Ja, jag har nu äntligen sett den. Kan medge att jag var lite väldigt nervös. Trots att det är närmare fyra år sedan jag läste boken är det inte mycket som har överträffat den, och jag var så rädd att filmen inte skulle göra den rättvisa.

Jag hade inte behövt oroa mig.

 

Det mest utmärkande för boken är berättarrösten. Som ni säkert vet så är det ju Döden som berättar, på ytan ganska sakligt och optimistiskt, men också väldigt vackert och varsamt. Som tur var är han även med i filmen, dock inte så mycket som jag hade hoppats. I boken får man känslan av att allting är från hans perspektiv, men långa stunder blir han lite bortglömd i filmen. Hur som helst så gör det inte så mycket, och särskilt i slutet binder han ihop det hela väldigt fint.

 

Skådespelarna är suveräna. Sophie Nélisse är verkligen jätteduktig och passar perfekt som Liesel (att hon dock inte ser ut som jag föreställer mig Liesel ser jag snabbt förbi). Och Hans, hennes fosterpappa, inger myskänsla från första scen. Och Rudy...! Gud vad gullig!!!

 

[Paus från recensionsskrivande för att läsa ett par kapitel ur boken]

 

Det var inte direkt något jättestort de hade hoppat över och inte heller verkade de ha lagt in något jätteknasigt. Jag upplevde det helt enkelt som att filmen stämde rätt bra överrens med boken och var sammanfattningsvis J-Ä-T-T-E-B-R-A! Jag var helt tagen efteråt och ville genast se om den. Istället plockade jag snabbt ned boken från hyllan och började ivrigt läsa.

 

 

//Johanna