Titel: Strimmor av hopp
Författare: Ruta Sepetys
Genre: Snyftare, 2:a världskriget, överlevnad
Antal sidor: 346
Handling: Lina är 15 år och bor i Litauen när den ryska polisen plötsligt en kväll bryter sig in hos hennes familj. Lina, hennes mamma och hennes lillebror Jonas blir arresterade. De förs in i en trång lastbil med många andra människor. De åker runt i hela staden och samlar upp människor som står med på listan.
På centralstationen får de kliva på ett slags tåg, närmare bestämt boskapsvagnar. Där man vanligtvis transporterar djur.
De är över 40 personer och det är svettigt och instängt. Tåget rullar vidare, och Lina undrar förfärat: Var är pappa? Varför blev vi gripna? Vart är vi på väg?
Tåget är evighetslångt och för dem till Sibirien. På deras vagn står det märkt: Tjuvar och pristituerade.
Efter drygt två månader stannar de i ett arbetsläger där varje dag blir en kamp för överlevnad. De får arbeta hårt och har nästan ingen mat. Sjukdommar sprider sig illa kvickt. Och snart kommer vintern.

Strimmor av hopp fattade verkligen tag i mig. Den är oändligt sorglig.
Jag har läst en hel del böcker om andra världskriget, men mest om tyska koncentrationsläger, för att jag tycker att det är intressant och väldigt viktigt. Det får inte glömmas bort det som hände, folk måste förstå så att det inte upprepar sig! Detta var alltså den första boken jag läste om sibiriska arbetsläger, och jag inser hur fruktansvärt hemska de var. Det sägs att Hitler mördade omkring 6 miljoner judar, men Stalin mördade minst 20 miljoner människor varav många var från Baltikum, Finland och länderna däromkring.
Visserligen tror jag att det är relativt lätt att skriva en sådan här bok, det är ett så allvarligt ämne så att det griper tag i varje läsare, vilken författare det än är, tror jag. Men författaren skriver ändå så berörande. När man läser om hur de tvingas vänja sig vid att nöja sig med 300 gram bröd per dag, hur de letar i soporna efter potatisskal...
Boken väcker djupa frågor hos en och man får en fruktansvärd inblick i hur de här stackarna tvingades leva. I 10-15 år. Det finns överlevande som har vuxit upp i fångläger och sedan återvänt till hemlandet som vuxna.
Det är en väldigt hemsk bok som du nog ska tänka dig för lite om du verkligen vågar läsa den. Men om du tror att du klarar det så tveka inte!

Betyg: 5/5

//Johanna