Jag fick hem Miss Peregrines hem för besynnerliga barn förra veckan, efter att länge ha beundrat det häftiga omslaget. När jag fick den i handen upptäckte jag också att boken är full av märkliga gammaldags bilder:

 

 

Jag är väldigt svag för böcker som sticker ut och det är så häftigt när författaren exprimenterar med mer än texten och låter foton ta plats i berättelsen. Jag minns att jag tyckte väldigt mycket om Laura Trenter-böckerna - Dagboken, Fotoalbumet och vad de nu hette - eftersom de var skrivna på ett liknande sätt. Jag har även varit väldigt nyfiken på Cathys bok som jag dessvärre aldrig riktigt tog mig tid att läsa när jag väl hade lånat hem den.

 

Förutom att innehålla kusliga bilder på lustiga barn så är även berättelsen i Miss Peregrines hem för besynnerliga barn väldigt spännande och mysig. Jag kan tänka mig att den funkar bra även för lite yngre barn, men som 16-åring tyckte jag absolut inte att den var för "barnslig".

 

//Johanna

 

Genre: Ungdom, kärlek

 Antal sidor: 198

 Utgiven: April 2014

 Förlag:  Raben och Sjögren (tack för recex!)

 

 Jag har verkligen inte varit lässugen den senaste tiden, men när den här  boken släpptes och fick strålande kritik så kastade jag mig på datorn och  skrev ett mejl till Rabén och Sjögren, som var vänliga och raskt skickade ett  exemplar. Jag satte igång att läsa boken med en gång och fann den  underhållande. Stuket är ganska  mainstream - en relativt kort, lättläst bok  om den första kärleken och en massa trassel i lagom dos. Perfet för att ta sig  ur en lässvacka, med andra ord.

 

 Det som jag tycker gör att boken sticker ut lite från andra ungdomsböcker är att  fokuset är ovanligt tydligt, vi får följa huvudpersonen - tjej, 15 år, vars namn vi inte får veta - under ett  halvår då nästan allting kretsar kring dig - killen hon blir kär i som inte heller  nämns vid namn. Författaren lyckas skapa en rätt häftig effekt genom att låta bikaraktärer  resten av världen ligga som ett dimmigt filter någonstans i bakgrunden medan känslorna stormar upp och ned i förgrunden. Tjejen och killen inleder ett förhållande och allt är på topp någon månad innan hon råkar kyssa någon annan och han gör slut.

Personligen tycker jag att han är en riktig douchebag som lite nonchalant ibland är beredd att ta tillbaka henne och ibland inte. Antagligen är det en del av syftet, jag ska vilja hata honom lite trots att han i många aspekter verkar rätt mysig.

Boken är skriven i första person och riktar sig som sagt till "du", alltså killen och perspektivet blir väldigt tydligt vilket gör det ännu lättare för mig att bilda mig en egen uppfattning.

Språket flyter bra och meningarna känns ganska koncisa utan att bli fula, författaren går rakt på och blandar inte in onödiga detaljer som inte hör dit.

 

Betyg: Mycket bra men kanske inte en ny favorit. 4/5

Som ni kanske har märkt så har jag (Mimmie) varit inne i en enorm boktorka de senaste månaderna. Men nu känner jag att den kanske börjar släppa...! Jag fyllde år ganska nyligen och då fick jag som vanligt några böcker från min mormor. Dessutom har jag läst om lite böcker på internet som jag har blivit sugen på:

 

 

 

 

Jag läste den första boken och tyckte att den var helt okej, jag var inte helt överväldigad men ville fortfarande ge den en chans till så jag läste även tvåan. Den var under all kritik. Jag har funderat länge på om jag ska läsa den sista boken i trilogin som utkommer ungefär nu om jag inte tar fel, men nej. Visst är det jobbigt att inte avsluta serier, men den är inte värd det.

