Titel: Utan att säga hejdå
Författare: Kerstin Erlandsson-Svevar
Genre: Kärlek
Antal sidor: 109

När jag satt och bläddrade i bokjurykatalogen föll mina ögon på Utan att säga hejdå, så jag lånade den på biblioteket. Först när jag kom hem märkte jag att den var lättläst. Den är utgiven av ett förlag som heter Hegas och de är inriktade på lättlästa böcker i olika nivåer. Därför följer det även med en cd till den här boken så att man även kan lyssna på den. Textstilen är väldigt stor och tydlig och boken är också ganska tunn.
För mig var detta en väldig enkel bok som jag läste ut på ungefär en timma tror jag, men om jag nu ska skriva lite om vad jag tyckte om den så tycker jag faktiskt att den var ganska bra.

Det är ett jag som skriver till ett du. Det nämns inte vad "jag" eller "du" heter, men "jag" är en tjej, och "du" är en kille. De är bästa kompisar och verkar ha varit det väldigt länge, men en dag börjar han berätta att han är kär i henne. Hon blir förskräckt och låter honom inte ens avsluta meningen innan hon ber honom gå hen.
Han skaffar en ny flickvän, för att komma över henne.
De umgås inte mer.
Det är först då hon inser att hon tycker om honom, mer än som kompis.
Men då är ju allt för sent?

99% av allt som står i den här boken cirkulerar kring de här personerna, nästan inget annat står. Det gör ibland utomstående saker smått otydliga, tex. förekommer det inte förrän långt bak i boken att hennes bror är yngre än henne själv.
Jag tycker att det är en ganska fin historia, lite sorglig också.
Kan rekommenderas till den som gillar kärlekshistorier, eller om man bara vill läsa något snabbt.

Betyg: 4/5

//Johanna