Jag har velat läsa den här ganska länge, och när det väl var dags, hade jag ganska höga förhoppningar. Delvis på grund av Johannas lovord i recensionen, men även från mina föräldrar och andra jag känner. När jag hade med den i skolan och läste, så kunde folk komma fram till mig och säga "den där är JÄTTEBRA". 

Och nej, den är absolut inte dålig. Handligen är rolig och lite gullig, och att få ständiga tillbakablickar som speglar nästan hela 1900-talet säger väl ingen nej till? Men jag kan inte riktigt säga att jag tycker den innehåller den sortens gapskratt-humor som folk förberedde mig på. Den fick mig att le ganska ofta, och på några enstaka ställen började jag fnissa lite. Det är synd, för om jag inte hade haft några förhoppningar så hade jag nog tyckt den var väldigt mycket roligare. 

Hur som helst, jag ångrar absolut inte att jag läste den och jag ser fram emot filmen, som kommer vid jul (om jag inte minns fel). Kan väl även ta tillfället i akt och ifrågasätta och påpeka att antalet kvinnor med betydelsefulla karaktärer i boken når upp till den chockerande siffran 2. Håhå jaja. 

 

Trailer till filmen ser ni här:

 

/Mimmie