För du läsdagbok, bloggar, diskuterar med vänner...?

 Titel: Min systers dotter har många pappor

 Författare: Christina Wahldén

 Genre: Drama, snyftare

 Antal sidor: 123

 

 Ombeni har flytt från krigets Kongo och nu rett sig någorlunda i Sverige.  Boken tar vid där den förra slutar - även hennes lillasyster har äntligen  lyckats fly och har slutligen hittat till Norrland och Ombeni!

 Problemet är bara att det är "fel" syster. Ombeni sliter och kämpar för  att  försörja Maua och hennes nyfödda baby som är ett resultat av oräkneliga  våltäkter, men besvärliga Maua som har upplevt så mycket  vägrar  anpassa  sig till kalla Sverige och bryr sig knappt om sin lilla  dotter.  Ombeni  får bära  hela bördan själv.

 

 Som vanligt: Väldigt berörande och viktig läsning som inte lämnar någon  orörd.

 Spårket är precist och mycket träffande med korta och effektiva  meningar. Det är väldigt svårt att analysera en så gripande bok, men språket hann jag i alla fall tänka lite på och jag gillar det. Jag är inte så säker på att det skulle vara så kul att läsa i en annan gener, men här passar det perfekt.

 

Jag tycker nog att det var snäppet intressantare att läsa den första boken om Ombeni, om flykten till Sverige, den berörde mig änu mer. Men det här är väldigt snabb och enkel läsning som alla klarar av, det är en bok som jag tycker att alla borde läsa.

 

Betyg: 4/5

 

//Johanna

(Lånat från Punctumsaliens)

     

 

 

Som jag ironiskt nog just lämnt i ett inlägg angående omläsningar händer det väldigt sällan att jag läser samma bok två gånger, men härom kvällen fick jag en plötslig lust att läsa Harry Potter en gång till. Så jag tog helt enkelt ned första boken från hyllan och började läsa, och naturligtvis fastnade jag ganska rejält...

 

"Åh, vad underbart det är att vara tillbaka på Hogwarts!" tänker jag förtjust medan jag slukar den ena boken efter den andra. Det var fyra år sedan jag läste böckerna och jag har inte känt något behov av att läsa om dem med en gång, jag har alltid tänkt att jag ska vänta ett par år. Det är jag ganska glad för nu, för det är underbart att läsa utan att veta exakt vad som händer, lite som första gången om ni förstår.

 

När jag är färdig med de sju böckerna ska jag ta itu med dessa recensionsexemplar:

 

Sommaren 2013 var otroligt produktiv för mig, läsmässigt! Jag plöjde igenom detta:

 

Japp, jag läste Hungerspelen, alla tre böcker (dock inte på engelska). Trodde nästan aldrig att det skulle hända, men jo där ser man. När de blev populära så reagerade jag tvärt emot alla andra och blev helt "anti-hungerspelen"/"jag-är-cool-för-jag-gillar-inte-samma-som-alla-andra"-typen. Vilket var helt wasted för de är ju fantastiskt bra! Nummer ett är lätt bäst, men tvåan är inte långt bakom. Trean var okej, men jag tyckte att all action kom för tätt inpå på slutet, och [SPOILER ALERT] alla bara dog... det blev deprimerande. 

 

Tog mig även igenom dessa tre tegelstenar och kände mig väldigt stolt! 

 

Andra delen i Tahere Mafis dystopi-trilogi om Juliette, 17 med sina två beundrare. Recension läser ni här. (Ni behöver inte bli avskrämda av den där ironiska beskrivningen, det är  inte så dåligt som det låter)

 

Läs min recension här. (Alltså wow. Omslaget. Blir helt kär varje gång jag tittar på det...!)

 

Eftersom det är mitt klassiker-år... skrev aldrig någon recension på denna underbara lilla novellsamling, men jag skrev ett inlägg om Hjalmar Söderberg för några månader sedan, här.

