt gav upp den för någon månad sedan.
Storyn är att en ung pojke vid namn Eragon som hittar en väldigt speciell som snart visar sig vara ett drakägg. Draken blir snabbt hans bästa vän och de kommunicerar genom tankarna. Tillsammans bestämmer de sig för att döda de varelser som mördade Eragons morbror. De ger sig ut på en lång och krävande resa.
Alltså, egentligen är det en ganska bra bok, problemet är bara att den är mördande seg. Jag tycker inte att det riktigt finns något som driver den framåt, de långa och detaljerade beskrivningar och ointressanta händelser som liknar varandra blir uttråkande. Det är också ganska jobbigt att man ofta måste bläddra fram till första sidan för att studera Eragons väg på kartan över landet. Och så finns det naturligtvis ett fiktivt språk så man måste slå upp ord i den lilla ordlistan längst bak.
På det stora hela är boken rätt spännande, men jag tycker att det mer vardagliga bitarna blir lite utdragna.
Det är väldigt uppmärksammat att författaren bara var 15 år när han utkom med Eragon, och det är ju verkligen helt otroligt! Hela berättelsen är lång och invecklad och han har gjort ett riktigt bra jobb! Att fullständigt slå igenom så när man bara är två år äldre än mig själv är ofattbart.
Jag har kommit underfund med att jag inte är rätt person för sån här tung fantasy, det är för avancerat och speciellt. Men jag kan mycket väl förstå att de riktiga fantasy-fanatikerna gillar det här (Mimmie är ett exempel).
Så, jag tycker egentligen att Eragon är en bra bok, men lite för långsam för mig.
Betyg: 4/5, det är ganska högt med anledningen står på raden ovan.
//Johanna
Tankeläsaren av Kristin Cashore
Genre: fantasy
Handling:
När barn med olikfärgade ögon föds i något av de sju kungadömena så vet man att barnet har en speciell gåva. Det kan vara vad som helst - allt ifrån att kunna hålla andan ovanligt länge till att läsa tankar och se in i framtiden. Om gåvan visar sig användbar så måste man lämna bort barnet till kungen, som i sin tur har rätt att utnyttja barnets talanger.
Artonåriga Katsa är en av de utvalda. På kungens order tvingas hon hota och mörda människor. Men när hon möter mystiske Prins Po så förändras allt. De rymmer tillsammans och utvecklar ett starkt band mellan varandra. Tillsammans upptäcker de oanade sanningar - om varandra, och om den fara som långsamt håller på att sprida sig i landet.
Hat Katsa verkligen dödandets gåva? Och hur ska de göra för att störta en kung vars gåva är att kunna kontollera andra?
Den här boken är väldigt bra skriven. Den är medryckande - dvs, man KAN inte släppa den - det är rikt på beskrivningar och man kan se allting framför sig. Den är tjock, men inte svårläst på något sätt. Textstilen är ganska stor.
Det kommer in nya karaktärer ofta, men det blir inte komplicerat eftersom författaren beskriver allting väldigt tydligt.
En sak jag gillar extra mycket är att "hjälten", dvs huvudpersonen, är en tjej (ganska ovanligt i fantasy) som är nästintill oslagbar.
En dålig sak är att Katsa som jag beundrar väldigt mycket i början, som en kylig, kontrollerad och tuff tjej, blir ganska mycket mjukare genom handlingen, och jämför man henne i slutet och början kan man knappt tro att det är samma person!
Betyg: Tankeläsaren är en spännande och lättförstådd bok, och jag ger den 4/5.
/Mimmie
Skuggporten av Lene Kaabelbøl
Genre: jag skulle nog sätta den på någon sorts verklighetsfantasy.
Handling:
Det var sju år sedan Annas mamma försvann. Och nu hör Anna hennes rop på hjälp, men bara inne i sitt huvud. Håller hon på att bli tokig? Eller är hennes mamma tillfångatagen någonstans och behöver hjälp?
Spåren leder henne till deras gamla hus, där hon hittar en port, porten till Nattlandet.
Nattlandet, där den onda härskarinnan Nera regerar med grymhet. Där får Anna veta att hon är Nyckelns Arvinge, och att det alltså är hennes uppgift att störta Nera och rädda sin mamma.
Jag hade höga förhoppningar på den här boken, på grund av att jag har läst en annan fantasyserie av Lene Kaabelbøl. Jag blir tyvärr besviken. Handlingen känns inte alls unik, och man kan nästan gissa sig till vad som ska hända.
Dock är vissa saker ganska överraskande, vilket höjer betyget något. Trots det får den inte mer än en tvåa av fem möjliga.
Jag kan trots det tipsa om en annan väldigt bra serie av Lene Kaabelbøl:
Skämmar-serien. Den består av fyra böcker;
Skämmerskans dotter, Skämmartecknet, Ormens gåva och Skämmarkriget. Det är en underbar fantasy som man bara slukar. Den passar för både killar och tjejer.