 

 

Jag började läsa den första delen och kände nästan direkt att detta inte var min grej så jag slutade efter 200 sidor och chansen att jag ska få ett spratt och försöka en gång till är inte obefintlig, men i alla fall väldigt liten. Historian är spännande men jag orkar verkligen inte att den är så seg!

 

 

Alla pratar gott om denna men jag tycker bara inte att varulvar är intressanta, så den kommer jag nog inte försöka mig på.

Innerst inne fangirlar vi alla något. Just därför låter den här boken jättebra.

 

 Cath is a Simon Snow fan.

 Okay, the whole world is a Simon Snow fan . . .

 But for Cath, being a fan is her life — and she’s really good  at  it. She and her twin sister, Wren, ensconced themselves  in  the  Simon Snow series when they were just kids; it’s  what  got  them through their mother leaving.

 Reading. Rereading. Hanging out in  Simon Snow forums,  writing Simon Snow fanfiction, dressing up like the  characters  for  every movie premiere.

 Cath’s sister has mostly grown away from fandom, but  Cath  can’t let go. She doesn’t want to.

 Now that they’re going to college, Wren has told Cath she  doesn’t want to be roommates. Cath is on her own,  completely outside of her comfort zone. She’s got a surly  roommate with a charming, always-around boyfriend, a  fiction-writing professor who thinks fanfiction is the end of  the  civilized world, a handsome classmate who only wants  to talk  about words . . . And she can’t stop worrying  about  her dad,  who’s loving and fragile and has never really been  alone.

 For Cath, the question is: Can she do this?

 Can she make it without Wren holding her hand? Is she  ready  to start living her own life? Writing her own stories?  And does  she even want to move on if it  means leaving Simon    Snow behind?

 

Jag har hört mycket gott om den boken och ser fram emot att läsa den! Om du har läst den; lämna gärna en kommentar och berätta vad du tyckte!

//Johanna

 Genre: Äventyr, drama, biografi

 Antal sidor: 200

 Utgiven: 1996

 Språk: Engelska

 

 Christoffer McCandless växer upp i en välbärgad familj i Virginia och har en  relativt normal uppväxt. Men så plötsligt en dag lämnar han sin bostad,  skänker bort sina resterande 25 000 dollar och drar västerut i sin lilla bil för  att leva ett friare liv närmare naturen. Han besöker många delstater och  arbetar sig fram men stannar sällan längre än ett par månader på en och  samma plats. Han lär känna många nya människor under sin resa men vill  inte  komma för nära någon.

 Den sista anhalten blir Alaska, den vidsträckta och fruktansvärt kalla  delstaten i norr. Han spenderar ett par månader i en minibuss där och lever i  symbios med naturen innan han slutligen dör, 24 år gammal.

 Detta är biografin, och McCandless har funnits i verkligheten. Allt som står i  boken är alltså sant.

 

 

Mitt första möte med den här boken var när jag för ett par veckor sedan såg filmen (shame on me) och föll pladask. Det är en väldigt vacker film och handlingen tilltalade mig. Till min glädje hade min storebror boken här hemma och jag satte genast igång att läsa.

Författaren Jon Krakauer är en rutinerad bergsklättrare och journalist. 1992 skrev han en artikel om McCandless död i en tidning och blev så intresserad att han bestämde sig för att gå djupare i den unga mannens öde och skriva en bok. Jag valde att läsa den på engelska vilket gjorde att det kändes som att jag kom ännu närmare huvudpersonen. Dock är språket väldigt invecklat och jag förstod långt ifrån allt. Men jag noterade i alla fall att Jon Krakauer är en väldigt duktig författare och skriver fint. Jag föll särskilt för de snabba vändningarna i vissa stycken. Det här utdraget handlar om McCandless pappa Walt:

 

[Sida 106]

 

