Titel: Rör mig inte!
Författare: Tahareh Mafi
Genre: Övernaturligt, äventyr, framtid... lite sånt.
Antal sidor: 294
Handling:
Sjuttonåriga Juliette har en speciell talang. Det är nämligen så att hon kan döda folk med sin blotta beröring. På grund av detta har hon aldrig blivit älskad av någon, inte ens av sina egna föräldrar. De lämnade bort henne, och till sist hamnade hon på en sorts anstalt för våldsamma ungdomar. Där lever hon helt isolerat, får mat en gång om dagen och träffar aldrig någon.
En dag kommer det in en kille i hennes egen ålder i hennes cell. Han heter Adam och påstår att han ha blivit inlåst tillsammans med henne. Efter många sidor av smått meningslösa samtal mellan Juliette och Adam (som förresten är gudomligt snygg) kommer det in soldater i cellen och släpar bort henne. Juliette blir presenterad för Warner, en kille i hennes egen ålder som verkar galen av makt och ondska. Han tar med henne, och hon presenteras för en värld hon inte har träffat på flera år. (Här krävs en liten förklaring. Det är nämligen så att hela världen har tagits över av någon organisation. Warner är den till synes känslolösa och skoningslösa ledaren för organisationen.)
Juliette har lärt sig att hata sig själv för sin "talang". Men snart inser hon att den kan vara nödvändig, ja, den kanske till och med kan användas som ett vapen...

-

Den här boken är väldigt spännande, och oupphörligt fartfylld. Man kastas in i handlingen redan vid första meningen, och sedan går allt i ett rasande tempo ända fram till slutet.
Författaren har skrivit skickligt i singularis (alltså jag-form) och det känns verkligen som om man upplever allt genom huvudpersonens tankar. Detta kanske är lite för överdrivet ibland - som när författaren skriver meningar flera gånger om, till exempel:
"Adam siktar på mig med en pistol.
Adam siktar på mig med en pistol.
Adam siktar på mig med en pistol."

Desstom blir jag ganska irriterad på att författaren skriver alla nummer i siffror - till exempel:
"5 hela minuter under rykande hett vatten, 2 lavendeldoftande tvålar, 1 flaska shampo".
Trots detta sträckläste jag boken, och när jag var klar kom jag fram till att den var spännande, fartfylld och svår att slita sig från, men ingen favorit.

-

Betyg: en stark trea av fem möjliga.

/Mimmie

Titel: Jinx

Författare: Meg Cabot

Genre: Vardagsdrama? Tjejproblem? Det här var svårt.

Antal sidor: 253

Utgiven: 2007

 

 

Well. Jag kan börja med att säga att jag läste den här boken på engelska. Det finns en svensk översättning: Jinx - tur i oturen.

Det handlar då om Jean Honeychurch, en amerikansk tjej på 16 år. Jean är ständigt jagad av sin omåttliga otur och har därför fått smeknamnet Jinx, vilket jag tror betyder ungefär "olycksfågel".

Hemma i delstaten Iowa blir Jinx förföljd av en kille i hennes egen ålder och tvingas flytta till sina kusiner i New York. De lever ett glamoröst och till synes perfekt liv. Jinx ser fram emot att träffa sin jämngamla kusin Tory som hon inte sett på 5 år. När de var yngre hade de hur kul som helst ihop, men nu verkar Tory ha förändrats till en riktig diva. Inte bättre blir det när hon börjar tjata om att hon är en häxa. Det finns nämligen en gammal spådom som säger att deras mormors-mormors-någonting-mormor var en häxa och att hennes dotter-dotter-någonting ska ha ärvt krafterna. Frågan är nu om det är Jinx eller Tory som har de magiska krafterna?

Vid sidan om finns det även killproblem. Tory är jättekär i sin granne Zack som säger att han egentligen gillar Torys familjs au pair Petra. Jinx lär känna Zack och inser att han inte är som de alla andra bortskämda tonåringarna i New York. Och ett tag verkar det nästan som att Zack gillar henne tillbaka...

 

Jag tycker om att läsa Meg Cabots böcker för att de är så avslappnande tjejiga på något sätt. Det är ofta tjejbråk om killar och sånt - inte jättekomplicerade stories med andar ord. Jinx kändes dock bara halvdan på något sätt. Den känns lite för lång för sin historia. När det verkar som att allt har löst sig kommer det jättemånga andra problem och i slutet får man veta jättemycket som man tycker kunde behövts i början istället.

Annars så gillar jag beskrivningarna, man kan precis leva sig in i det lyxiga New York-livet.

Jinx var okej, men ingen jättehit enligt min åsikt.

 

Betyg: 3/5

 

//Johanna

Titel: Damernas detektivbyrå (första delen i en serie med samma namn)
Författare: Alexander McCall
Genre: Deckare
Antal sidor: 235 (på pocket. Finns den ens inbunden?)
Handling:
När Precious Ramotswes pappa dör ärver hon en stor summa pengar. Mma Ramotswe (som hon kallas) funderar på vad hon ska göra av alla pengar och kommer fram till att hon ska starta ett företag. Men inte vilket som helst - hon ska starta en privat detektivbyrå. Därmed blir hon Botswanas första kvinnliga privatdetektiv, faktiskt Botswanas första detektiv över huvud taget.
Även fastän Mma Ramotswes metoder är lite udda, så lyckas hon lösa det mesta med hjälp av klokhet, sunt förnuft och en användbar förmåga att få folk att öppna sig.
Vanliga människor kommer till damernas detektivbyrå med sina bekymmer; otrogna män, försvunna barn och stulna bilar - inget är för stort eller för smått för Mma Ramotswe.