 

/Mimmie

 

PS. Som ni ser till vänster så läser jag nu "Ringaren i Notre Dame" av Victor Hugo, en fransk klassiker som bland annat har gjorts till Disney-film... vi håller på med ett skolarbete just nu, där vi undersöker olika litterära epoker. Min grupp har fått Realismen, och boken tillhör just den. Det kan hända att jag skriver en recension eller en liten utvärdering när vi är klara! Lite litterär allmänbildning kan ni väl inte säga nej till :)

 

 

Själv brukar jag undvika det.

Det händer att jag läser om riktiga favoriter, men jag föredrar att läsa nya istället.

Hur tänker ni?

 

 Jag har velat läsa den här ganska länge, och när det väl var dags, hade jag ganska höga förhoppningar. Delvis på grund av Johannas lovord i recensionen, men även från mina föräldrar och andra jag känner. När jag hade med den i skolan och läste, så kunde folk komma fram till mig och säga "den där är JÄTTEBRA". 

Och nej, den är absolut inte dålig. Handligen är rolig och lite gullig, och att få ständiga tillbakablickar som speglar nästan hela 1900-talet säger väl ingen nej till? Men jag kan inte riktigt säga att jag tycker den innehåller den sortens gapskratt-humor som folk förberedde mig på. Den fick mig att le ganska ofta, och på några enstaka ställen började jag fnissa lite. Det är synd, för om jag inte hade haft några förhoppningar så hade jag nog tyckt den var väldigt mycket roligare. 

Hur som helst, jag ångrar absolut inte att jag läste den och jag ser fram emot filmen, som kommer vid jul (om jag inte minns fel). Kan väl även ta tillfället i akt och ifrågasätta och påpeka att antalet kvinnor med betydelsefulla karaktärer i boken når upp till den chockerande siffran 2. Håhå jaja. 

 

Trailer till filmen ser ni här:

 

/Mimmie

Jag älskar att läsa böcker som man berörs av, som ligger så fruktansvärt nära verkligheten att man nästan tycker sig ha upplevt sig själv. Därför läser jag gärna om andra världskriget, inte för att "gotta mig" i bedrövelse, utan helt enkelt för att det ofta väcker starka känslor hos mig. Här är några tips om du tycker likadant:

 

...vad mina ögon har sett, Ingen väg tillbaka, Om stenarna kunde tala av Magda Eggens

 

Dessa tre böcker är så fruktansvärt hemska och viktiga och fick mig verkligen att tänka efter när jag läste dem första gången i fyran, och jag tror aldrig att jag kommer glömma Magda Eggens historia. Gripande läsning som alla borde testa.

Boktjuven av Markus Zusak

 Tyskland 1939. Landet håller andan. Döden har aldrig haft mer att göra, och  det  är bara början. Liesel Memingers liv förändras när hon plockar upp en  bok  på marken bredvid sin lillebrors grav. Det är Dödgrävarens handbok som  lämnats  där av misstag och det är den första bok hon stjäl. Hon inleder en  kärleksaffär  med ord och böcker när hon med hjälp av sin fosterpappa lär sig  läsa. Och  böcker är den röda tråden i denna skickligt komponerade roman.  Böckerna  öppnar upp nya världar för Liesel och snart börjar hon stjäla fler  böcker - från  nazisternas bokbål, borgmästarens bibliotek, varhelst böcker  finns att hitta.  Hon delar sina böcker med sina grannar när de sitter i  skyddsrummen under  bombningarna och med den jude som gömmer sig i  hennes källare. Och till  sist är det den bok hon själv skriver som bokstavligen  räddar livet på henne.

 

Jag vet att jag ständigt återkommer till Boktjuven i mina inlägg, men detta är en av mina favoritböcker någonsin. Inte minst berättarrösten är helt fantastisk, man kan inget annat än älska värmen, sarkasmen och tyngden i Markus Zusaks ord. Kommer dessutom på bio i januari.

 Recension här.

---

Anne Franks dagbok av Anne Frank

 

Jag har läst dagboken flera gånger och även besökt gömstället i Amsterdam som nu är ett museum, och jag beundrar Anne Frank starkt. Jag blev oerhört  berörd av hennes berättelse och även det faktum att hon skrev så otroligt bra i en så ung ålder.