Tanken på att bara lämna allt och ge sig ut helt ensam är både skrämmande och fascinerande. Boken innehåller många utdrag ur brev och texter som McCandless skrev och det är tveklöst väldigt intressanta iaktagelser. Även om det nu inte är så att jag själv känner för att bara ge mig av så tycker jag att han är väldigt inspirerande och boken fick mig verkligen att tänka till. Allra bäst tycker jag att kapitlet vid namn Virgina Beach är. Det är alldeles i mitten av boken och handlar om hans uppväxt, vad som präglade hans framtida beslut. Det ger en djupare inblick i hans personlighet, och att få höra hans familj, särskilt hans lillayster som stod honom mycket nära, berätta om hur han var som barn och hur han sakta förändrades och drog sig undan mer och mer, var väldigt intressant. Jag både beundrar och föraktar honom, för i vissa avseenden kan man verkligen tycka att han bara var en egoistisk douchebag som var trött på livet. Samtidigt var han väldigt viljestark och hade klart för sig vad han ville uppnå i livet och vad han ville ändra på, och han genomförde det också. Det är väl det som är så inspirerande.

 

Boken var som sagt lite trög på sina ställen och inte direkt någon bladvändare, men fortfarande väldigt spännande. Jag rekommenderar den varmt om du gillar psykologiska, verklighetsbaserade historier. Även filmen är väldigt fin och har ett väldigt fint soundtrack av Eddie Vedder som du också borde lyssna på. Kort sagt - finner du den här berättelsen tilltalande finns det en hel del att utforska!

 

Betyg: 5/5

 

//Johanna

Jag vet att jag redan har hyllat denna bok till skyarna och jag vet att ni antagligen helst vill skrika åt mig att skriva om något meningsfullt istället. Men faktum är att det i högsta grad kändes meningsfullt och rent ut av viktigt för mig att läsa om Boktjuven och återvända till Dödens mörka berättelse. Nåväl, det är i alla fall väldigt härligt att ha fått läslusten tillbaka.

 

 

Du befinner dig högst sannolikt på den här bloggen just nu för att du, precis som jag, inte kan få nog av den där eurofin man känner när det är fysiskt omöjligt att lägga ifrån sin en bok.

 

Bra böcker finns det gott om, men det är inte varje vecka man stöter på någon man så fullkomligt klickar med som de där pärlorna. Extra roligt är det när man kommer tillbaka till en bok man läste för ett par år sedan och upptäcker att man, äldre och klokare, fortfarande tycker om den precis lika mycket.

Det är sådant som driver oss bokslukare till att ibland bara lägga upp fötterna på soffbordet och sträckläsa en tegelsten på en eller två dagar, för visst håller du med om det?

 

Markus Zusak har verkligen en unik berättarteknik och jag slutar aldrig fascineras av hur han ständigt utmanar sig själv med nya perspektiv och får till dem så fantastiskt bra. Och att kunna skriva en bok som om vartannat får dig att både skratta, gråta, vilja kasta boken i väggen och sova med den under kudden, det är jag väldigt imponerad av. Markus kommer för alltid att vara en av mina favoritförfattare och Boktjuven är en historia jag sent ska glömma.

 

//Johanna

Hej på er! Nu var det ett tag sedan vi skrev något här, men det lovar jag att försöka ändra på!

Medan ni väntar på vår tröga uppdatering vill jag ge er ett litet tips:

 

Våra kära vänner Matilda och Josefin, som förut bloggade på Everybookisspecial, har nu skapat en ny blogg och tagit nya tag!

Jag rekommenderar er att besöka deras nya blogg BOKKRAM och läsa lite för jag gillar den starkt!

 

Japp, som rubriken säger... jag tänker inte avslöja för mycket, men här har ni en liten ledtråd:

 

 

 

Personligen tycker jag faktiskt att det är ganska mysigt med pocket, de är lätta att bära med sig och så är de så vackra när de blir slitna! Nackdelen är när de blir så slitna så de faller sönder...

