Nyckeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Titel: Nyckeln
Författare: Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren
Genre: Övernaturligt
Antal sidor: 813 (!)
Förlag: Rabén&Sjögren (tack för recex!)
Här är mina andra recensioner på böckerna om Engelsfors:
Det har knappt gått en månad sedan tragedin i Engelsfors gymnasiums gympasal, men De utvalda får ingen tid att återhämta sig. Snart vänds deras värld upp och ner igen. Frågor besvaras. Hemligheter avslöjas. Lojaliteter prövas. Tiden håller på att rinna ut, och De utvalda kan bara vara säkra på en sak - allt kommer förändras.
Jag tänker inte försöka sammanfatta handligen den här gången, det är nästan omöjligt att göra utan att spoila någonting. Jag har en känsla att om jag försökte så skulle texten bli lika difus som den jag just citerade.
Det har tagit mig väldigt lång tid att skriva den här recensionen. Jag har så svårt att samla mina tankar. När jag läste var jag så djupt inne i boken att jag inte hade någon tid att reflektera. Från minuten jag började läsa har jag verkligen inte släppt boken för en sekund - jag har bokstavligt talat suttit med den i skolan, vid matbordet och på spårvagnen. När jag väl läste ut den kändes det som en chock, och jag har fortfarande inte riktigt hämtat mig.
Jag har funderat på vad det är som gör serien om De utvalda så himla speciell. Jag tror att det till stor del är karaktärerna, och deras höga igenkänningsfaktor. De är bara så mänskliga, så vanliga, och jag tror att man kan se sig själv i åtminstonde någon av dem. Just det att man kan relatera till dem gör att allt det övernaturliga och farliga och hemska som händer känns just ännu mer övernaturligt och farligt och hemskt, eftersom det skulle ha kunnat hända en själv.
Och ja, Nyckeln innehåller precis allt som har lovats och som man har hoppats på eller fruktat för. Man får lära känna flera nya karaktärer och även lära oss mer om dem vi redan känner. De utvalda får en helt ny relation med Rådet. Karaktärer utvecklas otroligt, otroligt mycket och jag kastas mellan förtjusning och förskräckelse när jag läser om Minoo. Nya händelser inträffar hela tiden och jag läser med hjärtat i halsgropen i princip på varje sida.
Och så tar den slut. Jag måste erkänna att jag grät när jag läste författarnas tack, för då insåg jag att det var slut och hur svårt jag skulle få att acceptera det
Mats och Sara, ni lyckades igen, som jag visste att ni skulle. Jag har gråtit och skrattat och skakat av spänning när jag har läst era böcker, och de kommer aldrig sluta fascinera mig. Tack.
Betyg: 5/5
/Mimmie
Trackback