Jag har även läst ett fåtal böcker omkring henne och hennes familj. En gång kom jag över en där det fanns dokumenterat exakt vilka läger hon kom till och vad som hände henne där, men den tänker jag inte ens nämna för den var för hemsk att läsa och ingenting jag skulle tipsa andra om. Sedan så köpte jag också för ett tag sedan en gullig lite bok med sagor och noveller som Anne skrivit vid namn Berättelser från Gårdshuset.

En ö i havet av Annika Thor

 

Jag har svårt att förklara handlingen, för det är fyra böcker där väldigt mycket händer, men det är några av mina absoluta favoriter och jag rekommenderar dem av hela mitt hjärta!

Och i Wienerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink

 

 

Ju mer desto bättra eller långrandigt med en lång historia - hur resonerar du?

Berätta i en kommentar!

 

 Titel: Bibbo - En hobbits äventyr

 Författare: J.R.R Tokien

 Genre: Fantasy

 Antal sidor: 306

 Utgiven: 1937

 

---

 Så börjar Tokiens berömda bok om hobbiten Bibo och alla äventyr som han får  uppleva.

 

 Bilbo är i själva verket en väldigt stillsam och ordningsam liten varelse med gott  anseende. Därför blir han mycket förfärad när trollkarlen Galdalf en dag plötsligt kliver  på och letar efter en tjuv till ett äventyr.

 

Bilbo tackar men avböjer och glömmer snabbt  händelsen. Men det dröjer inte mer än en dag innan han oväntat får besök av tretton tjocka och pratglada dvärgar. De äter honom nästan ur huset och sjunger märkliga sånger om en förfärlig drake som tagit ifrån dem deras land och dödat deras folk.

 

Bilbo rusar runt och försöker hålla ordning och ber sällskapet akta alla gamla möbler. Han blir kallad sjåpig och feg, och det blir droppen för Bilbo. Han övervinner sin rädsla och följer med Gandalf och dvärgarna till fjärran länder för att döda den hemska draken Smaug.

 

Kanske borde jag tillägga att Bilbo utspelar sig strax innan Sagan om ringen-trilogin tar sin början. De hänger alltså ihop, men detta är en form av spin-off som man inte nödvändigtvis måste läsas.

 

Jag trodde att Sagan om ringen var alldeles för tung fantasy för mig (jag är inte så jättemycket för fantasy), men jag blev positivt överraskad och Bilbo är en ny favorit! Den är som helhet en oerhört välskriven bok där karaktärer och miljöer samspelar in i minsta detalj.

 

Höndelseförloppet och den unika berättarrösten är andra exempel som jag inte kan beskriva med ord. Mest imponerad är jag nog av världen som Tokien har byggt upp med trovärdiga platser och fantastiska folk och karaktärer. Beskrivningarna är så underbart roliga och vackra på samma gång, man kan verkligen se alla scener tydligt framför sig.

 

Jag tycker om många karaktärer i berättelsen, men en klar favorit är Gollum! Han är en till synes väldigt elak varelse som bor i en underjordisk sjö och livnär sig på att fånga fisk och en och annan vätte, men han är så ensam och missförstådd att man inte kan låta bli att tycka synd om honom. Han förekommer inte så mycket i boken, men det kapitlet där Bilbo stöter på honom är så bra med underbara monologer och gåtor.

Andra karaktärer jag gillar mycket är Biblo, trollkarlen Gandalf, dvärgarna Balin och Bombum, draken Smaug och Beorn (vet inte riktigt hur jag ska beskriva honom...). Folkslagen är i allmänhet väldigt bra.

 

Jag älskar sångerna i boken! Först tyckte jag att de var tråkiga, men när man läser en andra gång ser man hur roliga de är.

 

Hela tiden tycker jag att boken är spännande, det är svårt att lägga ifrån sig den på kvällarna. Jag hade befarat att den skulle vara seg med en massa upprepande resor, men den är helt enkelt alltid underhållande.

