Åhvadmycketbättrejagmårsommänniskaefterendatorfrivecka!
Observera att rubriken är smått ironisk. Men det var faktiskt ganska skönt med lite paus från alla tidsstjälande hemsidor. Observera även att jag inte tror mig vara världens mest upptagna människa, nog har jag tid, men det är himla skönt att ibland kunna göra något vettigt av den. Slutligen ska du observera att jag å andra sidan tror jag att vi alla behöver vår daily dose of slösurfing. Även den intellektuella sidan förtjänar sin paus.
Hur det har gått då?
Jo, tack.
Fuskade liiite när jag jag skulle göra engelskaläxan, för den är så otroligt mycket lättare att göra på datorn. Men det var inte det utmaningen gick ut på. Jag var övertygad om att jag skulle fuska. Det tänkvärda vad hur mycket man kan göra utan en dator. Och kanske också inse hur mycket man kan göra med en dator - tolka det hur ni vill.
Tiden har ägnats åt att umgås med folk, plugga och läsa. Är nästan igenom Eld nu. Jag har inte haft någon lust att läsa något över huvud taget, och skolarbete har hela tiden stått och knackat mig på axeln, men boken är fantasiskt bra måste jag medge. Minst lika bra som CirkelnI!
Tidstjuv - väldigt fin. (Nejdå, det här blev inte alls ett flummigt inlägg, absolut inte.)
//Johanna
Narnia - hela serien
Alla känner väl till Narnia - de fyra barnen som går igenom det förtollade klädskåpet och kommer till ett förfruset vinterlandskap under Vita Häxans grymma regim. Men hur många känner egentligen till att det finns 7 böcker i serien? Och att Häxan & Lejonet inte är den första?
Jag ska försöka förklara så gott jag kan vad alla böcker handlar om. Själv har jag växt upp till Narnia och det är fortfarande en av mina favoritbokserier, och kommer nog alltid att vara.
1. Min morbror trollkarlen - hur allting började! Barnen Diggory och Polly blir vittnen till Narnias födelse och träffar häxan Jadis i den uråldriga världen Charn - och råkar tråkigt nog ta med henne till sin egen värld och sedan till Narnia.
C.S. Lewis skrev denna bok efter det att han hade skrivit Häxan & Lejonet, och det går utmärkt att hoppa över första boken i serien om man vill - men det är inget jag skulle rekommendera. Den är väldigt vackert beskriven, spännande, lite kuslig och även lite humoristisk på sina ställen.
2. Häxan och Lejonet - jag behöver väl knappast förklara? Syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy evakueras till ett hus på landet, där Lucy upptäcker ett gammalt klädskåp. Går man igenom skåpet kommer man till ett land som kallas Narnia, där Vita Häxan styr med järnhand. Hon har trollat evig vinter över landet och endast fyra människobarn kan upphäva förtrollningen.
Klassiskt, ont mot gott. Men åh så bra. Jag tror inte någon annan fantasyserie kan kännas så levande. Några scener jag älskar är bland annat när Jultomten kommer, avrättningen vid Stenbordet och Lucys allra första besök i Narnia. Man kan inte annat än älska faunen Herr Tumnus, och bävrarna.
3. Hästen och hans pojke - den här är nästan en liten avstickare. Få personer känner till den. Den utspelar sig i Narnias guldålder, tiden då de fyra syskonen är kungar och drottningar. Huvudpersonen är fiskarpojken Shasta, som upptäcker att han är något helt annat än en fiskarpojke och rymmer tillsammans med den talande hästen Bri.
Talspråket i den här boken är hemskt formellt och krångligt. Den utspelar sig alltså inte i Narnia, utan ett land som heter Calormen (påminner lite om vår världs mellanöstern) där folk pratar väldigt jobbigt. Ett kapitel innehåller bara tal - det erkänner jag att jag faktiskt skummade igenom. Bortsett från detta är den lika underbar som de andra. Jag älskar scenen där Shasta har gått över bergspasset och är i Narnia, och träffar alla talande djur och de snälla dvärgarna.
