Recension på bok ett i serien: Millan

 Bok två tar vid alldeles där den första slutar. Millan, 13 år, lever ett tungt och  ensamt liv med en alkoholiserad pappa och en deprimerad mamma. Efter att  ha skämt ut sin dotter inför hennes kompisar kommer pappan hem en natt,  slöddrande och ölstinkande, med en present till Millan - en alldeles egen häst.  Hon borde vara överlycklig, men Zorro är bara en liten shettlandsponny och  han är alldeles för liten för Millan.

 När Millan får erbjudandet att byta bort Zorro mot en mycket bättre häst blir  valet svårt. Ska hon svika sin dröm eller svika sin familj?

Även om man inte är så där överförtjust i hästar så tror jag att det här är en bok som många skulle uppskatta. Man får liksom läsa ur ett annat perspektiv än det man är van vid och det är omöjligt att inte bli berörd av Millans historia. Precis som i Klara-serien är det mycket som inte cirkulerar kring hästlivet. Handlingen är bra, även om det känns lite osannorlikt att hon skulle få det där erbjudandet.

Jag tror att det blir en lång och populär serie av detta inom ett par år, och jag tänker definitivt läsa uppföljarna.

Betyg: 5/5

//Johanna