 

---

Betyg: 5/5

 

//Johanna

Det är en kille som förekommer i en amerikansk, mycket populär bok.

 

Namnet klingar latinsk.

 

Han har två äldre systrar.

 

När han var yngre spelade han mycket basket.

 

En av hans bästa vänner är blind.

 

Själv har han bara ett ben.

 

 

//Johanna

 

Jag vill tipsa om en väldigt bra sida för alla som skriver:

 

 

---

 Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem.

 

 

 

 

 

Det som sätter igång historien är bristen på pengar. Joanna lever i en misär som är orsakad av hennes icke-ansvarstagande föräldrar - en deprimerad pappa som bara tillbringar sin tid framför frågesporter på tv och mamman, en misslyckad författare. Ibland lyckas mamman få in ett stipendium som de kan leva på i några månader, men annars lever de nästan endast på Joannas studiebidrag. Familjen ligger under existensminimumet och det händer ofta att Joanna får både frysa och gå hungrig.

När de till slut inte har råd att köpa ritalin, Joannas medicin, så rämnar hennes tillvaro. Hon försöker desperat hitta ett sätt att tjäna pengar, och blir inblandad i knarklangningsaffärer. Mitt i allt blir hon kär i Audrey, som "får nervtrådar att tränga ut genom Joannas hjärta, rakt genom bröstet".

 

Om jag fick beskriva språket i den här boken med tre(fyra?) ord, så skulle det nog bli argt, galet, och rakt på. Och ja, det är övertygande. Jag kan mycket väl tro att det kan se ut så här i hjärnan på en 17-åring med adhd. Det är som en stor cirkus, men jag störs inte av det, utan tror snarare att det är så Joanna tänker. 

Jag älskar den svarta humorn och sarkasmen, och på vissa ställen finns det hög igenkänningsfaktor.
Karaktärerna är övertygande och liksom, så mänskliga. De har små detaljer och personlighetsdrag som man kan känna igen.

---

Om du är ett fan av "unga vuxna"-kategorin, så får du absolut inte missa det här.

Betyg: 4/5 och en varm rekommendation!

 

/Mimmie

Jag har botanieserat lite i omslag här en stund och hittade några otroligt fina, utländska omslag till Hungerspelstrilogin:

      

 

      

 

Helt underbara allihop! Jämför med de svenska:

 

      

 

Usch, jag går i alla fall inte igång på dem...

 

//Johanna

 Titel: Mitt bultande hjärta (original Mitt bankende hjarte)

 Författare: Alf Kjetil Walgermo

 Genre: Ungdom, kärlek, snyftare

 Antal sidor: 205

 Utgiven: September 2013

 Förlag: Wahlströms (tack för recex!)

 

---

 Boken börjar väldigt ordinärt med en presentation av en 14-årig flicka och hennes  vardag där mycket cirkulerar kring en nyfunnen crush på en kille i parallellklassen.  Faktiskt så verkar han lite intresserad tillbaka och Amanda svävar växelvis på moln  och växelvis i osäkerhetens dimma. Vid sin sida har hon sin trogna bästis Jenny och  de gör och pratar om allting tillsammans. Kort sagt; hon är en ganska vanligt  tonårstjej på väg in i vuxenvärlden. Men saker förändras den dag hon plötsligt faller  ihop och måste åka ambulans in till akuten. Efter många undersökningar får hon veta att hennes hjärta är för stort. Läkarna gör allt de kan för att rädda det, men till slut finns det ingen annan utväg än att byta ut hjärtat. Och kön är lång och passande hjärtan sällsynta. Medan Amanda sakta blir sämre och sämre och tampas med rullstolsproblem och stirrande ögon oroar hon sig ständigt för David, killen hon gillar. Kommer han vilja vara med henne även om hon inte är precis som alla andra?

 

---

Jag sträckläste den här boken på mindre än ett dygn och älskade den. Ni vet den där känslan när man bara inte kan släppa en bok, man går fortfarande runt i den lilla världen och tänker på karaktärerna? Precis så. Därför tror jag att den vinner på att vara så kort och preciserad utan att det känns som att delar har hoppats över eller att trådar kunde spunnits längre. Formatet ger ett stort behov från mig som läsare att sträckläsa.