4. Caspian, prins av Narnia - de fyra syskonen återvänder till Narnia, som är väldigt förändrat. Människor har tagit över landet och drivit bort de talande djuren, tystat ner träden och fördrivit dvärgar och fauner. Barnen ställs av lejonet Aslan inför uppgiften att fördriva inkräktarna och hjälpa Narnias rättmätge ledare, prins Caspian, på tronen.
Det här är sorgligt, men ändå ganska fint. Syskonen återvänder och upptäcker att de sitter i ruinerna av sitt gamla slott! De träffar dvärgen KLV (jag minns inte hans riktiga namn men de kallar honom KLV - Kära Lilla Vän - en aning ironiskt, vill jag minnas) som för dem till Caspian. Jag gillar Caspian! Men för att vara ärlig är det här inte min favorit bland böckerna. Läsvärd, absolut, men inte den bästa.
5. Kung Caspian och skeppet gryningen - Peter och Susan är nu för gamla för att återvända till Narnia, men Lucy och Edmund gör det, i sällskap av sin störiga och barnsliga kusin Eustace. De befinner sig på ett skepp, där Caspian med sin besättning har gett sig av för att söka reda på 7 försvunna riddare.
När jag tänker efter, så gillar jag faktiskt den här! Det är roligt med omväxlning - för nu utspelar sig boken inte i Narnia, utan i okända vatten. Det är mysigt att läsa när de går iland på olika öar och upplever olika äventyr. Sedan älskar jag Eustace - dagboken han skriver på skeppet är väldigt underhållande.
6. Silvertronen - åh, den här är nog nästan min favorit! Första boken där ingen av syskonen är med, vilket är lite sorgligt. Eustace återvänder till Narnia tillsammans med klasskamraten Jill, och de får uppdraget av Aslan att hitta den sedan länge försvunna prinsen (kung Caspians son, för att vara noga). Till sin hjälp har de en Slingerbult (en sorts träskvarelse) som heter Surpöl. En riktigt pessimist, men åh, vilka skratt man får av honom!
Nummer 6 tycker jag är ändlöst spännande. De underjordiska miljöerna beskrivs på ett fantastiskt sätt som nästan får mig att känna mig instängd själv. Surpöls alltid-så-sarkastiska kommentarer är pricken över i:et. Perfekt.
7. Den sista striden - Narnias fall och undergång. Den enda boken som är riktigt deprimerande - de andra böckerna kan vara sorgliga, men det brukar finnas roliga inslag. 7:an är visserligen rolig ibland, men nästan på ett tragiskt sätt.
Slutet är överraskande, måste jag säga. Men en bra bokserie kräver ett bra slut, och det tycker jag att författaren har lyckats med.
/Mimmie
Systrar i jeans - tredje sommaren av Ann Brashares
Titel: Systrar i jeans - Tredje sommaren
Författare: Ann Brashares
Genre: Ungdomsbok
Antal sidor: 400
Utgiven: 2003
Förlag: Bonnier Carlsen
Lena, Tibby, Carmen och Bridget står intför sin sista sommar hemma. I höst ska de gå skilda vägar och börja på collage. Sommaren tillbringar de på olika håll, men deras 18-åriga systerskap och ett par magiska jeans håller dem ihop.
Lena går på en konstkurs och håller på att hitta sig själv.
Tibbys lillasyster skadar sig och Tibby går mest runt och skrotar på biografen där hon jobbar.
Carmen passar Lenas farmor och väntar på ett syskon som snart ska födas.
Bridget arbetar som coach på ett fotbollsläger och trånar återigen efter Eric.
Jag älskar Systrar i jeans! Böckerna är så fint skrivna.
Ibland känns karaktärerna långt ifrån varandra, men det binds ihop av fina brev och möten.
Boken innehåller allt en ungdomsbok ska innehålla: glädje, sorg, kärlek, bråk.
Det är någonting i språket som gör mig väldigt intresserad av boken, ett slags sug. Trots att jag har släckt lampan och bestämt mig för att sova kan jag inte sluta läsa! Ann Brashares skriver enkelt och beroendeframkallande.
Det finns ett par scener som är jättefina, men jag ska inte avslöja något...
Det finns ett par scener som är jättefina, men jag ska inte avslöja något...
Betyg: 5/5
//Johanna
Bättre sent än aldrig...