Det är en av de bästa fantasy-serierna jag någonsin läst!
Magikerns hus av William Corlett
Titel: Den hemliga trappan (Serien heter Magikerns hus)
Författare: William Corlett
Genre: Fantasy
Handling: De tre syskonen William, Mary och Alice Constants föräldrar är nere i Afrika under jullovet, och barnen ska tillbringa lovet hos sin morbror Jack och hans fru i det ensliga Gyllene Huset. Alice gillar inte Jack's sambo Phoebe, som dessutom är vegeterian och iprincip bara äter grönsaker.
Författare: William Corlett
Genre: Fantasy
Handling: De tre syskonen William, Mary och Alice Constants föräldrar är nere i Afrika under jullovet, och barnen ska tillbringa lovet hos sin morbror Jack och hans fru i det ensliga Gyllene Huset. Alice gillar inte Jack's sambo Phoebe, som dessutom är vegeterian och iprincip bara äter grönsaker.
Snart börjar det hända konstiga saker det otroligt gamla huset, och syskonen Constant kan inte hundra sig från att ta reda på varför. Kanske blir det lättare när Jack hittar en mystisk bok om huset?
När man tittar på omslaget till "Den hemliga trappan" ser det ut som en väldigt vanlig fantasybok, kanske lite klassisk, men den här är överraskande bra. Det händer saker hela tiden!
Den är ganska tjock, 263 sidor om jag inte minns fel, och den känns varken för lång eller för kort. Vill man läsa mer så finns det tre andra böcker i serien, det här är den första.
Det är inget avancerat språk, och det är en väldigt "lätt" bok att läsa, inget tungt, man bara läser på så att säga.
Betyg: Den var riktigt bra, en 5:a! Kan starkt rekommendera den för både tjejer och killar :)
//Johanna
Drakmåne av Carole Wilkinson
Titel: Drakmåne
Författare: Carole Wilkinson
Genre:Fantasy/Äventyr
Handling: Detta utspelar sig i Kina, någon gång runt år 0.
Ping är en ung flicka som har fått det stora och farofyllda jobbet som drakväktare. Hon och hennes drake Kai har det bra på Beibaipalatset, men Ping vet att de inte kan stanna där. Hon måste söka upp drakarnas fristad, den enda trygga platsen för Kai.
Så när Ping upptäcker att en karta som hon har fått av Danzi(Kais far och Pings förra drake) egentligen är en rebus som hon måste lösa för att hitta den enda trygga platsen ger hon sig av för att hitta den. Deras resa genom kejsardömet blir både lång och farlig.
Drakmåne är den sista boken i trilogin, de tidigare böckerna heter Drakväktaren och Purpurdraken.
Jag fullkomligt älskar den här boken! Författaren beskriver allt på ett så verkligt sätt; jag kan riktigt se landskapen och personerna framför mig.
Det händer saker hela tiden, och boken blir aldrig långtråkig.
Och när det överraskande och sorgliga slutet kom, så läste jag med tårar i ögonen.
Detta är en fartfylld och spännande bok, en riktig sträckläsare.
Ett stort plus är att man lär sig mycket om Kina och det kinesiska språket, det finns till och med en ordlista i slutet på boken, plus hur man uttalar olika namn och ord.
Betyg:
Drakmåne är en riktig favorit! Läs den, och de två andra böckerna!
Jag ger den en solklar femma av fem möjliga! :)
/Mimmie
Författare: Carole Wilkinson
Genre:Fantasy/Äventyr
Handling: Detta utspelar sig i Kina, någon gång runt år 0.
Ping är en ung flicka som har fått det stora och farofyllda jobbet som drakväktare. Hon och hennes drake Kai har det bra på Beibaipalatset, men Ping vet att de inte kan stanna där. Hon måste söka upp drakarnas fristad, den enda trygga platsen för Kai.
Så när Ping upptäcker att en karta som hon har fått av Danzi(Kais far och Pings förra drake) egentligen är en rebus som hon måste lösa för att hitta den enda trygga platsen ger hon sig av för att hitta den. Deras resa genom kejsardömet blir både lång och farlig.
Drakmåne är den sista boken i trilogin, de tidigare böckerna heter Drakväktaren och Purpurdraken.
Jag fullkomligt älskar den här boken! Författaren beskriver allt på ett så verkligt sätt; jag kan riktigt se landskapen och personerna framför mig.
Det händer saker hela tiden, och boken blir aldrig långtråkig.
Och när det överraskande och sorgliga slutet kom, så läste jag med tårar i ögonen.
Detta är en fartfylld och spännande bok, en riktig sträckläsare.
Ett stort plus är att man lär sig mycket om Kina och det kinesiska språket, det finns till och med en ordlista i slutet på boken, plus hur man uttalar olika namn och ord.
Betyg:
Drakmåne är en riktig favorit! Läs den, och de två andra böckerna!
Jag ger den en solklar femma av fem möjliga! :)
/Mimmie