Det är hög igenkänningsfaktor, och även om jag måste säga att karaktärerna känns betydligt yngre än 14 år så var de väldigt bra gjorda. Känslor och tankar är så fantastiskt bra beskrivna och ibland väldigt sorgliga. Jag gillar att boken inte är skriven som en sjukberättelse, det är inte riktigt Amandas sjuka hjärta som står i centrum, utan hennes känslor och oro. Ibland skrattar man rakt ut och ibland gråter man genom hela stycken.

Jag vill också tillägga att miljön är glasklar och stämningen i scenerna sitter som en smäck, och det är just den lilla bubblan och det ljuset som jag just nu, ett dygn senare, fortfarande går runt i. Och jag gillar det starkt.

 

Alf Kjetil Walgermo är en norsk författare som tidigare mest skrivit barnböcker. Detta är hans första ungdomsbok och jag hoppas verkligen att han tar sig i kragen och skriver fler, för jag vill absolut läsa mer av honom om det så behöva bli på norska!

 

---

Betyg: 5/5

 

//Johanna

 

Vem kom på idén? Johanna kom på idén, delvis för att det är ganska ensamt att jobba som författare och skriva själv, och delvis för att det är lite trendigt med författarduor. Hon ville skriva tillsammans med någon som skrev ganska likt henne själv, och då passade Lisa Bjärbo bäst.

 

Vid frågan om de kommer bra överens, svarar Lisa att de kommer mycket bra överens, och är nästan aldrig osams. Det enda "grälet" de har haft är om uttrycket "åh!", huruvida det ska stavas med eller utan H, säger de och skrattar lite.

 

Själva skrivandet säger de gick bra. Det föll sig naturligt att Johanna skrev Jens kapitel och Lisa skrev Hannas kapitel. Skrivarprocessen såg ut så att de hade planeringsmöten då och då, där de bestämde vad som skulle hända i bokens olika kapitel, och sedan gick de hem och skrev. De mejlade allt de skrev till varandra och svarade med respons.

 

När de får frågan "krävs det speciell 'ungdomsslang' för att tilltala ungdomar", svara Lisa bestämt att hon inte tror att det är så, men att det är så de skriver. Johanna säger att det är ett beslut man måste ta, om man ska skriva på ett tidstypiskt sätt. Lisa säger att hon gillar när det finns en tidsstämpel på böcker.

 

Vid frågan om de har något annat projekt på gång, svarar de nej. Men de kan defenitivt överväga att skriva igen, och de tillägger lite skämtsamt att de funderar på att göra en bilderbok om Rut, bokens charmiga tvååring.

 

/Mimmie

 Titel: Sommar för evigt

 Författare: Jenny Han

 Genre: Ungdom, kärlek

 Antal sidor: 270

 Utgiven: Maj 2012, pocket maj 2013

 Förlag: Ponto Pocket (tack för recex!)

 

 Belly har slutligen valt mellan sina två barndomskärlekar och kommit fram till  att  det är Jermiah hon älskar. När de varit tilsammans i två år bekänner han  att han  varit otrogen. Belly väljer att förlåta men vet inte hur hon ska kunna  lita på  honom i fortsättningen. Men Jermiah har lösningen, han ber henne  gifta sig med  honom.

 Belly är alltså 19 år och ska gifta sig. Redan där känns det lite motsägelsefullt,  för jag upplever inte henne som en person som skulle fatta ett sådant beslut,  Jag tycker bara att hela idéen är skev. Man kan inte riktigt identifiera sig i  Belly  längre, vilket genast gör henne mycket plattare som karaktär och sänker betyget.

Men, jag kan ju inte ungå att gilla serien ändå. Många övriga problem och situationer känns oerhört verkliga. Det är mysig och somrig läsning - om än inte riktigt lika somrig som de föregående delarna.

Betyg: 3/5

 

//Johanna