30 Days of books - day 17
Day 17 - favourite quote from your favourite book
För det första har jag det ganska svårt att välja en favoritbok. Men om jag ska välja en från Harry Potter så blir det nog
"Of course it is happening inside your head, Harry, but why on earth should that mean that it is not real?"
- Albus Dumbledore
("Det är klart att det händer i huvudet på dig, Harry, men varför i hela världen skulle det betyda att det inte är verkligt?")
Har ni något favoritcitat från Harry Potter, eller någon annan favoritbok?
/Mimmie
Datorfri vecka
Även om jag inte är någon extrem användare av Facebook och liknande sidor, så har jag bestämt mig för att testa att vara utan datorn en hel vecka. Det enda tillåtna är att kolla mejlen lite då och då för att se om det är något superviktigt, men annars kommer jag vara jättesträng mot mig själv.
Men lugn och fin - det kommer dyka upp en massa tidsinställda inlägg, så ni behöver inte oroa er. Och Mimmie bloggar säkert.
Så här ser jag ut när jag kommer på mig själv med att ha slösat bort dagen på meningslösa facebook-statusar. (Det är inte jag på bilden)
Ha det bra!
//Johanna
Födelsedagsfesten av Meg Cabot
Titel: Allie Finkles regler för tjejer 5: Födelsedagsfesten
Författare: Meg Cabot
Genre: Omöjligt att säga... barn/ungdom? Nej, det får bli övriga genrer.
Antal sidor: 181
Utgiven: 2011
Förlag: Rabén & Sjögren
Efter att nyligen ha läst min något gamla recension av den föregående Allie Finkle-boken Scenskräck minns jag att jag faktiskt gillade boken. Och jag kan inget annat än fortsätta skriva att jag gillar Meg Cabots sätt att skriva; det är aktuellt, rappt och fångande. Men jämfört med den förra boken så... sög den här, om jag får uttrycka mig slarvigt.
Jag tror inte att den förra egentligen är så bra den heller, men i min recension fokuserade jag inte så mycket på handling och karaktärer då, jag kände bara igen Meg Cabots sätt att skriva, och det gillade jag.
Även om Allie inte är så gammal (9 eller 10 år, jag kommer inte ihåg exakt) så tycker jag att hon är väldigt omogen. Ibland fattar jag bara inte hur hon tänker. Hela huvudpersonen känns så konstig, hon är ytlig som en tonåring och dum som ett barn...? Det går inte ihop i mina ögon, för jag upplever inte Allie som en gullig unge som ser upp till ett äldre syskon.
Jag tycker även att det finns fler otrovärdiga karaktärer. Allies mamma är till exempel jättedryg som skickar iväg Allie på saker hon verkligen inte vill. Just den här boken handlar ju om att Allie har blivit bjuden på ett väldigt exklusivt födelsedagskalas hos sin fiende när hon i själva verket vill gå på sin kompis storasystrers gymnastikuppvisning. För om hon inte går så blir den här storasystern tydligen vääääldigt ledsen och känner sig sviken av sin lillasysters bästis. Allies mamma tycker däremot verkligen att Allie ska gå på festen, och där har vi bokens dramatiska problem.
Först vill alltså inte Allie gå på festen, men när den ytliga ungen som hon är får höra om vad de ska göra blir det vädigt svårt att tacka nej. Men hjälp av invecklade lögner lyckas hon ändå gå på festen utan att kompisarna känner sig svikta. Men festen visar sig bli en katastrof.
Betyg: 2/5... Bättre kan du, Cabot!
//Johanna
Tänk om det där är jag, av Johanna Lindbäck
Titel: Tänk om det där är jag
Författare: Johanna Lindbäck har bl.a. skrivit En liten chock, Välkommen hem och Som om jag frågat. Hon är en av mina favoriter när det gäller svenska ungdomsböcker!
Genre: Ungdomsbok
Antal sidor: 223, pocket
Handling:
När Agnes flyttar med sin familj från Stockholm till Umeå har hon bestämt sig. Hon ska lyckas. Hon ska få vänner. Hon ska vara alldeles normal, öppen, utåtriktad, snäll och trevlig och alldeles vanlig.
Hon fattade aldrig riktigt vad hon gjorde för fel när hon började gymnasiet i Stockholm, men nu ska det banne mig lyckas!
