Narnia - hela serien
Alla känner väl till Narnia - de fyra barnen som går igenom det förtollade klädskåpet och kommer till ett förfruset vinterlandskap under Vita Häxans grymma regim. Men hur många känner egentligen till att det finns 7 böcker i serien? Och att Häxan & Lejonet inte är den första?
Jag ska försöka förklara så gott jag kan vad alla böcker handlar om. Själv har jag växt upp till Narnia och det är fortfarande en av mina favoritbokserier, och kommer nog alltid att vara.
1. Min morbror trollkarlen - hur allting började! Barnen Diggory och Polly blir vittnen till Narnias födelse och träffar häxan Jadis i den uråldriga världen Charn - och råkar tråkigt nog ta med henne till sin egen värld och sedan till Narnia.
C.S. Lewis skrev denna bok efter det att han hade skrivit Häxan & Lejonet, och det går utmärkt att hoppa över första boken i serien om man vill - men det är inget jag skulle rekommendera. Den är väldigt vackert beskriven, spännande, lite kuslig och även lite humoristisk på sina ställen.
2. Häxan och Lejonet - jag behöver väl knappast förklara? Syskonen Peter, Susan, Edmund och Lucy evakueras till ett hus på landet, där Lucy upptäcker ett gammalt klädskåp. Går man igenom skåpet kommer man till ett land som kallas Narnia, där Vita Häxan styr med järnhand. Hon har trollat evig vinter över landet och endast fyra människobarn kan upphäva förtrollningen.
Klassiskt, ont mot gott. Men åh så bra. Jag tror inte någon annan fantasyserie kan kännas så levande. Några scener jag älskar är bland annat när Jultomten kommer, avrättningen vid Stenbordet och Lucys allra första besök i Narnia. Man kan inte annat än älska faunen Herr Tumnus, och bävrarna.
3. Hästen och hans pojke - den här är nästan en liten avstickare. Få personer känner till den. Den utspelar sig i Narnias guldålder, tiden då de fyra syskonen är kungar och drottningar. Huvudpersonen är fiskarpojken Shasta, som upptäcker att han är något helt annat än en fiskarpojke och rymmer tillsammans med den talande hästen Bri.
Talspråket i den här boken är hemskt formellt och krångligt. Den utspelar sig alltså inte i Narnia, utan ett land som heter Calormen (påminner lite om vår världs mellanöstern) där folk pratar väldigt jobbigt. Ett kapitel innehåller bara tal - det erkänner jag att jag faktiskt skummade igenom. Bortsett från detta är den lika underbar som de andra. Jag älskar scenen där Shasta har gått över bergspasset och är i Narnia, och träffar alla talande djur och de snälla dvärgarna.
4. Caspian, prins av Narnia - de fyra syskonen återvänder till Narnia, som är väldigt förändrat. Människor har tagit över landet och drivit bort de talande djuren, tystat ner träden och fördrivit dvärgar och fauner. Barnen ställs av lejonet Aslan inför uppgiften att fördriva inkräktarna och hjälpa Narnias rättmätge ledare, prins Caspian, på tronen.
Det här är sorgligt, men ändå ganska fint. Syskonen återvänder och upptäcker att de sitter i ruinerna av sitt gamla slott! De träffar dvärgen KLV (jag minns inte hans riktiga namn men de kallar honom KLV - Kära Lilla Vän - en aning ironiskt, vill jag minnas) som för dem till Caspian. Jag gillar Caspian! Men för att vara ärlig är det här inte min favorit bland böckerna. Läsvärd, absolut, men inte den bästa.
5. Kung Caspian och skeppet gryningen - Peter och Susan är nu för gamla för att återvända till Narnia, men Lucy och Edmund gör det, i sällskap av sin störiga och barnsliga kusin Eustace. De befinner sig på ett skepp, där Caspian med sin besättning har gett sig av för att söka reda på 7 försvunna riddare.
När jag tänker efter, så gillar jag faktiskt den här! Det är roligt med omväxlning - för nu utspelar sig boken inte i Narnia, utan i okända vatten. Det är mysigt att läsa när de går iland på olika öar och upplever olika äventyr. Sedan älskar jag Eustace - dagboken han skriver på skeppet är väldigt underhållande.
6. Silvertronen - åh, den här är nog nästan min favorit! Första boken där ingen av syskonen är med, vilket är lite sorgligt. Eustace återvänder till Narnia tillsammans med klasskamraten Jill, och de får uppdraget av Aslan att hitta den sedan länge försvunna prinsen (kung Caspians son, för att vara noga). Till sin hjälp har de en Slingerbult (en sorts träskvarelse) som heter Surpöl. En riktigt pessimist, men åh, vilka skratt man får av honom!
Nummer 6 tycker jag är ändlöst spännande. De underjordiska miljöerna beskrivs på ett fantastiskt sätt som nästan får mig att känna mig instängd själv. Surpöls alltid-så-sarkastiska kommentarer är pricken över i:et. Perfekt.
7. Den sista striden - Narnias fall och undergång. Den enda boken som är riktigt deprimerande - de andra böckerna kan vara sorgliga, men det brukar finnas roliga inslag. 7:an är visserligen rolig ibland, men nästan på ett tragiskt sätt.
Slutet är överraskande, måste jag säga. Men en bra bokserie kräver ett bra slut, och det tycker jag att författaren har lyckats med.
/Mimmie
Johanna
Jag har också läst hela Narnia serien :)
Såg första filmen och eftersom min bror hade alla böckerna ville jag läsa dem så började på Min morbror trollkarlen men tyckte den var för långtråkig. Så jag gav upp. Sen provade jag en gång till typ ett halvår senare och kom igenom ungefär halva innan jag gav upp. Sen typ ett halvår efter det provade jag igen och då tycke jag den var jättebra så sträckläste hela serien då. Efter det har jag sträckläst serien ännu en gång :) den boken jag gillar minst är nog den sista för jag tycker bara apan är jobbig! Och att de som bor i Narnia är korkade, hur kan man inte fatta att det är en åsna? ;) Vilken tycker du minst om?
Trackback