 

 

Ja, jag har nu äntligen sett den. Kan medge att jag var lite väldigt nervös. Trots att det är närmare fyra år sedan jag läste boken är det inte mycket som har överträffat den, och jag var så rädd att filmen inte skulle göra den rättvisa.

Jag hade inte behövt oroa mig.

 

Det mest utmärkande för boken är berättarrösten. Som ni säkert vet så är det ju Döden som berättar, på ytan ganska sakligt och optimistiskt, men också väldigt vackert och varsamt. Som tur var är han även med i filmen, dock inte så mycket som jag hade hoppats. I boken får man känslan av att allting är från hans perspektiv, men långa stunder blir han lite bortglömd i filmen. Hur som helst så gör det inte så mycket, och särskilt i slutet binder han ihop det hela väldigt fint.

 

Skådespelarna är suveräna. Sophie Nélisse är verkligen jätteduktig och passar perfekt som Liesel (att hon dock inte ser ut som jag föreställer mig Liesel ser jag snabbt förbi). Och Hans, hennes fosterpappa, inger myskänsla från första scen. Och Rudy...! Gud vad gullig!!!

 

[Paus från recensionsskrivande för att läsa ett par kapitel ur boken]

 

Det var inte direkt något jättestort de hade hoppat över och inte heller verkade de ha lagt in något jätteknasigt. Jag upplevde det helt enkelt som att filmen stämde rätt bra överrens med boken och var sammanfattningsvis J-Ä-T-T-E-B-R-A! Jag var helt tagen efteråt och ville genast se om den. Istället plockade jag snabbt ned boken från hyllan och började ivrigt läsa.

 

 

//Johanna

 

Listan sprider sig snabbt vilket är jättekul! Vi följer den med spänning och kommer regelbundet att uppdatera det här inlägget. Just nu ser listan ut så här:

 

 

 Genre: Förr i tiden, drama, snyftare

 Antal sidor: 330

 Utgiven: 2012

 Förlag: Gilla Böcker (tack för recex!)

 

 

 

---

 I berättarstil så är det här något helt nytt. Wow. I första delen skriver agenten Queenie sin berättelse i tredje person från sin bästa vän Maddies perspektiv. Ibland kommer små notiser och egna synpunkter från Queenie, vilket är underbart; det får det att kännas som att Queenie riktar sig direkt till läsaren. Tack vare detta får man en klar bild av karaktären Queenie; en modig och uppkäftig ung kvinna, som kan berätta sin historia med både sarkasm och mörk humor, trots att hon har blivit torterad i veckor och att hennes framtid inte ser annat än mörk ut. 

 

Andra delen berättas av Maddie, och här får läsaren helheten uppklarad för sig; författaren knyter samman trådar som man inte ens visste var lösa. Det var under den här delen som jag verkligen började intressera mig för boken. Innan hade jag varit smått skeptisk till sättet att berätta på, och jag tyckte inte att jag fattade någonting. 

Kort sagt: det är ingen actionspäckad bok, och den är ganska komplicerad och det kräver en del av läsaren om man ska hänga med. Men om du ger den din tid och uppmärksamhet så kommer du märka att du har svårt att slita dig fram emot slutet. 

Vill även applådera två saker till: Handlingens oväntade infall i slutet som fick mig att snyfta lite. (Det finns  inget som en gammal hederlig chockerande plot twist.)

 

Och bokens två kvinnliga huvudkaraktärer. Vi behöver fler böcker som den här, med två fullkomligt badass unga kvinnor som visar att en "stark kvinnlig karaktär" inte nödvändigtvis måste betyda en rysk spion i catsuit som kan slå ner en bunt män OCH gå i klackar OCH hacka en databas samtidigt som hon slänger ur sig sarkastiska kommentarer. Faktiskt så är det ganska ovanligt med såna personer. Vi behöver kvinnliga karaktärer som är MÄNNISKOR. Och det får vi i den här boken. Stående ovationer till Elizabeth Wein. 

 

Betyg: 5/5

 

/Mimmie