Det blir inte så enkelt, märker hon, när hon träffar Adam (bor i huset bredvid, spelar tv-spel, är schysst men inte så intressant - eller?) och Jacob (klär sig i tajta, rosa jeans, spelar gitarr i ett band, umgås med svartklädda tjejer) - och hur avgör man egentligen om någon gillar en?
Åh, vad jag tycker om den här boken. Värmande, feelgood-känsla; perfekt när höstmörkret faller på! Johanna Lindbäck är (enligt mig) fantastisk. Hon lyckas uttrycka sig i formuleringar som känns 100% rätt. Jag tror - jag vet förstås inte, men jag tror - att det kan vara svårt för vuxna att skriva ungdomsböcker som känns levande och aktuella. För det första att känna till ungomars språk och för det andra att kunna använda det på rätt sätt. Johanna Lindbäck klarar det galant, tycker jag. Dessutom är det en fin story som inte är så förutsägbar som man kan tro.
Betyg: 5/5! En kort men hjärtvärmande bladvändare. Rekommenderas!
/Mimmie
The secret garden av Frances Hodgson Burnett
Kände att det var på tiden att ge er ett litet livstecken. Ursäkta för den tillfälliga bloggpausen, jag vet inte vad som tagit åt oss! Antagligen har vi inte hunnit för att det är mycket i skolan. Man tappar liksom lusten när man hela tiden har läxor och prov hängande över sig. Jag är inte heller inne i en läsperiod just nu. Jag är helt enkelt inte så sugen på att läsa. Men ger mig ingen rätt att strunta i att blogga!
I alla fall:
Titel: The secret garden
Författare: Frances Hodgson Burnett
Genre: Klassiker
Antal sidor: 221
Utgiven: 1911
Förlag: Ja... emh. Vet inte.
Mary Lennox är en liten flicka som bor i Indien. När hennes föräldrar tragiskt dör tvingas hon flytta till en avlägsen släkting i Yorkshire (hennes morbror, om jag inte minns fel?). I början hatar hon det. Huset och stort och hon får inte göra någonting. Men allting blir genast mycket mer spännande när hon får höra att det finns en hemlig trädgård i närheten.
I huset finns en tjänsteflicka vid namn Martha som lär Mary vad en "moor" är, hur man pratar med yorkshire-dialekt och mycket mer. Mary får träffa Marthas bror som är en livlig och naturnära själ. Tillsammans utforskar de trädgården, som de till slut hittar ingången till.
En annan viktig karaktär är Marys kusin. Han är en olyckligt lottad pojke som tvingas vara sängliggande dagarna i ända på grund av en sjukdom. Han verkar till en början vara riktigt gräslig; han är otrevlig och tycker jämt synd om sig själv, men när Mary berättar om trädgården blir de vänner och Mary bestämmer sig för att försöka ta med honom ut.
Den här är en ganska fin historia berättad på en varmt sätt. Likt många andra klassiker är den otroligt detaljrik, men för att vara ärlig tycker jag att det blir rätt tråkligt med de långa naturbeskrivningarna. Karaktärerna är också lite fjompiga.
Tiden är underbar och boken är vackert skriven, men den blev lite långrandig mot slutet.
Betyg: 3/5.
//Johanna
Saftiga detaljer från årets bokmässa
//Johanna
30 Days of books - day 16
Day 16 - favourite female character
Här är några:
- Maj Karlsson i En ö i havet
- Nymphadora Tonks i Harry Potter
- Linnéa i Cirkeln
- Adriana Lopez, oc kså i Cirkeln
- Rosa i Skämmarserien
Det finns naturligtvis fler än dessa, och det var verkligen svårt att välja ut bara några stycken var väldigt svårt?
Har ni några kvinnliga favoritkaraktärer?
Bokmässan!
Igår, söndag, var jag och Mimmie på bokmässan i Göteborg! Jag har aldrig varit på den (pinsamt att erkänna när man berättar att man är bokbloggare och bor i Göteborg...) Det var väldigt roligt och stort! Köpte en bok:
I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig av Christina Wahldén.
Så fort jag fört över mina bilder från kameran ska jag uppdatera er med alla saftiga detaljer om denna härliga mässa. :)
//Johanna