Jag ska börja med att säga att trots att detta klassas som en vuxenbok, så går den utmärkt att läsa om du är över tretton och har lite läsvana.
Detta är en underbar liten feelgood-deckare som man bara måste älska. Jag brukar inte läsa deckare, men det här kan verkligen inte klassas som en vanlig deckare tack vare alla inslag av värme och livsklokhet. Jag avgudar Mma Ramotswe, som är något av en femenist, trots att hon aldrig glömmer att vara artig och visa hänsyn.
Boken skildrar Afrika, men inte det eländiga Afrika med svält och torka, utan det livsglada, och de människor som bor där. Den är uppiggande, färgstark och med inslag av varm humor som ibland får mig att skratta högt.
Ett minus är att den är så kort, och så tycker jag att det kunde ha varit lite mer spännande fall ibland. Bortsett från det kan jag inte hitta någonting att klaga på! Jag ser verkligen fram emot att läsa resten av serien.
Betyg: en stark fyra av fem möjliga!

/Mimmie

* Jinx av Meg Cabot

*Cirkeln av Mats Strandberg & Sara Bergmark Elfgren

* ev. Beastly, ett odjur av Alex Flinn, det beror lite på vad jag hinner.

Glad påsk! :)

//Johanna

Titel: Myrddin

Författare: Claes Reimerthi

Genre: Deckare, fantasy, historia, realism, skräck, andra världskriget. En härlig blandning av det mesta! Den passar nog bäst på "övriga genrer".

Antal sidor: 598

Originalspråk: Svenska

-

Året är 1940 och London hotas att invarderas av tyskarna. Arthur, en pojke på ungefär 12 år evakueras till sin morbror Danny som bor i den lilla byn Ravenscar. Danny bor och jobbar på en internatskola som för tillfället är sommarstängd; där får även Arthur bo.

Till synes är Ravenscar en ganska lugn by, men snart börjar det hända saker. Folk mördas brutalt och försvinner. Dessutom finns det ett hemlighetsfulld torn i närheten - Cair Myrddin - som alla har en viss respekt för.

Arthur och hans nyfunne vän Ben blir naturligvis väldigt nyfikna på tornet och börjar undersöka det, och utan det egentligen är meningen dras de in i en rad märkliga saker. Boken cirkulerar mycket kring den gamla historien och kung Arthur och hans trollkarl Merlin. Det finns myter om att kung Arthur ska ligga begraven i Ravenscar. Vid Cair Myrddin får Arthur och Ben ett livsfarligt uppdrag: De måste rädda hela England från undergång...

 

 

 

Myrddin är en mindre tegelsten och är av den sorten som man egentligen måste läsa väldigt regelbundet och förhållandevis snabbt för att den ska vara intressant. Inledningen är väldigt bra och när man väl är inne i boken och läser i ett snabbt tempo är den riktigt bra och otroligt spännande! De mixade genrerna är ett roligt sätt att utvidga boken till alla hörn - väldigt bra!

Arthur får höra många historier från kung Arthurs tid och i dessa finns det många namn och de sträcker sig över många generationer och ätter vilket är lite krångligt att hålla reda på, men på det stora hela förstår man dem bra.

Slutet är otroligt välskrivet med mycket dramatik och cliffhangers.

Den här boken rekommenderas till alla som gillar spänning!

-

Betyg: 5/5

-

//Johanna

-

-

Jag har hört en hel del om den här boken, men inte hunnit läsa den förrän nu...


Titel: Sandor slash Ida
Författare: Sara Kadefors
Genre: ungdomsbok
Antal sidor: 283

Handling:
Sandor går i nian, bor i en håla utanför Göteborg, tränar balett och kallas för bögjävel.
Ida går i nian, bor i Stockholms centrum, har ändlösa kafésittningar med kompisar och kallas för bimbo.
Båda hatar sitt liv.
De får kontakt genom chatten, där Sandor en dag gör ett inlägg och skriver att han känner sig ensam och behöver snacka med någon. Ida känner likadant, så hon svarar honom. De börjar melja mer och mer, och det blir början på deras vänskap.
Men när de träffas i verkliga livet blir det inte som de hade tänkt sig...

Jag tycker att boken var bra. I början kanske den var lite seg, men det blev bättre. Tempot är snabbt utan att vara stressigt och den är absolut en sträckläsare - jag läste ut den på tre dagar.
Jag gillar kontrasten mellan Ida och Sandor, och hur mycket deras liv skiljer sig från varandra. Jag tycker även att både karaktärerna och konversationerna känns mycket verkliga.
Jag tror att det bästa med boken är att den passar för alla; både jag, min mamma, min pappa, och min tjugofyraåriga storebror tycker att den är jättebra.
Boken vann Augustpriset 2001 för Bästa ungdomsbok, och är alltså mer än tio år gammal. Låt dig inte skrämmas av detta, utan åk till närmaste bibliotek och låna den, om du inte redan har läst den. Rekommenderas starkt!


Betyg: en stark fyra av fem möjliga ger jag till Sandor slash Ida.