Titel: Allie Finkles regler för tjejer 5: Födelsedagsfesten

Genre: Omöjligt att säga... barn/ungdom? Nej, det får bli övriga genrer.

Antal sidor: 181

Förlag: Rabén & Sjögren

 

Efter att nyligen ha läst min något gamla recension av den föregående Allie Finkle-boken Scenskräck minns jag att jag faktiskt gillade boken. Och jag kan inget annat än fortsätta skriva att jag gillar Meg Cabots sätt att skriva; det är aktuellt, rappt och fångande. Men jämfört med den förra boken så... sög den här, om jag får uttrycka mig slarvigt.

Jag tror inte att den förra egentligen är så bra den heller, men i min recension fokuserade jag inte så mycket på handling och karaktärer då, jag kände bara igen Meg Cabots sätt att skriva, och det gillade jag.

 

Även om Allie inte är så gammal (9 eller 10 år, jag kommer inte ihåg exakt) så tycker jag att hon är väldigt omogen. Ibland fattar jag bara inte hur hon tänker. Hela huvudpersonen känns så konstig, hon är ytlig som en tonåring och dum som ett barn...? Det går inte ihop i mina ögon, för jag upplever inte Allie som en gullig unge som ser upp till ett äldre syskon.

Jag tycker även att det finns fler otrovärdiga karaktärer. Allies mamma är till exempel jättedryg som skickar iväg Allie på saker hon verkligen inte vill. Just den här boken handlar ju om att Allie har blivit bjuden på ett  väldigt exklusivt födelsedagskalas hos sin fiende när hon i själva verket vill gå på sin kompis storasystrers gymnastikuppvisning. För om hon inte går så blir den här storasystern tydligen vääääldigt ledsen och känner sig sviken av sin lillasysters bästis. Allies mamma tycker däremot verkligen att Allie ska gå på festen, och där har vi bokens dramatiska problem.

Först vill alltså inte Allie gå på festen, men när den ytliga ungen som hon är får höra om vad de ska göra blir det vädigt svårt att tacka nej. Men hjälp av invecklade lögner lyckas hon ändå gå på festen utan att kompisarna känner sig svikta. Men festen visar sig bli en katastrof.