Gästrecension!
Underfors
Maria Turtschaninoff
Utgiven på Söderströms 2010
Alva bor i Helsingfors. Hon har egentligen inte några kompisar. Det behöver hon inte. Alla andra är ändå så barnsliga. Istället ägnar hon dagarna åt att komma ihåg allt hon ser. Hon har ett perfekt minne. Det enda som bekymrar henne är att hon inte kommer ihåg någonting från när hon var yngre. Enda fram till fyra års ålder har hon inga minnen alls. Tills det att hon börjar få mystiska meddelanden…
Joel bor också i Helsingfors och sysslar med parkour. Han har varit hemligt kär i Alva i flera år. Joel ser på när Alva förs iväg av en läderklädd man och följer modigt efter. Kunskaperna i parkour kommer väl till hands när han ömsom smyger, ömsom rusar efter Alva och mannen längs Kronohagens smågator.
Både Alva och Joel hamnar i Underfors, staden under Helsingfors, staden dit alla finska skogsväsen emigrerat efter industrialiseringen av Finland. Staden har sett sina bästa dagar och den före detta monarkin har rasat samman. Skatten som Alva ombedes ta fram visar sig vara något helt annat än tänkt. Mitt i allt är Alva och Joel inne i ett äventyr de aldrig kunnat drömma om. Tillsammans måste de resa Finland runt för att rädda sig själva och staden.
Underfors är en typisk fantasybok, men ändå med moderna inslag. Den utspelar sig helt och hållet i Svenskfinland och bygger på historier om lokala finska troll och skogsväsen. Boken är uppbyggd i två delar, nedanom och ovanom. Dessa delar är i sin tur uppdelade i kapitel, vartannat kapitel med fokus på Alva och vartannat med fokus på Joel. Boken är skriven med många detaljer, ibland till och med för mycket, man tappar lätt bort sig bland dem.
Boken känns väldigt typisk även om jag inte läst så många liknande böcker. Den slutar helt som förväntat och man kan i vissa skeden förutspå vad som ska hända. Boken var ändå läsvärd, till och med bra och jag rekommenderar den verkligen. Till näst ska jag ut till Kronohagen och gå på samma ställen som de gick i boken. Undrar om man verkligen kan komma till Underfors?
Tack till Ellen, åk 6