Detta är ingen recension, bara funderingar kring boken. Läs Mimmies recension här.

 

Boktjuven var typ det bästa jag läst, Knockout var en riktig besvikelse. I min recension av den sistnämda skrev jag att språket var lika bra men att handlingen inte riktigt höll.

Det var Mimmie som övertalade mig att läsa Jokern, och eftersom Boktjuven var så bra så tyckte jag absolut att Markus Zusak var värd en chans till.

 

Karaktärena. Ja, vad ska man säga? De är helt underbara, allihopa. De känns så otroligt genomtänkta, där kan man snacka om att agera efter ett mönster, som jag har läst någonstans att en bra karktär bör göra.

Särskilt huvudpersonen, Ed, är bra. Han är fullt medveten om vilken nolla han är och jämför sig med vad legender som Bob Dylan redan hade åstadkommit vid 19 års ålder. Men ändå är Ed en väldigt modig och nyfiken person som driven historien framåt. Och hans funderingar fick mig att skratta rakt ut flera gånger.

Handlingen är också väldigt spännande. Precis som i Boktjuven både längtar och fasar man inför slutet, man vill så gärna veta hur allting ska knytas ihop, men man vill inte sluta njuta av boken.

 

Om jag skulle betygsätta Jokern (vilket jag egentligen inte ska eftersom detta inte är en recension) så skulle det bli en solklar 5:a.

 

//Johanna